Vem ska hålla oss vid liv när verkligheten kommer i kapp?

Krönika: Vladimir Putin verkar nu fått precis som han vill efter att hans narcissistiska kompis Donald Trump fått ta plats i vita huset. Där började han med att köra över Volodymyr Zelenskyj för att försöka få honom att i princip ge bort Ukraina till Ryssland i utbyte mot fred. Skulle Zelenskyj inte gå med på det skulle han enligt Trump vara faktorn för ett eventuellt tredje världskrig. Hur absurt det än är så verkar det som att ett krig i Sverige eller hos våra grannar inte är speciellt osannolikt.

Med ett oroligt världsläge och ett redan påbörjat handelskrig börjar man se över sin beredskap för det värsta och inser nog ganska snabbt att tanken om krig aldrig har slagit en tidigare, men att det nu skulle kunna bli verklighet. Maten är alltid livsnödvändig men kanske än mer påtagligt viktig vid ett eventuellt krig. Skulle all livsmedelsimport till Sverige upphöra nu skulle vi enbart kunna mata 50 procent av vår befolkning. Vem vill inte då känna en bonde när mataffärens hyllor gapar tomma?

Svenskproducerad mat känns viktigare än någonsin men vi behöver bli fler som producerar den, fler som vill bli duktiga och drivna lantbrukare. Just nu går det åt motsatt håll när det enligt Jordbruksverket läggs ner mellan tre och fyra jordbruksföretag varje dag i Sverige. Jag tror att det handlar om ett bristande intresse från eventuella arvtagare och för dem som vill starta upp något eget är det för dyrt. Allt fler ungdomar vill göra karriär och inte binda upp sig till en ”livsstil” som hela tiden blir förknippad med hårt arbete, lite ledighet och dålig lönsamhet.

Absolut är yrket i många fall kanske en livsstil men det ska inte behöva vara en ursäkt för bristande lönsamhet och delvis bristande levnadsvillkor. Fler bör i stället se vår bransch som den framtidsbransch den faktiskt är. En bransch som alltid erbjuder jobb, en bransch som alltid erbjuder möjligheter och alltid är livsnödvändig för samtliga människor oavsett fred, kris eller krig.

Vår bransch står alltid enad med ett och samma mål, att producera förnödenheter med någon typ av vinst i slutändan. Men för att vi ska kunna fortsätta och samtidigt öka vår gemensamma verkningsgrad krävs nu kloka politiska beslut som ser till att inte fler brukningsenheter läggs ner. Det krävs också hjälp från våra konsumenter, fler måste se värdet i att värna om det som produceras lokalt. Inte bara ur miljösynpunkt och för vår världsledande djurhållningsvälfärd utan också för att vi ska vara redo att kunna förse Sverige med mat oavsett världsläget.

Politikerna måste se till att det lönar sig att vara småbrukare. Vi måste se till att fler ser vår bransch som möjligheternas bransch. SLU och naturbruksgymnasierna måste se till att fler får upp ögonen för alla breda lantbruksutbildningar vi har och de oändliga möjligheter man får efter avslutad utbildning. Politikerna och public service bör se till att tjata om värdet av att välja svenskt så mycket det bara går.

Valdemar Jensen
Lantmästarstudent