Gröna bubblor spricker och nya möjligheter föds
Det finns gott om affärsmöjligheter i den gröna politikens väg. Nu flyttar politikens intresse snabbt till ett nytt område. För entreprenörer med affärsnäsa uppstår möjligheter när politiker, media och företag springer i samma riktning. Samtidigt finns det stora risker när alla är så övertygade om den ”rätta vägen” att de slutar räkna. Det sunda förnuftet är ett tidigt offer på drömmarnas och girighetens piedestal.
Det kryllar av exempel på osunda investeringar i hypade branscher. Det finns också många exempel på väldigt lyckade företagsbyggen i hypens medvind.
När alla tycks springa åt samma håll byggs gärna bubblor upp. Bubblor som nästan alltid spricker, men det är väldigt svårt att veta när i tiden de kommer att spricka. En period kan affärer vara extremt goda, men är det för lätt tar det lätt slut. Då gäller det att ha förberett sig eller klivit av i tid.
Just det här med att kliva av är inte de gröna näringarnas styrka. Vi jobbar ofta med långa kretslopp, familjeföretag med långa perspektiv och investeringskalkyler med lång avskrivningstid. När det är svårt att hoppa av, om hypen är på väg att spricka, gäller det att ha varit extra noggrann från början och aldrig ha slutat räkna.
När inte kalkylerna håller utan någon form av statsstöd eller politiskt påtvingad intäktsomfördelning, är den politiska sårbarheten stor. Politiken kan vara en lika opålitlig som tidvis bekväm affärspartner.
Northvolt är vårt senaste och mest extrema exempel på total kollaps efter masspsykos. Ingen supertrend eller pengamängd hjälper i längden om man inte vet vad man håller på med. Här blev det snabbt många som inte ville se det ohållbara i företagsbygget och smällen blir därför desto större. Elektrifieringen av samhället rullar nog vidare, men ingen trend är stark nog att för att evigt hålla orealistiska drömmar vid liv.
I de gröna näringarna har vi många exempel på politiskt korrekta satsningar som inte åldrats väl. Ett typiskt exempel på när det håller på att gå helt galet, i stor skala, finner vi i Tyskland. Det stora, 100-åriga, ursprungligen lantbrukskooperativa företaget BayWa var ifjol nära att gå under, tyngt av enorma satsningar på solenergi som gick fel samt satsningar i byggbranschen. Aktiekursen har det senaste året fallit med 75 procent.
I Norden kan vi också se många, mer jordbruksnära projekt som politiskt korrekt utlovat att rädda miljön och/eller klimatet, men som affärsmässigt går uselt. Här finns kandidater inom till exempel vertikalodling, köttsubstitut, fiskodling på land, biobränsleproduktion, bananodling (ja, det är sant!), alternativa proteinkällor, insektsodling och vindkraft.
Man måste våga för att vinna. Det finns många vinnare i den gröna sektorns extra gröna ekonomi. Några projekt inom de utmanande områden jag nyss listat kommer sannolikt att utvecklas väl. Det är viktigt att vara medveten om hur pass svår ekonomin är i den bransch man ger sig in i och hur sårbar den är för trender, politiska och/eller folkliga.
I detta nu ska Europa snabbt ställa om från fredsekonomi till rustningsekonomi. För jordbrukets del ger det nya möjligheter. För en del gröna förhoppningsprojekt kan det förflyttade politiska intresset bli nådastöten.
Det kanske blir inne att ha egen mat igen, till och med i Sverige. Förhoppningsvis blir det svårare att argumentera för att avvecklad produktion är en framgång, bara för att miljöpåverkan blir mindre om vi inget gör. Det vore en frälsning.
Civilförsvaret ska stärkas. Många vädrar affärsmöjligheter när myndigheter ska upphandla beredskapslager för insatsvaror och livsmedel. Betänk att om det blir fred i öster och någon tar kontroll på USA:s till synes otyglade president, så kan det politiska intresset snabbt vara som bortblåst, igen. Blir det krig så gäller ingen affärslogik. Det är misär för alla.
Investeringar i uppbyggnad av civilförsvaret behöver vara välbetalda. Affärsmodellen kräver en tro på att vi en längre tid ska balansera mellan krig och fred. Kunden är politikerna. De väljs på fyra år. I jordbrukets perspektiv är det väldigt kort tid.
Stefan Ljungdahl
