Bekämpa den svenska mat-fåfalden
Ledare: Storbritannien är inte känt för sin utsökta mat. Bilden av den runda skivan blodpudding och de vita bönorna i tomatsås till frukost ligger som en mörk filt över ett under ytan betydligt rikare kök. Men, för den brittiska konsumenten finns i butikerna ett utbud av brittiska råvaror som lämnar matlagningsintresserade svenskar bleka av avund. Varför är Sverige mat-fåfaldens rike och vad gör det med intresset för maten och synen på vårt jordbruk?
Det kokar i Storbritannien. Regeringens idéer om bland annat arvsskatt, som skulle göra generationsskiften ännu svårare, har retat gallfeber på lantbrukarna. Omfattande protester har blivit frekventa inslag, men de riktar sig inte mot konsumenterna utan förstärker konsumenternas engagemang för brittisk mat.
Sveriges matkultur har ofta beskrivits som berikad, av pasta, pizza, kebab, taco med flera importerade rätter. Mångfalden av rätter har inte rått bot på fåfalden av svenska livsmedelsråvaror i butikerna. Den har snarare förvärrats över tid.
I en brittisk, ordinär, kedjeanknuten livsmedelsbutik som till exempel Tesco eller Sainsbury finner du ett för en svulten svensk underbart utbud av råvaror med nationellt ursprung.
Mejeridisken bjuder på mjölk av allehanda fetthalter, från 0,5 till 6 procent. Där finns mjölk från de stora mejerierna som Arla, men också från mindre lokala eller regionala mejerier. Det finns mjölk från konventionella gårdar, ekologiskt certifierade och ibland även från koncept däremellan. Det finns homogeniserad och ohomogeniserad et cetera, et cetera.
Kommer vi till grädde, yoghurt, keso, kvarg med mera så blir skillnaden mot hemma än mer påtaglig. Grädde är bara i undantagsfall så fettfattig och förtjockad som i Sverige. Här gäller ”double cream”, 50+ procentig grädde som förgyller var maträtt. Givetvis finns även många varianter av ren, 40-procentig grädde som blir bättre att vispa.
Kött- och charkdiskarna prunkar av variation och flaggor. ”Från Sverige” är ett jättebra och lyckat koncept, men jämfört med uppskyltningen av brittiska varor, framstår butiksskyltningen av svenskt som mycket mager.
Kyckling är inte bara kyckling. De finns i alla storlekar, hela och styckade. Uppfödda på olika vis. Det finns and och vaktel med flera fåglar, som hela och som styckdetaljer.
Bacon är inte bara bacon. Det är som hemma eller osaltat eller orökt eller magert eller extra fett eller ekspånsrökt eller… Utbudet är rikt. Och det är huvudsakligen brittiskt.
Mindre förvånande är det rika utbudet av frukt och grönt. Med klimat i söder som tillåter palmer i trädgårdarna året runt och Nederländernas växthus nästan inom synhåll, är det lätt att ha ett bra sortiment. Men i de många små nisch-butikerna finner du också tunnskaliga jätte-avokados, sockerrör, papaya, kokosnötter, kassava och fler rötter och grönsaker som vi till mans inte kan namnen på.
En viktig faktor bakom Storbritanniens butikers mångfald är såklart att det finns en mångfald av grossister och en mångfald av livsmedelsbutiker. Det gör det lättare även för lantbrukare som vill förädla sina produkter eller ”bara” leverera direkt till butiker och grossister att hitta kunder.
De stora handelskedjorna är inga goda samariter i Storbritannien heller. Trenden med egna märkesvaror har gått så långt att även vinet och ölen allt oftare är EMV. Du får veta region och druva, men inte vingård.
Givetvis är det lättare att upprätthålla en mångfald när det finns fler konsumenter samlade på liten yta, men jag vågar påstå att konkurrensen också är betydligt större, vilket driver på butiks- och sortimentsmångfald.
Det brittiska jordbruket visar att det går utmärkt att protestera mot politiska orimligheter och i det bygga konsumentförtroende. Den svenska modellen att låta jordbruket dö i stillhet, ger inga konsumentsympatier.
Ingen enskild faktor kan lösa bristen på mångfald i svenska butiker. Det krävs större incitament för småföretagande, bättre konkurrens i grossist- och detaljhandel, fler företag inom förädling av svenska jordbruksprodukter. Det krävs ett nytt tänk, ett nytt entreprenörskap från politik till konsument. Och det krävs jordbruksföretagare som vågar ta för sig och vågar säga ifrån när villkoren leder till utslagning och ökad import.
Stefan Ljungdahl
