Recept på stärkt livsmedelsberedskap

Vad var receptet för fyllda hyllor under kriser som torkan 2018 och covid 19-pandemin och vad krävs för att stärka Sveriges livsmedelsberedskap inför kommande kriser? Livsmedelsföretagen ger sitt svar i nya rapporten ”Recept för resiliens”.

Trots globala och regionala kriser som påverkat den svenska livsmedelsproduktionen de senaste åren så har det knappt märkts av på butikshyllorna. Enligt den nya rapporten från Livsmedelsföretagen är detta tack vare de svenska livsmedelsproducenternas förmåga att ställa om, diversifiera och säkra leveranskedjor samt investera i egen energiförsörjning. Dock har dessa anpassningar skapat stora kostnader för en redan hårt pressad bransch.

– Att stora delar av livsmedelsindustrin går med förlust är ett hot mot Sveriges livsmedelsberedskap. Därför måste det bli billigare och enklare att producera livsmedel i Sverige. Då kan företagen bli lönsamma och växa i fredstid så att de kan vara robusta och flexibla i kristid. Här är ökad export, förenklade regelverk och en främjande myndighetskultur helt avgörande. Samtidigt måste staten ta ansvar för att säkra tillgången till energi, vatten och drivmedel och bygga upp nationella lager av kritiska insatsvaror så att vi kan fortsätta producera livsmedel även i krig, säger Björn Hellman, vd för Livsmedelsföretagen, i ett pressmeddelande.

Identifierat utmaningar

Torkan 2018, covid 19-pandelmin, Rysslands invasion av Ukraina och ökad frekvens av extremväder är några av de kriser som utmanat den svenska livsmedelsproduktionen de senaste åren. Enligt Livsmedelsföretagen understryker det allvarliga säkerhetspolitiska läget i Europa och Sveriges närområde behovet av en robust svensk livsmedelskedja som kan förse befolkningen med mat och dryck i kris och krig. I rapporten har man identifierat flera stora utmaningar och hot mot Sveriges livsmedelsproduktion, däribland:

• Extremväder, cyberattacker, infrastrukturkollaps, epizooti och pandemi
• Ökad geopolitisk osäkerhet i Europa och vårt närområde
• Brist på strategiska lager av insatsvaror som gödsel, spannmål och drivmedel
• Föråldrad/försvagad infrastruktur för energi- och vattenförsörjning

Konkreta åtgärder

Men man har inte bara identifierat hot, man har också gett förslag på konkreta åtgärder som man menar ska bidra till att öka livsmedelsproduktionen och stärka Sveriges försörjningsförmåga. Dessa tio förslag är:

1. Sätt främjandeuppdraget i första rummet hos myndigheterna

2. Gör ökad livsmedelsexport till en nationell prioritet

3. Bygg upp strategiska omsättningslager av kritiska insatsvaror

4. Upprätta affärsmässiga avtal för stärkt livsmedelsberedskap

5. Klargör ansvar och mandat för krisberedskap och -hantering

6. Öka offentliga satsningar på kompetensförsörjning och FOI

7. Accelerera processerna för riksintresse-klassning

8. Prioritera livsmedelsindustrins tillgång till el, drivmedel och vatten

9. Förstärk investeringar i nödvändig transportinfrastruktur

10. Förstärk och bygg ut handelsvägarna inom EU och Norden

– Sverige satsar målmedvetet på att bygga upp det militära försvaret. Samma beslutsamhet måste nu tillämpas på landets försörjningsförmåga. Vår rapport är ett recept för hur vi som land kan förbereda oss för och framgångsrikt hantera kommande katastrofer och kriser. Om politiken följer receptet kan vi upprätthålla en omfattande, högkvalitativ livsmedelsproduktion även om Sverige skulle drabbas av den värsta krisen av dem alla, krig, säger Björn Hellman.

Lägger fokus på försörjningsförmåga

Livsmedelsföretagen lyfter i sin rapport att man anser att en motståndskraftig och diversifierad försörjningsförmåga det bästa skyddet vid framtida kriser, istället för att Sverige skulle behöva vara helt självförsörjande på livsmedel. Man menar att en god försörjningsförmåga kräver robusthet, flexibilitet och handlingskraft från jord till bord och bygger på internationell handel, inhemsk produktion, viss lagerhållning och möjlighet till alternativa distributionsvägar.

– En hög självförsörjningsgrad på livsmedel kan kännas tryggt, men det är en falsk trygghet. Plockar man bort en enda viktig komponent för produktion så faller försörjningsgraden snabbt ner till noll. Det vi borde prata om är försörjningsförmåga. Då utgår man från vad som faktiskt krävs för att producera och distribuera livsmedel och hur man kan parera och hantera olika störningar. Därför är det ett mycket bättre verktyg i arbetet med att stärka livsmedelsberedskapen. Självförsörjningsgrad är siffror på ett papper, försörjningsförmåga är mat på bordet, säger Patrik Strömer, beredskapsexpert på Livsmedelsföretagen.

Staten har övergripande ansvar

En annan stor fråga som lyfts i rapporten är hur ansvaret ska fördelas mellan näringsliv och stat. Man lyfter att många av medlemsföretagen har satsat stora resurser på att kris- och framtidssäkra sin verksamhet men att det övergripande ansvaret bör ligga på det offentliga.

​– Tillsammans med övriga led i livsmedelskedjan ansvarar våra medlemmar för att producera och distribuera livsmedel. Staten, kommunerna och myndigheterna står för beredskapen. Grundförutsättningarna för livsmedelsproduktion, till exempel energi, drivmedel, vatten och infrastruktur, måste finnas på plats. Ansvaret för detta, inklusive finansiering, ligger på det offentliga, säger Patrik Strömer.