Det viktigaste är att fråga, lyssna och inte anta att man vet vad som behövs

Bland lantbruksföretagen finns både en vilja och ett behov av att lära sig mer kring hur verksamheten kan anpassas efter personer med NPF, neuro­psykiatriska funktions­nedsättningar som till exempel ADHD och autism.

Under hösten har Ellen Stoor och Sofi Lindblom, psykolog och arbetsterapeut från ADHDonline, bjudits in av ViljaLysa (som hjälper företag inom de gröna näringarna med utbildningar inom ledarskap, medarbetarskap och affärsutveckling) för att hålla i en föreläsning för arbetsgivare som vill lära sig mer om hur de kan hjälpa sina anställda med svårigheterna de upplever. Jordbruksaktuellt bad dem att dela med sig av lite handfasta tips på hur man som arbetsgivare kan gå till väga för att underlätta för anställda med exempelvis ADHD, autism eller andra behov.

– Vi tycker ju att det är superkul att kunna bidra med mer kunskap på en mer strukturell nivå. Att arbetsplatser och ledare har bättre information så att man kan få arbetsplatser att fungera för så många som möjligt. Ofta är tipsen, råden och strategierna sådant som alla kan må bra av. Så vi tänker att det är en samhällsinsats att sprida kunskap om NPF, säger Ellen.

Bakomliggande orsak

I en arbetsmiljö där både djur och människor kräver struktur, ansvar och samarbete är det avgörande med god kommunikation menar Ellen och Sofi, men ibland märker man som arbetsgivare att något inte fungerar. En anställd kanske glömmer bort tider, eller har svårt att följa instruktioner. Då är det viktigt att våga börja prata om vad som faktiskt kan ligga bakom.

– Det är långt ifrån alla som har en fastställd diagnos, och många har kanske heller aldrig funderat i de banorna. Men genom att väcka samtal och ställa frågor om det som känns utmanande kan man nå långt – utan att behöva prata diagnoser alls, säger Ellen.

Ibland kan symptomen lätt misstolkas som lathet eller bristande vilja. Och därför är det ännu viktigare att försöka förstå vad svårigheterna egentligen beror på.

– Och i stället för att själv försöka dra några slutsatser, är det bättre att prata om vilka krav som ställs på den anställda i vilka situationer och vart det fallerar. Är det strukturen som är otydlig eller är det av någon anledning svårt för den anställde att komma i gång med vissa arbetsuppgifter? säger Sofi.

Hjälp med rutiner

Många inom lantbruket använder redan verktyg som tavlor eller listor för arbetsuppgifter. Men för personer med NPF som kan ha utmaningar gällande tidshantering, struktur och planering kan det vara hjälpsamt att exempelvis få ta med sig rutinerna – kanske genom att fota tavlan, använda checklistor eller sätta larm i mobilen. Det kan också underlätta att redskap som ska användas vid ett arbetsmoment redan står framme, eller att det finns bilder vid en maskin som visar hur reglagen ska stå. Det handlar om att kartlägga vilka arbetsmoment som kan bli svåra och försöka komma med lösningar.

– Det handlar inte alltid om att den anställde inte kan eller förstår. Utan det gör att man slipper ta fram den här informationen ur minnet och på så sätt kan spara energi. Det gör att man får lite skjuts in i uppgiften, säger Sofi.

Om en anställd själv berättar att den har NPF, är det viktigt för arbetsgivaren att förstå att varje individ är unik.

– Det är personen själv som äger diagnosen och bestämmer vem som får veta. Vissa vill behålla det för sig själva, vissa pratar med sin närmsta chef, andra är öppna med hela gruppen. Det viktigaste är att fråga, lyssna och inte anta att man vet vad som behövs, även om man känner till diagnosen i teorin, säger Ellen.

Det handlar om att skapa en miljö där det är okej att be om hjälp, prata om utmaningarna som uppstår och att dessa möts med förståelse.

Sociala samspelet

NPF kan även påverka det sociala samspelet – man kanske säger saker utan att tänka sig för, tolkar situationer annorlunda eller har svårt att läsa av gruppen. Det kan leda till konflikter, särskilt om omgivningen tolkar beteendet som ointresse eller nonchalans.

– Men det handlar ofta om att man kan ha olika sätt att tolka världen och förstå sociala förväntningar. Därför blir det viktigt att på ett öppet sätt kunna prata om hur olika situationer upplevs, både från individens och arbetsgruppens perspektiv, säger Ellen.

Ellen och Sofis uppfattning är att lantbruket ändå erbjuder många typer av arbeten som tilltalar och passar personer med olika typer av NPF.

– Många tycker att djur är väldigt behagliga. Det är ofta ett fysiskt jobb där man får röra på sig mycket och där mycket görs på rutin och där arbetsuppgifterna redan är tydliga, säger Sofi och menar att många därför kan ha hittat en arbetsplats där de verkligen kommer till sin rätt.

– Ibland tänker man att alla ska göra lika mycket av allt. Men det finns ju inte alltid ett sätt som är rätt. Om någon trivs väldigt bra med en viss arbetsuppgift, kanske det går att låta den göra mer av det? Eller är det någon arbetsuppgift som är utmanande man kan göra mindre av? Ibland går det och ibland inte, och då får man hitta sätten som i alla fall gör det lite lättare. Kanske behöver personen en extra paus efteråt? Man får vara flexibel i de här lösningarna som går att göra utan att verksamheten blir lidande. Men just att försöka förstå, det är där någonstans man måste börja, säger Sofi.