”Efterfrågan på de mest attraktiva jordbruksmarkerna överstiger utbudet”

Marknaden för åkermark stabiliserades under 2025, och en prisuppgång med en procent noterades. Detta enligt åkermarksprisrapporten från Ludvig & Co.  

Enligt Ludvig & Co är efterfrågan på åkermark konstant hög i de bördigaste slättområdena, medan åkermark i mellanbygder och skogsbygder präglas av större prisfluktuationer. Lägre räntor, pressad lönsamhet på grund av fallande spannmålspriser och en stärkt krona har präglat 2025. Detta under ett turbulent år med geopolitisk osäkerhet och politiska förändringar.

Ludvig & Co skriver att eftersom omsättningshastigheten på åkermark är låg, och prisbilden mycket differentierad baseras åkermarksprisstatistiken på den senaste tre års perioden. Detta är nytt för i år, och gäller även siffror för tidigare år. I rapporten redovisas prisutvecklingen utifrån fem regioner, baserade på markens bördighet snarare är geografisk placering.

Fem regioner

För den bördigaste marken i Skåne och Östergötland, region 1, var medelpriset 2025 relativt oförändrat och låg på 394 000 kronor per hektar. Det är en minskning sett till treårsvärdet, med en procent. Enligt rapporten visar transaktionerna från 2025 däremot på en tydlig prisökning.

– Efter en återhållsam period har marknaden åter stabiliserats. Efterfrågan på de mest attraktiva jordbruksmarkerna överstiger tydligt utbudet vilket bidrar till prisnivåer över 500 000 kronor per hektar, säger Filippa Jönsson, fastighetsmäklande Affärschef på Ludvig & Co Fastighetsförmedling i Malmö, i ett pressmeddelande.

Genomsnittspriset per hektar i delar av Skåne, Västra Götaland, Östergötland, Södermanland, Västmanland, Stockholm och Uppsala, som tillsammans bildar region 2, var 243 000 kronor. Det motsvarar en ökning på tre procent.

I region tre och fyra, som återfinns i stora delar av mellersta och södra Sverige, så har marknaden i genomsnitt betalat 174 000 kronor per hektar respektive 103 000 kronor per hektar. Vilket är en ökning med två respektive tre procent.

Region 5 har delats upp så att Norrland utgör ett eget område. För den minst bördiga åkermarken i mellersta och södra Sverige låg genomsnittspriset på 79 000 kronor/hektar, vilket är en ökning med en procent. I Norrland låg snittpriset på 25 000 kronor per hektar, vilket däremot var en minskning med elva procent.

Sett till riket i genomsnitt låg genomsnittspriset per hektar på 165 000 kronor, vilket är en ökning med 51 procent under de senaste tio åren.

Ludvig & Co skriver att prisrörelsen främst förklaras av att åkermark ofta ingår som mindre arealer i skogsdominerade fastigheter, vilket kan ge variationer mellan enskilda år. Och att prisförändringen i absoluta tal är relativt begränsad.

Vem köpte och vem sålde?

När man tittar på säljare och köpare av åkermark, så är de flesta säljare (35 procent) i åldern 60-69 år. Medan de flesta köpare (25 procent) är mellan 50-59 år. Bland säljarna var 67 procent män och 33 procent kvinnor, och bland köparna var 77 procent män och 23 procent kvinnor. Sett till de senaste åren har andelen kvinnliga köpare ökat, medan andelen kvinnliga säljare minskat.

91 procent av den åkerareal som köpts under 2025 är tillköp till befintligt lantbruk. Resten av arealen är köpt för nyetablering. Största delen, 68 procent av åkermarken, såldes av en person som bor i kommunen där maken hittas, och samma gäller för köparen. Där var siffran 77 procent. Näst största kategorin säljare och köpare var utbo, alltså någon som bor i en annan kommun. Den kategorin stog för 19 procent av säljarna och 17 procent av köparna.

Priserna framåt

När det gäller framtiden för åkermarkspriserna lyfter Ludvig & Co att åkermark kommer bli en allt viktigare samhällsresurs, vilket man menar talar för generellt stigande värden över tid. Och trots att 2026 ser ut att bli ett utmanande år lönsamhetsmässigt för vissa av lantbrukets driftsinriktningar, så bedömer man att prisuppgången kommer fortsätta tack vare den lägre räntenivån. Enligt rapporten finns även stora prisvariationer gällande medelvärdet att vänta, detta då svenskt lantbruk fortsätter att utvecklas mot färre och större enheter. Det menar man kommer ge toppnoteringar i de mest bördiga områdena och en försvagad efterfrågan i regioner med färre aktiva lantbrukare.