En riktigt sunkig suröl
Om man nödvändigtvis ska tvingas vara positiv kan vi konstatera att gårdsförsäljning nu kommer att bli tillåten i Sverige. I praktiken är reformen ett skämt som skjuts i sank av både Folkhälsomyndigheten och kommunerna.
Det helt orimliga regelverket som kommer att gälla för den gårdsförsäljning som från juni blir tillåten i Sverige aktualiserar ett antal frågor, till exempel:
- Vågar regeringen ha makten i Sverige?
- Betyder livsmedelsstrategin något alls?
- Litar svenska politiker alls på sina medborgare?
Gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker skulle även med ett generöst regelverk vara ett minimalt inslag i den svenska politiken, ekonomin och distributionen av alkohol. Nu blir den sannolikt mindre än minimal.
Bara den som deltagit i ett kunskapshöjande arrangemang som producenten har anordnat och tagit betalt för, ska få inhandla en minimal mängd dryck. I Folkhälsomyndighetens förslag till föreskrifter och allmänna råd om gårdsförsäljning har man lagt krav på att dessa evenemang ska vara i minst 45 minuter och att det ska ingå minst fem minuters muntlig föredragning om alkohols potentiella skadeverkningar.
Som om detta starkt begränsande regelverk inte varit nog så har redan många kommuner, främst kommuner styrda av oppositionen, gått ut med att de tänker införa lokala krav på att gårdsförsäljning bara får ske under Systembolagets öppettider. Alltså inte på de tider då folk har möjlighet att delta i kostnadsbelagda, kunskapshöjande arrangemang,
Inget grannland till Sverige omyndigförklarar sina medborgare och turister på detta sätt. Frågan är om något land i Europa överhuvudtaget gör det?
I utländska turisters ögon blir gårdsförsäljningen både otillgänglig och obegriplig. Ja, det blir rent av löjeväckande så som det nu tycks komma att tillämpas.
Man dristar sig till att undra om det i verkligheten är Sverige som är ”den sista sovjetstaten”, för att spinna på dåvarande näringsminister Björn Rosengrens berömda uttalande om Norge 1999.
Regeringen måste våga styra upp detta. Det är en väldigt liten fråga för landet, men symbolvärdet är stort. Lilla Sverige kan inte ha 290 kommunala regelverk för gårdsförsäljning, som redan i sitt grundutförande är löjeväckande regelrik och restriktiv.
Frågan om gårdsförsäljning handlar absolut inte om tillgången till alkohol för dem som inte kan hantera sin konsumtion. Den handlar om livsmedelsstrategins eventuella värde, synen på medborgarna, trovärdigheten för regelförenklingsarbetet och regeringens förmåga att styra landet.
Stefan Ljungdahl
