Vi får inte utgå från att fiskar inte känner smärta

Krönika: Fiskar har länge setts som djur som inte har känslor eller kan känna smärta. Deras brist på möjlighet till kommunikation och mimik har gjort att det varit svårt att förstå deras signaler. Senare forskning har visat att fiskar har smärtreceptorer, som gör att det finns en möjlighet att de kan känna smärta samt forskning som visar att de är mer intelligenta än vad vi tidigare har trott.

Ända sedan jag började studera till husdjursagronom har jag funderat på varför vi säger att vi odlar fisk och inte att vi föder upp fisk. Vi använder som bekant inte odling för något annat produktionsdjur. Det finns även andra ord inom fiskproduktionen som känns bekymmersamma enligt mig, exempelvis sättfisk. Varför har vi ord om fiskar som gör att de låter mer som grönsaker än djur?

En fundering är om orden vi använder kan vara en av orsakerna till att vi under lång tid skilt fiskar från andra produktionsdjur? Eller har det mer att göra med, som jag nämnt tidigare, att fiskar inte kan använda ljud eller mimik för att kunna kommunicera? Har vi människor lättare att förhålla oss till en gnyende gris än en sprattlande fisk?

I en dokumentär på SVT som heter Fiskarnas universum belyses vad anledningen kan vara till att vi särskiljer fiskar från andra djur. En teori som återkommer är att fiskar lever under vattenytan och att det därför kan vara svårt att förhålla sig till dem. Vi lever i samma medium, luft, som grisar, kor och hönor men fiskar är i ett universum som vi inte kan befinna oss i.

Eftersom vi inte lever i samma medium lever vi inte naturligt nära fiskar och kan ha svårt att förhålla oss till deras känslor. Hur ska vi då veta om fiskar känner smärta? Som skrivet tidigare har forskningen hittat att fiskar har smärtreceptorer, men räcker det för att påvisa smärta hos fisk? Andra studier visar att fiskar har andra rörelsemönster eller är passiva när de utsätts för obehag som normalt skulle framkalla smärta. När fiskarna får bedövning reagerar de opåverkade på samma obehag vilket skulle kunna vara en indikator på att de faktiskt känner smärta.

Vidare är forskningen oense om det som fiskarna känner faktiskt är smärta och hur smärtsamt de i sådana fall upplever obehaget. En annan viktig aspekt dokumentären tar upp är att djur i naturen inte bör visa sin smärta då de blir mer sårbara. Kanske har fiskar utvecklat avancerade system för att inte visa smärta som gör det svårt för oss att förstå deras smärtsignaler?

För att få ett annat perspektiv var det fram till 1980-talet oklart om spädbarn kunde känna smärta eller inte. Huruvida spädbarn kan känna smärta eller inte känns som en otänkbar frågeställning att diskutera idag. Kan det vara så att vi kommer tänka så gällande fiskars smärta i framtiden?

Idag går forskningen framåt till fiskarnas fördel och att det finns en sannolikhet att fiskar kan känna smärta är i nuläget ett faktum. Det finns flera exempel på att fiskar kan skapa relationer, känna stress och kommunicera. Genom forskning kan vi förstå fiskarna och för fiskar som hålls av människan blir lagarna bättre för att de ska må så bra som möjligt efter deras villkor. Jag vill därför avsluta med en av uppmaningarna i dokumentären som vi alla borde ha med oss: ”Vi får helt enkelt inte utgå från att fisken inte känner smärta, vi får bara inte det!.”

Isabel Tikka
Husdjursagronomstudent