Viktigt på riktigt
Krönika: Vad är mest viktigt för dig i ditt liv? Det vore intressant att gå runt på stan och fråga olika människor och höra vad de spontant skulle svara på den frågan.
Min förutfattade mening är att svaren skulle kunna sorteras i två grupper; relationer eller prylar av diverse slag. Jag kan förstås ha fel, det har hänt förr. Men jag är ganska säker på att få skulle svara mat. Det tas helt enkelt för givet att maten alltid ska finnas tillgänglig.
”Viktigt på riktigt” är ett uttryck som jag den senaste tiden hört ofta i olika sammanhang. Kanske för att det är ett slagkraftigt uttryck för att få gehör för sina åsikter. Om det är något tema som passar in på frasen så är det väl livsmedel. Psykologen Maslow var den som beskrev vikten av mat bäst genom sin behovstrappa. De fysiologiska behoven utgör grunden för att kunna nå självförverkligande och allt däremellan såsom trygghet, gemenskap och självkänsla.
I händelse av en kris blir det avgörande att kunna producera mat till landets invånare. För att klara det behövs en lagerhållning av både råvaror och insatsvaror. Här spelar det svenska lantbruket en otroligt viktig roll. En roll som för länge sedan borde värderats högre, men som till följd av omvärldens oroligheter nu har hamnat högt på agendan. Möjligheten att hålla lager för framtida behov utreds nu av Jordbruksverket på uppdrag av regeringen. Investeringsstöd för beredskap på gårdsnivå finns också att söka som en del av Sveriges försvarsbudget. Det är bara några exempel på en ökad medvetenhet om att något måste göras.
Branschen själv är ju van att hitta lösningar på problem. Det märks även nu genom flera initiativ. LRF lanserade i oktober en ny studiecirkel för att stärka beredskapen på landsbygden. I kristider är samarbete extra viktigt och utbildningen syftar till att hantera störningar på gårdsnivå genom samverkan i bygden. Även Greppa Näringen har tagit initiativ och erbjuder rådgivningen Beredskapskollen som hjälper lantbrukare planera för att upprätthålla produktionen vid långvariga störningar inom till exempel vattenförsörjning och IT-incidenter.
Är det möjligen så att den enskilde medborgaren också börjat inse behovet av att lära sig mer om självhushållning? Mycket kunskap om matråvaran och dess hantering har gått förlorad hos dagens yngre generationer i takt med halvfabrikatens framfart i våra svenska hushåll. När hembygdsföreningen hemmavid under två dagar i somras hade tema självhushållning var intresset mycket stort. Var det ett tidens tecken att så många ville lära sig allt om konservering?
Rolf Åttingsberg
Handelsbanken
