Högre halter av metylkvicksilver i restaurerade myrar

Forskare från SLU konstaterar att halterna av det skadliga ämnet metylkvicksilver är högre i myrar som blivit restaurerade jämfört med naturliga myrar.

Återvätning är en åtgärd för att stärka den biologiska mångfalden som i högsta grad är aktuell just nu. Exempelvis arbetar Skogsstyrelsen aktivt för att hitta fler utdikade skogsområden att återväta.

Vid återvätning däms diken igen för att höja vattennivån, vilket skapar en syrefri miljö som gör att växtmaterial bryts ner långsammare. 

En kritik mot återvätning är att metanproduktionen ökar, vilket är ett problem eftersom metan är en kraftfull växthusgas. Ny forskning från SLU visar nu att en annan effekt är att kvicksilver kan omvandlas till metylkvicksilver, en giftigare form som lätt tas upp i näringskedjan och kan skada både djur och människor. 

Mer kunskap behövs

SLU har undersökt metyleringen av kvicksilver i åtta myrar på olika platser i landet som restaurerats för mellan sex och nio år sedan. Forskarna har konstaterat högre halter av metylkvicksilver jämfört med i orörda referensmyrar. 

Processen sker även i orörda myrar, skriver SLU i ett pressmeddelande, och teoretiskt borde restaurerade myrar med tiden utvecklas mot att likna orörda myrar vad gäller kemiska processer. Dock är det svårt att förutse hur myrarna reagerar på återvätning, enligt SLU.

Nu behövs mer kunskap om hur lång tid det tar innan halterna av metylkvicksilver i restaurerade myrar närmar sig nivåerna i orörda myrar och hur spridningen till övriga landskapet ser ut. 

– Att besvara dessa frågor skulle öka förståelsen för hur lång tid restaurerade våtmarker behöver för att återfå egenskaper som liknar de i naturliga, opåverkade myrar, säger Jacob Smeds, författare till avhandlingen där forskningen presenteras.