”Vi måste säkra upp den långsiktiga växtnäringsförsörjningen”

Runt 150 personer samlades på ett seminarium i slutet på mars, där svensk växtnäringsförsörjning, vilka möjligheter som finns och hur svensk produktion skulle kunna bidra till tryggad livsmedelsförsörjning diskuterades.

Seminariet arrangerades av Kungliga skogs- och lantbruksakademien (KSLA) tillsammans med Kungliga Ingenjörs­veten­skapsakademien (IVA).  Patrik Myrelid, strategichef på Lantmännen samt ledamot i KSLA, var moderator för seminariet.

– Vi hade ett liknande seminarium för två år sedan, då vi uppmärksammade växtnäringsförsörjningsfrågan. Den var då inte särskilt levande, varken i lantbruks- eller livsmedelssektorn eller i allmändebatten. Så det här var en uppföljning om hur långt har vi kommit.

Man kunde konstatera att förutsättningarna för svensk mineralgödselproduktion sedan dess har förändrats.

– Det finns två tydliga drivkrafter för den här frågan. Det ena är hållbarhet och klimat, då produktionen av mineralgödsel har en stor klimatpåverkan. Ungefär 30 procent av livsmedelskedjans klimatpåverkan kommer från mineralgödselproduktionen, och det beror ju på att den är naturgasbaserad, säger Patrik och fortsätter:

– Den andra, som blivit allt tydligare, är den geopolitiska och det faktum att stor del av naturgasresurserna, samt tillverkningen av mineralgödsel, finns i bland annat Ryssland.

Patrik berättar att EU importerar nästan 30 procent av sitt kvävebehov därifrån.

– Det finns nu ett förslag från EU-kommissionen att införa en tull gentemot det här. Det bidrar till frågans aktualitet, säger Patrik och fortsätter:

– Vi är väldigt beroende av mineralgödsel, utan mineralgödsel kan vi förvänta oss halv skörd. Väldigt stor del av vårt kvävebehov kommer från mineralgödsel.

Vägar framåt

Seminariet i sig syftade till att visa på olika vägar framåt, och vad som finns för alternativ.

– Bland annat deltog företaget Fertiberia, som berättade om deras initiativ Power 2 Earth. De vill tillverka grön mineralgödsel med hjälp av förnyelsebar el i norra Sverige. Det gör de redan i dag i Spanien, men där baserat på solenergi. Det som är attraktivt i Sverige är konkurrenskraftig vind- och vattenkraft.

Deltog gjorde även representanter för uppsalabaserade NitoCapt.

– De är på pilotskalenivå, och visade under seminariet upp sina första mineralgödselgranuler. De använder en annan produktionsmetod, som enligt dem ska vara energieffektivare. Produktionen är baserad på förnyelsebar el, men i mer småskaliga anläggningar, säger Patrik och fortsätter:

– För att göra det enkelt så skulle Fertiberias anläggning Power 2 Earth kunna ersätta det svenska behovet av kväve med en anläggning. NitroCapt skulle kunna göra det med 20 anläggningar.

Viktig fyndighet

Även LKAB deltog, och berättade om sina gruvfyndigheter i norr och potentialen där.

– Vi fick lära oss att i gruvor bryter man järnmalm, men på köpet får man fosfor och jordartsmetaller. Båda dessa är av stort geopolitiskt intresse. I LKAB:s fyndighet Per Geijer finns det gott om både fosfor och jordartsmetaller, och den har blivit utpekad som är en viktig fyndighet för europeiska intressen av EU, säger han och fortsätter:

– Där ska man investera för att ta förädling av bland annat fosfor ett steg längre.

Enligt Patrik är detta några exempel på företag som satsar för en svensk mineralgödseltillverkning, men det finns fler. Bland annat Lantmännen, som han själv representerar, Ragnsells och Cinis Fertilizer.

– Så det finns initiativ, men det fattas väldigt stora volymer kopplat till kvävegödsling.

En fråga under seminariet var hur mycket det forskas på det här med växtnäring.

– Svaret blev att det gör vi inte. Eftersom vi inte haft någon produktion i Sverige, har det inte investerats särskilt mycket i forskning på det här området, säger Patrik och berättar att det deltog en representant från Nationella kommittén för livsmedelsforskning.

Beredskapslager och inhemsk produktion

Något alla talare enades om, var att det behövs ett beredskapslager för mineralgödsel i Sverige.

– Det är det kortsiktiga perspektivet de kommande åren. Att man måste ha lite gummiband i systemet. Vi importerar cirka 850 000 ton mineralgödsel, vilket motsvarar runt 20 till 25 tusen lastbilar om året.

Man enades också kring att det behövs en inhemsk produktion av kvävegödsel, vilket ansågs vara en strategiskt viktig fråga.

Såklart lyftes även frågan om mineralgödsel verkligen behövs, och om vi inte kan klara oss genom effektivare användning av stallgödsel samt att cirkulera mer växtnäring som exempelvis slam.

– Det är bara att konstatera att det ska göras det också, men det kommer inte räcka. Man måste göra alla de här åtgärderna samtidigt.

Vilka utmaningar finns för inhemsk produktion?

– Det som lyftes var att det är långa tillståndsprocesser, det är komplext och att det är en ny industri egentligen. Sen handlade det också om sådana saker som att ha tillgång till tillräckligt mycket el för att kunna köra de här processerna. Även miljötillstånd lyftes som ett hinder.

Hur kommer ni jobba vidare med det här?

– Vi ska följa upp hur vi ska ta det här vidare. Den här frågan kan man inte släppa för det är en långsiktig strategisk fråga för Sverige, för svensk lantbruks- och livsmedelssektor.