Vad är viktigast?

Krönika: Det är sällan det blir som man har tänkt sig. Det är nog den enda punkten jag delar med Putin. Han trodde att han skulle kunna ta över ett land, bara så där. Jag trodde att jag skulle kunna bygga en ny ladugård under vintern, bara så där. Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Det satte långdragna handläggningstider, avsaknaden av bygghandlingar samt den mest schizofrena vintern jag någonsin upplevt stop för. Det blir inte riktigt som man tänkt sig… Detta är väl egentligen inte något unikt, utan snarare något många kan känna igen sig i. Men det som spelar roll är hur vi hanterar situationen framöver. Så bygget får vänta till våren helt enkelt

Men vi ska inte fastna allt för mycket i detta, utan jag hade snarare tänkt att vi ska försöka räta ut lite frågetecken.

Vi bönder blir färre och färre, självförsörjningsgraden sjunker och omvärldsläget alltmer pressat. Om det skiter sig så kommer svälten, det är ett faktum. Detta tordes vara ett fokus i media, hur ska vi vända denna djupt oroande trend? Det är det ibland också, i korta stunder.

Men när Svensson själv får välja så fokuserar vi mest bara på klimatet. Utsläppen från jordbruket måste minska! Sluta med fossila bränslen! Hur ska vi stoppa dessa metangastickande bomber till juverbärare från att rapa och fisa sönder den enda planeten vi har? Men gud förbjuder om kossorna inte får gå ut på betet! Hur ska vi ha det egentligen?

Jag håller dock med i stor del, rätt i sak. Vi måste värna det vi har, men jag vet inte om det är värt att samtidigt offra dom enda som är villiga att jobba för att hålla resten av befolkningen vid liv. Oss bönder. Omställning tar tid, om det ska ske med förnuft.

Med det sagt. Sverige släpper ut cirka 44,4 miljoner ton co2 varje år. Största boven är industrierna som står för 14,8 miljoner ton motsvarande 33 procent. Näst sämst i klassen är transport och bilsektorn. Dom står för 13,9 miljoner ton eller 31 procent av utsläppen. 6,32 miljoner ton, motsvarande 14 procent, av detta står alltså jordbruket för. Men det är bönderna som syndar och måste därför gå i bräschen för hela Sveriges gröna omställning: ”Dra vårt strå till stacken för att nå klimatmålen”.

 Sveriges totala utsläpp har sedan 1990 minskat med 38 procent. Jordbruket har sedan dess minskat sina med cirka 18 procent. Sveriges totala kolinlagring är cirka -31,22 miljoner ton. Gissa var den nyttan utspelar sig. En hint, det är inte inne på industrigolven eller efter E4:an. Vi ska tacka våra skogar, våra åkrar som odlas och våra djur som betar eländiga marker för detta. MEN, detta räcker tyvärr inte i det mediala höglandet.

För mig är det inte konstigt att branschen blir paranoid till slut. Vi greppar efter halmstrån. Vi vill trycka i våra redan hjältemässiga kossor tillsatser som rent procentuellt skulle sänka Sveriges totala utsläpp med någon enstaka promille. Samtidigt har Rysslands storskaliga invasion av Ukraina dom första två åren orsakat utsläpp på över 175 miljoner ton co2. Utsläpp från bomber och granater och en helt ofattbar mängd mänskligt lidande. Det är alltså nästan dubbla Sveriges utsläpp årligen. Denna totala galenskap och hetsjakt där jordbruken och bönderna tröstlöst försöker undgå kikarsiktet måste få ett slut. Lilla landet Sverige kan inte rädda resten av planeten. Men vi ska självklart dra vårt strå till stacken. Tillsammans. Allihop. Med måtten för rim och ranson där vi slipper svälta ihjäl på kuppen.

Vad är egentligen viktigast? Vad jag har lärt mig med tidens gång är att det är svårt att vara klarsynt när magen kurrar. Så vi kan förslagsvis börja med att göra jordbruken livskraftiga och lönsamma så att vi i alla fall kan äta. Sedan kan vi börja rota i vad vi som samhälle kan göra för att Sverige ska fortsatt ska vara i en ledande roll i miljöomställningen!

Upp på cykeln och i väg och källsortera med er! Allt gott tills vi hörs igen,

Erik Ohlsson
Mjölkbonde