De fick möjligheten att rädda den gamla gården

Kay Oostinga och Iris Huisman fick möjligheten att ta över en släktings gård i Nederländerna och målet är att succesivt förvandla den till sin.

 

Kay Oostinga och Iris Huisman är lyckliga över möjlgheten att få bli delägare i gården som de menar har stor potential att utveckla på sikt. Foto: Madeleine Rapp


En dryg timme norr om Amsterdam på halvön Noor-Holland har Kay Oostinga och Iris Huisman lyckats ta över en gård i Burgerbrug, på ett kanske lite annorlunda sätt. I Nederländerna gör de höga markpriserna att det generellt sett är väldigt svårt för unga lantbrukare att ta över eller starta upp en egen gård. Men det var när Kays farbror sökte efter någon som kunde hjälpa honom med mjölkningen, som öppningen kom.

– Jag kom hit till gården. Jag förstod direkt att det skulle bli ett hårt jobb, men jag erbjöd mig att hjälpa till och föreslog att om samarbetet mellan oss fungerade så kanske vi kunde bli partners någon gång i framtiden, säger Kay.

På mjölkgården har man knappt ökat antalet kor sedan Kay började hjälpa till runt 2021, men man har ökat mjölkproduktionen med nästan 33 procent på två år.

Något behövde göras

Kay beskriver farbrorn som en äldre, envis gubbe, som har svårt att ta emot hjälp från andra. Men eftersom han känt Kays farfar väl vågade han ge honom en chans att i alla fall börja jobba på gården. Men inte långt därefter försämrades hans hälsa snabbt och han förlorade sitt ena ben till följd av diabetes och hamnade på sjukhus. Och då hade han inget annat val än att låta Kay och hans flickvän Iris ta över driften.

– Han hade fortfarande en stor skuld till banken och förlorade pengar snabbt. Gården är dessutom gammal och sliten och banken sa till honom att han behövde göra något åt situationen. Och då fick jag möjlighet att bli delägare, berättar Kay.

Kay arbetar nu heltid på gården och Iris hjälper mest till på helgerna. I veckorna arbetar hon både på föräldrarnas mjölkgård och som växtodlingsrådgivare. Men de gör vad de kan för att arbeta med vad de har, och jobbar hela tiden för små och stora förbättringar.

Stallet på gården är från 1986 och allt annat än modernt, berättar Kay. Men deras dröm är att succesivt förbättra gården, både vad gäller själva byggnaderna och avkastningen från mjölkkorna. Och där har man redan kommit en bra bit påväg.

– Just nu har vi 70 mjölkkor, vintertid har vi något färre eftersom vi inte har så mycket plats inne i stallet. Korna betar varje dag under säsongen och i år kunde vi börja med betet den 9 mars. Vi kör med stripbete med låg insatsgrad, berättar Kay och fortsätter:

– Förra året producerade våra kor 8 600 liter mjölk. För två år sedan låg vi på 6 500 liter och vi har inte så jättemånga fler kor.

Kay håller koll på både korna och gräset för att veta när det är dags att flytta fållorna och förse korna med nytt färskt gräs. 

Bytte foderinriktning

Att man lyckats öka mjölkproduktionen så pass mycket beror enligt Kay främst på att man övergått från att helt utfodra korna med majs och kraftfoder, till att i stället låta korna beta varje dag under betessäsongen, med endast lite kraftfoder och majs ibland som komplement, exempelvis till en ko som ska eller precis har kalvat. Varje ko får sin individuella ranson av fodertillskott i samband med att de ska mjölkas. Och på vintern byter man det färska gräset mot eget ensilage.

– Korna vill gärna inte gå in när de är ute på bete, så kraftfodret är också ett bra sätt att locka in dem, skrattar Kay.

Holstein är en stor mjölkrasko, men antalet kor minskas på vintern för att det inte ska bli för trångt inne i stallarna och för att djuren ska kunna ta sig in och ut smidigare väljer Kay aktivt kor som är lite nättare byggda. 

Flyttar fållorna efter behov

På gården använder man cirka nio hektar till bete och med jämna mellanrum flyttas fållorna så att korna hela tiden ska få färskt gräs. Kay har lärt sig se både på gräsets längd och kornas beteende när det är dags att flytta fållorna. Men ibland får han anpassa betescykeln en aning om marken är för blöt. Det regnar en hel de i området och särskilt på våren innan det hunnit torka upp gör lerjorden att marken lätt blir nedtrampad. Men vanligtvis tar betesrotationen cirka 25 dagar.

Totalt har man 35 hektar på gården. Det som inte betas används till ensilage och fem hektar hyrs ut till en tulpanodling. För det betalar tulpanodlaren 5 000 euro per hektar. Men enligt Kay är det inte enbart för pengarna han gör det. För att minska kväveläckaget från gårdarna i Nederländerna har politikerna beslutat om en gräns för hur mycket gödning en lantbrukare får ha och sprida ut på sina marker. Möjligheten att även sälja en del av gödseln till tulpanodlaren för att hålla sig inom ramarna för vad som är tillåtet, gör därför samarbetet ännu mer givande för Kay.

– En negativ grej med tulpan­odlingarna är att de för bort en del av näringen från marken, så därför är det också bra att vi kan få i väg lite av vår gödning till honom för att på så vis också återföra lite.

Den gamla gården drevs innan av Kays farbror, som fortfarande är delägare. På sikt behöver både stallet och de andra byggnaderna moderniseras. En investering som Kay och Iris hoppas ha råd med i framtiden. 

Jobbar på förenklingar

Succesivt försöker man även att skjuta på kalvningssäsongen och koncentrera den till våren, när korna börjar gå ute mer. Nu kalvar korna över hela året och det är inte optimalt med de små stallarna. Korna på gården är av rasen Holstein och Kay försöker medvetet att selektera på lite mindre individer som kan ta sig in och ut ur stallarna lite enklare.

Kays farbror har inte längre möjlighet att sköta gården, men Kay och Iris har gjort i ordning ett hus åt honom där han får bo tills vidare, så att han fortfarande kan känna sig delaktig. På sikt drömmer paret om att kunna ta över gården och att då ha möjlighet att rusta upp de gamla byggnaderna och kanske hitta fler ben att stå på. Men de konstaterar att de just nu får jobba med vad man har och att den typen av investeringar är en dröm att förverkliga på sikt.

Madeleine Rapp
Madeleine Rapp
Tel: 073-632 89 97
E-post: madeleine@ja.se

 

Artikeln publicerades måndag den 23 december 2024

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste