Låg lön och inget stöd, men ändå succé

Krönika - En småskalig grönsaksodlares tankegångar: Äntligen lite lugn och ro. Säsongen har saktat ner rejält och vi har äntligen tid att ta tag i alla saker man skjutit framför sig det senaste halvåret. Vi går igenom lite statistik och ekonomi och drar en suck av lättnad. Det har gått bra i år!

Som jag tidigare nämnt så har jag och min partner i år valt att skala upp odlingen till det dubbla och anställa säsongspersonal för första gången, ett nödvändigt steg och ett ganska läskigt ekonomiskt experiment för ett litet pluttföretag.

Vi har varit fyra personer som jobbat i odlingen i år, motsvarande ungefär tre heltidstjänster under april till oktober. Jag gläds åt vårt beslut! Och jag gläds framför allt åt vår personal, som både varit fantastiska tillgångar i företaget och som blivit nyfunna vänner.

Ekonomiskt sett så har anställningarna nätt och jämnt gått ihop sig, men det har ändå gått ihop sig! Men framför allt så har det frigjort mycket tid för oss att ha ett liv utanför jobbet även under högsäsong, något som blivit allt viktigare nu när vi har ett barn. Att någon finns på plats och löser situationen när man till exempel måste vabba eller på annat vis behöver ta sig tid för sitt barn eller sig själv.

Jag gläds också åt alla väl utfallna beslut fattade på magkänsla. Så många beslut kring sortval, mängder, tajming och prioriteringar som totalt sätt blivit riktigt bra. Sen går ju såklart ett och annat åt skogen som alltid, men ovanligt lite i år ändå.

Jag gläds åt årets nya lyckade restaurang- och butikssamarbeten som fallit väl ut.Jag gläder mig också åt den ständigt ökade kundkretsen av intresserade och peppande människor som väljer att prenumerera på grönsakskasse eller som kommer och länsar våra bord på alla höstmarknader vi deltar på. Vi har lyckats sälja nästintill allt vi har odlat i år, utan att behöva prisdumpa, tjata eller marknadsföra något särskilt. Ganska fantastiskt faktiskt.

Jag blir hoppfull om odlingens framtid, ett stort kliv närmare målet kring en långsiktig ekonomisk hållbarhet.

Med det sagt så inser vi också att det vi beskriver som en succé, efter otroligt hårt arbete och engagemang en hel säsong, mer eller mindre är ett minimikrav för att lyckas överleva på det vi gör, och att valfri ekonom troligtvis hade fnyst åt mitt skryt och påvisat att våra siffror fortfarande är allt för svaga och att vi som ägare har löjligt låga löner.

Ja det är en tuff bransch, och det är med en blandning av stolthet och irritation som jag också konstaterar att vi under våra sju år som verksamma jordbrukare inte har varit berättigade en enda krona i bidrag eller stöd. Inte för att vi har jagat stöd särskilt mycket men nu och då har vi ändå hört oss för.

Nej till startstöd för unga jordbrukare, först för att vi hade för små planer, andra gånger för att vi hade omsatt ”för mycket”?! Nej till investeringsstöd, på grund av att stödet inte gått att söka just under de perioder vi behövt investera. Nej till växa-stöd för nyanställning hos Tillväxtverket på grund av allmänt fyrkantiga regler och nej till gårdsstöd på grund av för små arealer. Jag har till och med frågat Jordbruksverkets handläggare om det finns något stöd alls vi kan tänkas söka, med ett slutgiltigt nej som svar.

Så något större stöd känner jag inte direkt att vi som småskaliga grönsaksproducenter får från staten tyvärr. Jag får känslan av att dom hellre beviljar ett sjutioelfte växthus till någon storproducent än kickstartar någon som oss. Nåväl, på något vis känns det också lite bra att ta sig hela vägen på egna ben, även om det tar något extra år.

Med allt detta sagt så hoppas jag verkligen innerligt att fler ska våga välja att satsa på denna yrkesbana och livsstil. Vi behöver bli fler! Det är inte utan slit men väldigt givande. Även fast vår familj än så länge lever på en inkomst långt under medel så känner vi oss nog rikare än många. Vi har allt man behöver, äter välproducerad mat, äger vår tid och känner att vi har en värdig och meningsfull plats i samhället där vi bor.

Jag försöker stanna kvar i en känsla av stolthet. Känslan att vi i år har lyckats visa både oss själva och andra att man i ett litet åkerhörn utanför sitt hus kan livnära både sig själv samt skapa arbetstillfällen åt andra. Att vi kunnat producerat tonvis med riktigt bra mat utan konstgödsel och pesticider och lyckats sälja allt direkt till vårt närområde.

Jag hoppas och tror att detta är framtiden. Att vi småproducenter tillsammans på riktigt ska kunna utmana matjättarna och deras ovilja att promota närodlade och svenska ekoprodukter.

Jag är övertygad om att fler och fler konsumenter blir medvetna om det ohållbara matsystemet vi har idag, vill lära känna sin bonde och komma i kontakt med maten igen.

Gustav Franzén

Småskalig producent på Noble Farming Adelsö