”Det är kul att få fylla en hel båt med vår egen spannmål”

35-åriga Daniel Johansson och 34-åriga Mimmi Andersson driver växtodling på Bjurvalla Lantbruk i Heby kommun. I november sålde de ett stort parti med vårvete av kvarnkvalitét som fyllde en spannmålsbåt till Danmark.

Bjurvalla Lantbruk ligger utanför Östervåla, 5 mil norr om Uppsala. På gården som är Daniel Johanssons föräldragård driver han och Mimmi Andersson som 15:e generationen lantbruket med inriktning växtodling på 650 hektar. 2021 tog de över gården efter Daniels pappa Torbjörn.

Årets skörd var Daniels sjunde, då han även arrenderat marken två år innan generationsskiftet var helt klart.

– Skörden har varit ganska god. Vi hade lite kallt här i våras så vi fick inte riktigt någon fart på vårbruket. Speciellt på de lättare jordarna. Men växtsäsongen har varit bra. Höstvete och våroljeväxterna var de bästa grödorna. Vårkornet var också över förväntan. Vårvetet var mer normalt, berättar Daniel Johansson.

Sälja och spara

De brukar sälja höstvete direkt för att få loss likviditet som kan täcka omkostnader under hösten. Och sedan lagra in de andra grödorna. På gården hade man bland annat sparat en hel del vårvete med kvarnkvalitet.

– Vi hade dividerat länge om hur vi skulle göra och legat länge på spannmålen, berättar Daniel.

– Ja, vi hoppades att priserna skulle gå upp något, säger Mimmi.

– Ja, men sedan kom det ändå till en bra affär, med tanke på dagens priser. Så vi sålde 2 000 ton vårvete med kvarnkvalitét till Danmark.

Fem kilo på prov

Spannmålen kördes med 50 lastbilar ner till Köping där varan lastades på en spannmålsbåt och fraktades till Danmark i slutet av november.

– Det är kul att få fylla en hel båt med vår egen spannmål, säger Daniel glatt.

Innan affären gick i lås fick de skicka fem kilo på prov till Danmark. Så att varan kunde provbakas och analyseras innan allt kunde skickas ner.

Vilka brukar ni sälja till?

– Den som betalar bäst får affären! Det kan vara olika aktörer från år till år beroende på om vi skrivit något kontrakt på förhand, vilket vi brukar. I år hade vi kontrakt på höstvetet med både Lantmännen och BM Agri. En annan faktor är givetvis efterfrågan på de olika grödorna. Vi gör en del affärer med BM Agri, de har en silo i Tärnsjö som ligger nära oss vilket gör att vi lätt kan frakta dit spannmålen på egen hand, säger Daniel.

Nytt och effektivare

En nyhet inför årets skörd var den nya torken. I mars började man riva och plocka ner den gamla och lagom till skörden startade kunde den nya torken från Akron köras igång.

I och med att antalet hektar ökat på gården, var den gamla torken inte dimensionerad för ändamålet längre. Utan man behövde investera i något nytt och effektivare.

– Vi höll på att räkna fram och tillbaka i två år. Det är mycket pengar det handlar om. Vi ansökte om investeringsstöd och fick ansökan godkänd så då bestämde vi oss för att bygga, berättar Daniel.

Valet föll på en ny kontinuerlig tork på 40 kubik, en ny tippgrop och två våtfickor på knappt 200 kubik styck. Innan hade de en cirkulerande satstork.

– Det är mer rationellt nu. Det sköter sig mer eller mindre självt så länge som det finns spannmål i våtfickorna och flispannan brinner. Tidigare hade vi nästan en gubbe hela tiden som fick passa torken, berättar Daniel.

– Då fick man springa upp på nätterna och fylla på, minns Mimmi.

Lite krångel

Med den nya sköts allt mer automatiskt.

– Den är mer modern. Du kan ju sköta den mer på distans via telefonen eller en ipad, säger Mimmi.

