”Jag vill visa att det är roligt med grisar”

Man behöver inte vara vd på ett stort företag eller höras och synas överallt för att göra stor skillnad för branschen. Det är Årets medarbetare, Tina Andersson, ett livs levande bevis på. 

Tina Anderssons bakgrund liknar många andra djurskötares; hon är inte uppvuxen på gård, men har alltid haft ett stort djurintresse. Efter examen på Bollerups naturbruksgymnasium med hästinriktning fick hon sommarjobb i grisstallarna på Trolle-Ljungby 1998. Det föll sig så att hon stannade på ”sommarjobbet” i 13 år. 

Sedan dess har Tina hunnit jobba på ett par-tre gårdar, både med suggor och med slaktgrisar, innan hon började hos Ida och Jakob Persson på Gård 39 för tre år sedan. 

– Jag blev fast för jag tycker det är himla roligt. Att ta hand om djuren och se till att de har det bra, det tycker jag ger mig mycket. Man mår bra av att jobba med djur, både fysiskt och psykiskt. Visst att det är spännande med resultatutveckling och så, men det är ändå djuren som jag brinner för mest, berättar Tina för Jordbruksaktuellt vid fikabordet på hennes arbetsplats en kulen vinterdag. 

Jobbar bakom kulisserna

Men om vi spolar tillbaka tiden till en ljummen förmiddag i maj, vid Sveriges Grisföretagares årsstämma i Helsingborg, så stod Tina på scenen och tog emot utmärkelsen Årets medarbetare. Tina, som beskriver sig själv som blyg och inte helt bekväm med att stå i händelsernas centrum, minns tillbaka:

– Det var lite chockartat för jag visste ingenting förrän de ropade upp mitt namn. Just där och då var det kanske lite panik, men när jag hade fått smälta det några veckor så kände jag mig jättestolt. Det betyder verkligen mycket! Det är ett bevis på att man jobbat hårt och är omtyckt. 

Nomineringen hade gjorts av hennes arbetsgivare. Bakgrunden var dels Tinas bidrag till Gård 39:s resultat och framgångar, men även hennes insatser för branschen i stort. 

– Jag tycker det är så fantastiskt med de här personerna som inte syns så mycket, som jobbar i det tysta. Tina är alltid positiv och ser lösningar. Och när man tänker på hur många Tina rekryterat till branschen blir man imponerad, säger Ida, och förklarar att Tina nästan kan beskrivas som en informell arbetsförmedlare. 

Omsorg om praktikanter

Tina har nämligen en alldeles unik förmåga att få andra att inse charmen med att jobba med grisar. Hon har exempelvis värvat både sin syster och svägerska till branschen och hon är en fena på att ta hand om elever, praktikanter och sommarjobbare. 

– Jag vill att de ska få en bra upplevelse. Jag behandlar dem som jag själv skulle vilja bli behandlad om jag var i deras skor. Jag motiveras av att locka fler personer till branschen, jag vill visa att det är roligt med grisar. Extra roligt är det att lyckas omvända någon som inte var intresserad från början, berättar Tina. 

Genom sina 26 år i branschen har Tina hunnit ta hand om runt 200 elever och hennes omsorg om dem sträcker sig inte sällan även efter praktikens slut. 

– Då ringer hon och kollar hur det går för dem när de börjat jobba, berättar Ida, och tillägger att Tinas stora kontaktnät i branschen gör att många vänder sig till henne när de söker jobb eller behöver rekrytera, för att få tips på lämpliga personer att kontakta. 

Visar variationen

På Gård 39 har man ett strukturerat sätt att ta hand om praktikanter. De kommer till gården i förväg för introduktion och för att prova ut kläder, allt för att starten ska bli lugn och bra. Efter praktiken sker en gemensam summering, där eleverna får delge vad de lärt sig. 

– Praktik här handlar inte om att bara skrapa skit. Det lär man sig inget på. Man behöver inte sätta dem i arbete hela tiden, utan det kan räcka ibland att de får gå med och titta. Det behöver inte vara så krångligt, menar Jakob. 

På så vis får praktikanterna även chans att upptäcka tjusningen med att den ena dagen inte är den andra lik när man jobbar med grisar. 

Viktigt uppdrag

Även om det kräver engagemang att vara praktikvärd så menar Ida, Jakob och Tina att det är givande att se hur eleverna utvecklas och att det är en kick när man möter personerna senare i livet som anställda i grisbranschen eller kollegor. 

– De ställer många intressanta frågor. Vi blir duktiga på att förklara vad vi gör och varför, säger Ida, och berättar om två tjejer som var tvungna att göra stordjurspraktik i fem veckor trots att de var livrädda:

– Istället för att då tänka att ”det här kommer bli ett bekymmer” försöker man prata med dem och förklara, till exempel att tillväxtgrisarna bara är sju veckor gamla, att de är som små tonåringar och att det är därför de är så nyfikna. Efter fem veckor var de inte rädda längre och en av dem sökte jobb med grisar. Man får mycket tillbaka, men det krävs engagemang.

Ida och Jakob menar att hela branschen borde lägga manken till när det gäller praktikanter:

– Här gör man ett viktigt arbete och fångar ungdomarna när de har sin allra första arbetsdag i livet, för det är ju praktiken, konstaterar Ida. 

Smittsam passion

Stämningen i lunchrummet är hjärtlig och det är tydligt att det här är en arbetsplats där det är lätt att trivas. 

– Ida och Jakob är måna om sina anställda. De bryr sig, ser sina anställda och visar tacksamhet, bekräftar Tina. 

– Jag tror det gör rätt mycket att vi är här hela tiden och engagerar oss. Vissa företagare väljer bort att göra skitjobben. Men här gör alla allt och vi jobbar tillsammans. Jag tror det betyder mycket för lagkänslan, säger Jakob, och Ida fyller i:

– Jag tror att det har med passionen att göra, att vi tycker att det är roligt och visar det.

Visar uppskattning

Tina berättar också att Ida och Jakob är duktiga på att visa uppskattning, något hon tror att många andra lantbrukare kan bli bättre på:

– Jag minns till exempel en mors dag då Ida kom med ett litet paket. Det var ett par strumpor med grisar på. Ett annat exempel är en skål med godis på bordet i lunchrummet i samband med påsk. Det behöver inte vara så märkvärdigt, men det betyder mycket, man känner sig uppskattad och värdefull. 

På Gård 39 råder heller ingen hierarki. Täta skott mellan olika ansvarsområden saknas och man skyller inte på någon enskild om det går snett.

– Många fokuserar nog mycket på att lyfta saker som inte fungerar, istället för det som fungerar bra. Det blir lätt trist stämning då tror jag, säger Jakob, medan Ida konstaterar:

– Personalen är det viktigaste vi har. Om alla trivs och mår bra, både djurskötare och djur, så kommer resultaten av sig självt.