EU bemöter usla tullar med usla motmedel
USA:s nytillträdda president Donald Trump hotar hejvilt med höga tullar, för att få sin vilja igenom. Världens största ekonomi styrs nu av en självsäker grupp likasinnade på korståg mot allt och alla.
Egentligen borde ingen vara överraskad. Detta är vad Trump har utlovat och kanske lite till. Men eftersom USA:s kursomläggning är så kraftig och fullkomligt tondöv överrumplar den nästan alla.
Med brasklapp för att Trumps ”löften” tenderar att ha kort livslängd, så pekar allt vid denna tidnings pressläggning på att USA när du läser detta har infört kraftiga tullar för varor från Mexiko, Kanada och Kina. Mexiko och Kanada har anlagt moteld. Näst på tur står EU.
Jordbruk är inte som andra branscher. Alla behöver bra mat, varje dag. Och helst ska den vara gratis. Kanske just därför är den politiska inblandningen och styrningen omfattande. I EU har politikerna stålsatt sig att ha världens mest miljö- och djurvänliga jordbruk. De går, liksom svenska politiker länge har gjort, till och med så långt att den egna livsmedelsproduktionen stängs ned av myndigheterna eller konkurreras ut.
Nu när många svenska och europeiska företag ser ut att få det tuffare i världens största ekonomi USA, blir ryggmärgsreflexen att underlätta för våra tillverkningsföretag att exportera till andra marknader. Den ambitionen är såklart god. Men det görs på ett uselt vis.
I decennier har EU och sydamerikanska frihandelsunionen Mercosur, bestående av Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay, förhandlat om ett frihandelsavtal. I december tecknades avtalet till slut och det ligger nu för godkännande av alla EU:s medlemsländer. Frankrike, som värnar sitt jordbruk, har varit emot.
Vår svenska utrikeshandelsminister Benjamin Dousa har i intervjuer med bland annat Affärsvärlden och Expressen sagt att EU har några kort att spela ut, som moteld till USA:s eventuella tullar.
Viktigast nu enligt Dousa, är att hitta nya marknader för europeiska företag. Det ska ske genom att forcera frihandelsavtal med Mercosur, Indien, Indonesien med flera asiatiska länder.
Till Affärsvärlden säger Benjamin Dousa:
“Om man ska säga något positivt i allt det här är det att polletten börjar trilla ner i Bryssel kopplat till konkurrenskrafts- och tillväxtfrågor. Det börjar nu skapas ett slags ‘sense of urgency’, vilket i grund och botten är mycket positivt”.
Frihandel med de dominerande länderna i Sydamerika och Sydostasien innebär i praktiken att man kastar Europas lantbrukare under bussen. Råvaror skyddas inte av teknikhöjd, innovation eller patent.
Ger man i princip fritt tillträde till EU för spannmål, kött, biobränsle och virke, som producerats utan EU:s krav och byråkrati, så blir det riktigt dåligt. Importberoendet kommer att öka. Precis så som USDA, U.S. Department of Agriculture, länge påtalat.
Det är såklart bra om EU:s byråkrater drabbas av ‘sense of urgency’. Men om slutsatserna är att vi ska fortsätta med mer av samma misslyckade politik, så är det bara sorgligt.
Visst är det kul om exporten av stridsflygplan, mobiltelefonsystem med flera industriprodukter underlättas, men de går inte att äta och de håller ingen varm.
Sveriges och Europas lantbrukare måste ges förutsättningar att utveckla sin produktion på internationellt konkurrenskraftiga villkor. Det är grunden för beredskap för både handelskrig, hybridkrig och väpnad konflikt.
Stefan Ljungdahl
