Vi kan inte ha ett Sverige som är beroende av andra för att överleva

Krönika: Precis när våren står på glänt, redo att omfamna oss med hopp om livet, värme och mycket arbete så känns världen mörkare än någonsin. Det känns som att den trygga tillvaron vi vant oss vid håller på att vändas upp och ner. Vad kan vi då göra för att känna som lite tryggare i vardagen, för att livet ska ticka på oavsett vad världens ledare bestämmer sig för att göra?

Jo, en del är att se över vår beredskap och då menar jag både den som är kopplad till företagen (oavsett verksamhet) och den som är privat. Vi börjar med den privata beredskapen, hur länge klarar vi oss på den mat vi har hemma i förrådet? Finns det tillräckligt med vatten och hygienartiklar till alla i familjen? Efter vi fick hem broschyren från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap står det klart och tydligt att hushållen ska förbereda sig på att klara minst en vecka med mat, vatten och hygien. Men vi vet väl alla att det inte kommer komma några superhjältar och rädda just vår familj för att maten i skafferiet är slut efter en vecka. Det är vårt eget ansvar att se till att vi klarar oss betydligt längre än så. Under pandemin blev det storm till matvarubutikerna och hyllorna stod tomma efter en dag. En dag! Beredskapen var lika med noll och nu borde vi veta bättre. Vi behöver normalisera beredskapen så alla har mat och vatten för minst fyra veckor i varje hushåll. I en otrygg värld blir denna lilla förberedelse en liten trygghet i att vi klarar oss och slipper gå hungriga.

När det kommer till företagandet kan vi se över vilka poster vi idag är beroende av andra för att lösa. Att stärka samarbeten mellan producenter och människor i samma bransch kan vara livsviktigt. Vi kan inte förlita oss på att allt alltid finns tillgängligt utan behöver ha en plan A och plan B redo. Det är nu företagen som reparerar lantbrukets alla maskiner ska lägga på sig ett litet lager av reservdelar.

Säg att maskinen som utfodrar 400 djur om dagen går sönder och det plötsligt är omöjlig att beställa hem den reservdelen som behövs från Italien. Då behöver plan B vara i stort sett lika bra som plan A. Det går självklart inte att ha dubbla uppsättning av precis allt men samarbetar vi så finns det säkert någon som sitter på den reservdelen alternativt kan hjälpa till på annat sätt. Har du exempelvis 400 djur så ska det finnas minst två men gärna tre reservplaner, det är ju du som är ansvarig för driften av dina djur, kan du inte lösa det så har du troligtvis för många djur. I alla led behöver vi förbereda oss på det värsta så vi står redo.

En annan sak att se över är beroendet av utsäde, konstgödsel och bekämpningsmedel. Det känns lite som att vi i Sverige kommer stå där med skägget i brevlådan om vi får problem med leveranssystemet. Vi har utsäde från gud vet vart som är beroende av konstgödsel för att växa ordentligt men också beroende av bekämpningsmedel för att inte bli utkonkurrerat. Beredskapen är inget värt om den hänger på ett beroende från andra länder och världsdelar för att lyckas.

Är vi tillräckligt kunniga idag för att kunna odla utan konstgödsel eller bekämpningsmedel? Det är jag tveksam till. Vi behöver på nytt lära oss kunskapen bönderna hade förr där det odlades spannmål till mat men också utsäde till kommande år. Hur mycket pengar är beredskapen i landet värd? Allt skulle jag säga om vi hamnar i en kris.

Denna boll behöver komma i rullning, vi kan inte ha ett Sverige som är beroende av alla andra för att överleva. Vi ska absolut samarbeta men inte skapa ett beroende av andra.

Så med det sagt är det viktigaste du kan göra att fråga dig själv vad du kan ändra, förbättra, bygga upp eller ta vara på. Är det att skapa bättre relation till grannar och kollegor eller är det att fylla upp matförrådet eller kanske att se över din verksamhet? Alla små steg spelar roll, speciellt om kriget eller krisen kommer.

Nicole Grönlid
Lämpegårdens Lantbruk