Debatt: Vad håller Folkhälsomyndigheten på med egentligen?

Den första juni beräknas den nya lagstiftningen träda i kraft för gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker. En efterlängtad frihetsreform med brett stöd i Riksdagen. Syftet är att stärka den svenska besöksnäringen, i synnerhet på landsbygden, och ge små svenska alkoholproducenter en möjlighet att utveckla sin verksamhet.

Men säg den glädje som varar. Självfallet måste alkoholförsäljning regleras och frågan om att ta fram föreskrifter hamnar därmed på Folkhälsomyndighetens bord – tyvärr. För det sätt som Folkhälsomyndigheten hanterat frågan på är svårt att inte beskriva som i det närmaste politiskt sabotage.

I sina föreslagna föreskrifter kräver myndigheten nämligen följande av företagaren som driver gården:

1.Informationsmaterial.

Företagaren ska vid varje event dela ut folkhälsomyndighetens särskilt framtagna material om alkoholens skadeverkningar till besökarna i tryckt format.

2.Muntlig information

Inte nog med att materialet ska ges skriftligt till varje besökare. Varje evenemang ska dessutom inledas med en muntlig information om att alkohol kan vara skadligt.

3.Betalt evenemang.

Lagen kräver att det sker ett betalt besöksarrangemang av viss varaktighet i samband med försäljningen. Folkhälsomyndigheten går längre och tidsätter evenemanget till minst 45 minuter.

Detta är helt uppåt väggarna. Hur kommer det sig att det förmodligen säkraste evenemanget som inkluderar alkohol ska få helt orimliga regler jämfört med andra verksamheter? Lagförslaget om gårdsförsäljning säger förvisso att information om alkoholens skadeverkningar ska ges till gästerna, men rimligtvis borde det räcka att material eller information finns att tillgå i lokalen. Det finns inte en pub där det vid varje köp medföljer en varning om att alkohol kan vara farligt från bartendern eller där Folkhälsomyndighetens material ligger snyggt och prydligt vid servetten. Att gårdsförsäljning ska ha en mycket mer långt gången informationsplikt är absurt.

Att på minuten tidsätta vad som är ett godtagbart evenemang är orimlig detaljstyrning. Lagförslaget säger att arrangemanget ska ha viss varaktighet. Vad händer om rundturen på vingården går snabbare än beräknat eller om det inte finns frågor i slutet av en föreläsning? Vad ska företagaren göra då?

Vad håller myndigheten på med? Som de flesta stora myndigheter har Folkhälsomyndigheten fått ett uppdrag i sitt regleringsbrev om att förenkla för företag. Att på detta sätt krångla till det strider inte bara mot sunt förnuft utan även mot myndighetens uttryckliga uppdrag.

Det blir tufft nog för den som vill bedriva gårdsförsäljning. Den som vill göra det måste först skaffa sig ett tillstånd som kommunerna sköter. I det ingår ett särskilt kunskapsprov. Vi kan nog räkna med att få kommuner kommer kunna lösa det från den första juni. Den som tänker köpa med sig en flaska vin eller två från en gård i sommar blir troligtvis besviken.

Myndigheten måste backa och ta regelförenklingsuppdraget på allvar. Den brist på förtroende och förståelse för såväl företagen som kunderna som myndigheten uppvisar är häpnadsväckande. Ingen kund kommer uppskatta att bli skriven på näsan med att få Folkhälsomyndighetens föreskrifter tryckt i händerna.

Klarar inte myndigheten av att korrigera sina misstag måste regeringen agera. Ska gårdsförsäljning bli det landsbygdslyft som regering och riksdag lovat måste regelverken vara rimliga. Det finns inget utrymme för långtgående övertolkningar.

Erik Östman, Näringspolitisk expert – regelförenkling och lokalt företagsklimat