En småskalig grönsaksodlares tankegångar: Att våga växa i en osäker bransch

Krönika: En torr och solig april har svischat förbi och förberedelsernas och vårbrukets tid börjar så sakteligen övergå i plantering, skörd och skötsel, äntligen! Eller ja, det är en hel del kvar att göra men merparten av dom stora posterna ligger i alla fall bakom oss.

Aldrig tidigare har vi lyckats få till så stora och fina Hakurei majrovor som nu i vår. Lite o karaktäristiskt avlånga form dock på grund av att dom är försådda i paperpottråg som format dom en aning. Foto: Gustav Franzén

Jag är sällan så stressad som i april och maj, plötsligt ska allt hända på en och samma gång efter att ha stått och stampat i månader i väntan på att våren ska infinna sig så att man kan sätta fart. Men i år har den stressen faktiskt inte varit alls lika påtaglig.

Vi är så innerligt tacksamma över att vi i år, under hela april, har fått hjälp av två fantastiskt duktiga och drivna praktikanter från en trädgårdsmästarutbildning. Det i kombination med att vi har lyckats hitta och anställa en superduktig trädgårdsmästare som kan vara med och avlasta och dela på huvudansvaret har varit ovärderligt i allt det extraarbete som medföljer när vi nu i år skalar upp vår odling till ungefär det dubbla.

Under april så har vårt lilla arbetslag lyckats med en hel del bedrifter.

Utöver de vanliga aprilbestyren så har vi bland annat stängslat in närmre en hektar odlingsmark med viltstängsel, gödslat och preppat flera tusen kvadratmeter odlingsbäddar (utan traktor!), byggt ett uppdrivningsväxthus samt även påbörjat bygget av två nya tunnelväxthus. Till och med sådderna och utplanteringarna ligger helt okej i fas. Fantastiskt!

Tidig skörd av pak choi i tunnelväxthuset. Det är lättare att odla fram fin kål innan insekterna har vaknat för säsongen.

Tidigare har vår verksamhet fått växa fram väldigt långsamt från år till år, mycket på grund av tidsbrist, ekonomi och föräldraledighet, men också för att det är ganska svårt och osäkert att växa fort.

Ur den ekonomiska synvinkeln så är det dels väldigt mycket engångsutgifter som ska hostas upp, till växthus, stängsel, bevattning med mera. Pengar som egentligen inte riktigt finns i ett litet odlingsföretag som nätt och jämnt går ihop sig. Avkastningen från investeringarna kommer först långt senare och i vårt fall har vi fått avstå från löner under våren och i stället levt på besparingar för att ha råd med det vi behöver för att komma framåt.

Sen är det ju också den ekonomiska risken i att producera och skörda en väsentligt större mängd grödor, med medföljande personalkostnader, utan att ha en garanterad avsättning för dem.

När odlingsytan växer så blir dom försådda plantorna fler. Vi har växt ur vårt garage och byggt ett kompletterande uppdrivningsväxthus. Här är en liten del av alla kålplantor som ska planteras ut i år.

Baserat på förra årets statistik så har vi ju ganska bra koll på vad och hur mycket vi behöver producera för att förse våra nuvarande prenumeranter, restauranger och marknader. Men att från ett år till det andra dubbla mängden skörd, välja rätt grödor att satsa på och sedan lyckas sälja allt till ett tillräckligt högt pris är inte direkt solklart.

Man står ju verkligen med hela den ekonomiska risken fram till den sekund man levererar produkterna, och mycket kan gå fel på vägen dit, det vet den som odlar...

Trots dessa osäkerheter så har vi under det senaste året ändå landat i resonemanget att man måste upp i en viss skala för att det ska bli ekonomiskt hållbart i längden. Vi vill inte bli ett ”stort” företag och kommer nog aldrig bli det men man måste få lite hävstång.

Vi har också i den mån det går ”säkrat” några väldigt bra samarbeten och nya kunder och mer än så kan man inte riktigt göra.

Efter den här beskrivningen så kanske ni undrar varför någon skulle vilja starta och driva företag i den här olönsamma och osäkra skitbranschen?

Jo för att det är en härlig, utmanande, givande och väldigt viktig skitbransch.

En bransch där vi har hittat vår plats, där vi känner att vi gör något vettigt och förhoppningsvis även hjälper till att på något litet vis förändra matsystemet till det bättre. Dessutom är det en livsstil OCH det finns enligt mig ingen annan bransch som har en lika trevlig arbetsmiljö.