En agronom klädd i pennkjol

Krönika: Hjälp vad fyra och ett halvt år går fort. Helt plötsligt har jag en termin kvar av min utbildning och kommer snart att vara en nybakad agronom. Om någon hade sagt till 19-åriga Agnes att hon skulle bli agronom hade hon tappat hakan, det var inget hon planerade för. Så hur kom jag hit?

Det är juni 2017 och jag har precis tagit studenten. Under gymnasietiden såg jag mitt framtida jag på ett tydligt sätt: iklädd pennkjol, jobbandes i en stor stad. Jurist är det perfekta jobbet för det och så var den framtidsdrömmen spikad. Men med tiden blev jag allt mer osäker på min framtid. Juridik var inte riktigt min grej och jag brydde mig egentligen mer om helt andra saker. Den där juristdrömmen var nog ingen dröm utan snarare en vision om mig själv på ett kontor som jobbade med något jag tyckte om.

Tre år senare påbörjade jag min agronomutbildning och jag har aldrig tvekat på mitt val. Men min framtidsdröm har fått mig att tänka på hur den klassiska agronomen är porträtterad. Allt för få vet vad en agronom gör. Många tror att mitt framtida liv är på landet med stövlarna nere i leran ståendes och blickar ut över något fält. Kanske med en basker på huvudet och ett vetestrå i munnen. Givetvis med agronomens viktigaste klädesplagg: oljerocken. Visst, jag har en oljerock, jag erkänner, men annars har jag alltid känt att oljerocken inte matchar särskilt bra med pennkjolen.

Så vad händer när en, snart nybakad, agronom kliver in första dagen på sin praktikplats på ett kontor där folk jobbar på ett kontor i stan, omgiven av människor som arbetar med frågor som ligger en agronom nära hjärtat? Trots höghus och buller från en arbetsplats, passar agronomen in. Och nej, det krävs ingen oljerock för att bli tagen på allvar.

Agronomyrket är spännande och det är dags att vi vidgar synen på agronomyrket. Vi behövs i leriga fält, i stallbåsen, på produktionsbandet för livsmedel, på banken som lånar ut pengar till lantbrukarens nästa projekt och i rummen där framtidens jordbrukspolitik formas. Och ja, vi kan bära pennkjol medan vi gör det.

Så nu står jag här, som en vinglig, nyfödd kalv, redo att ta mig an livet som agronom. Idag är jag otroligt glad över att jag valde vad jag faktiskt brydde mig om och var intresserad av. Livet som agronom kan se ut så som du vill att det ska se ut. Därför vill jag också säga till er som funderar på att plugga något inom de gröna näringarna: gör det! För livet som agronom handlar om att vara där vi behövs, vare sig du föredrar stövlar eller pumps. Varselbyxa eller pennkjol.

Agnes Karlsson
Agronomstudentl