Med den gamla kunde det krångla ofta, och mer krångel i skörden är det sista man vill ha.

– Man vill att det ska flyta på så bra som möjligt, säger Daniel.

Hur har den fungerat?

– Det var lite inkörning i början, men den har fungerat bra överlag, säger Daniel.

En annan kul sak som hänt under året är att familjen blivit prisade. I april utsågs Daniel till Årets unga företagare i Heby kommun 2025 av Företagarna och i juni vann han även finalen i Uppsala län.

Hur känns det att få dessa priser?

– Det var ärofyllt och stort! Det är jätteroligt att driva sin verksamhet och få sådana utmärkelser. Det var många företag i tävlingen som inte var i lantbrukssektorn. Så det är jättekul!

Den nationella finalen hölls i Blå Hallen i Stockholms stadshus i oktober. Men där tog turen slut för Daniel.

– Det var jättestora företag som omsätter hur mycket som helst som var med och tävlade. Så det var stort att bara få komma dit och sitta där med alla. Och sedan komma hem igen till det vanliga livet, skrattar Daniel.

Hur tycker du det är att driva lantbruksföretag som ung?

– Det är mycket att tänka på. Ibland är det tufft. Men det är generellt roligt. Det är därför jag håller på! Just nu är vi i en lite tuff situation som spannmålsodlare, med höga kostnader på inköpsvaror samt lägre priser på spannmålen. Då får man försöka placera sina kort efter sin plånbok, sparkassa och vad man har för förutsättningar, säger Daniel.

Vad skulle du önska?

– Det skulle kanske inte hjälpa rent ekonomiskt. Men det vore bra med en större förståelse i samhället för hur viktig Sveriges livsmedelsproduktion är. Vi kan inte bara köpa in allt långsiktigt, det drabbar både klimatet och landets ekonomi. Det är oroligt i världen och man kan inte förlita sig på att andra länder levererar när det väl behövs mat på bordet. Vi lantbrukare har väl alltid hoppet uppe om ett bättre nästa år.

– Här omkring är det ändå ganska många yngre, som vill och försöker satsa. Så det är bra! säger Mimmi.

– Ja, det är  kanske 5-7 stycken som tagit över gårdarna inom en femårsperiod, utvecklar Daniel.

– Värre då är att man får kriga om markerna, skrattar Mimmi.

De brukar 650 hektar och av det äger de ungefär 140 hektar och resten är arrenden. Runt gården har mycket mark tidigare legat i träda på grund av omställning 90 och äldre lantbrukare som slutat odla vilket gett Daniel och Mimmi möjlighet att arrendera.

– På ett par ställen har vi fått förvärva marken men de mesta är på arrende, berättar Daniel.

Vad driver er att hålla på med det ni gör?

– Rent krasst gör ju jag det här för att du gör det och brinner för det här, och då har det blivit att jag också har börjat tycka att det är kul. Det har smittat av sig! Det är ju en utmaning, ingen dag är den andra lik. Det klart att det är ett jobb men ändå inte, det är en livsstil, säger Mimmi.

– Det känns bra att förvalta gården och marken. Generellt tycker jag det är väldigt roligt. Vi har mycket arrenden och jag tycker det är roligt när markägare kommer och frågar om vi vill arrendera och när de är nöjda och tycker det ser fint ut. Det tycker jag är jätteroligt! säger Daniel.

Ni är 15:e generationen och ni har tre barn på sex månader samt 6 och 8 år. Om ingen av dem vill ta över i framtiden, hur ser ni på det?

– Det vet jag inte. Men det är klart att det inte är säkert att det är någon som vill bo här. Jag har inte tänkt på det, men absolut hade det varit jättetråkigt om gården såldes. Men å andra sidan säger de ”När du blir gammal ska vi köra traktorerna och då ska du komma ut med fika”, skrattar Daniel.

– När vi byggde torken så drömde barnen om att bygga badhus så de kunde ha rutschkanan från torken, ner i poolen i tippgropen, skrattar Mimmi.