”Nu vet vi med stor sannolikhet att det finns ett samband”

Ulrika Rockström är obduktionsansvarig veterinär på Gård & Djurhälsan. Hon berättar att de får in kalvar till obduktion med misstänkt blåtunga varje dag.

– Det fortsätter vara en strid ström, och jag uppskattar att vi hittills i år provtagit ungefär 50 kalvar för blåtunga på obduktion. Men vi har också satt lite stopp och vi uppmuntrar inte längre alla djurägare till obduktion av kalvar med klassiska symtom från besättningar med kända fall av Blåtunga eller områden där vi vet att blåtunga finns, säger hon och fortsätter:

– Nu vet vi med stor sannolikhet att det är ett samband mellan blåtunga och de här förändringarna med underutvecklad hjärna eller ingen hjärna alls. Sen kan det finnas många andra samverkande faktorer som vi i nuläget inte känner till, som till exempel olika saminfektioner med andra agens.

Hon tillägger dock att begränsningen inte gäller om man bor i andra områden eller om det av andra anledningar finns anledning till obduktion.

– Ser man de här symtomen i områden där vi inte sett blåtunga tidigare så är det jätteviktigt att man skickar på obduktion eller att man tar ut en veterinär som tar prov, så vi får mer information om hur långt det har spridit sig. Det är den remitterande veterinären som beslutar om djuret bör obduceras och vi obducerar alla som kommer in.

När det gäller får har man hittills i år endast fått in ett lamm för obduktion som hade olika missbildningar inklusive avsaknad av storhjärna samt var positiv för Blåtunga.

– Baggen släpps ju ofta lite senare, och då blir den där känsliga perioden för smitta mer under vintern. Det tror jag är anledningen till att vi inte fått in fler lamm. Sen skickas det inte in lamm för obduktion så ofta som vi hade önskat.

Dålig balans och ingen sugreflex

Kalvarna som har kommit in för obduktion har haft symtom som dålig balans, inte kunnat orientera sig, verkat blinda, inte kunnat hitta spenen och/eller inte haft någon sugreflex.

– Ibland har de haft en liten bit av storhjärna, men i många fall saknas hjärnan helt. Ibland har vissa djurägare lyckats hålla liv i dessa kalvar i flera veckor, genom att ge dem mjölk på flaska. Men sen är det ohållbart att fortsätta för de klarar sig inte själva.

Det är just hjärnan som det påverkas?

– Det är mycket vi inte vet, men vi tror att det är omkring tredje till fjärde och eventuellt i början av femte dräktighetsmånaden som smitta orsakar dessa missbildningar, för det är då storhjärnan utvecklas. Kalvarna har en till synes normal hjärnstam och lillhjärna men de har ingen storhjärna, svarar Ulrika och tillägger: 

– Det är jättemärkligt. Det är många gånger ganska normala djur till utseendet. Ibland ser man dock att huvudformen är lite annorlunda. Det är ändå fascinerande att kalvarna kan göra så mycket som de faktiskt gör, utan att ha en hjärna.

Har man sett detta i andra länder?

– Där har vi inte fått så mycket information. Men jag deltog på ett webbinar från Holland för veterinärer i början på mars. De visade på en signifikant ökad dödlighet hos kalvar, nyfödda upp till två veckor/en månads ålder. Detta gjordes under 2024, och vi vet att de sett samma sak som oss att djuren inte haft någon hjärna men jag vet inte på hur många kalvar de sett detta.