Dags för tacofredag, var är all köttfärs?

Krönika: Tacofredag, och nötköttet är slut i kyldisken. Plötsligt blir något vi tar för givet påtagligt.

Maten på vår tallrik är resultatet av planering, arbete och långsiktig riskhantering. Flera rapporter visar att det just nu är svårt att hitta svensk nötfärs i butikernas köttavdelningar, och problemet går långt tillbaka. Kostnader för foder, höga räntor, konkurrens från import och strukturella förändringar i lantbruket har gjort att antalet nötkreatur minskat och därmed den inhemska produktionen.

Men bristen på kött handlar om mer än tillfälliga luckor i hyllan. Den blottlägger också en djupare klyfta mellan producent och konsument. Vi är många som äter svensk mat varje dag, men få som egentligen förstår hur den blir till. I ett allt mer urbaniserat samhälle har avståndet mellan åker och tallrik blivit både geografiskt och mentalt. Maten finns i butiken, färdigförpackad och anonym, och det är lätt att glömma att varje produkt börjar med någon som tagit en ekonomisk risk.

Därför borde svensk livsmedelsproduktion vara en självklar del av grundskolan. Vi läser samhällskunskap, historia, hemkunskap och naturkunskap, men vi får sällan lära oss hur vårt land producerar mat, vilka investeringar som krävs, vilka risker lantbruket tar och varför det fungerar som företagande på samma sätt som andra branscher. Det är märkligt att vi kan redogöra för industrins utveckling och handelns villkor, men inte för hur den mest grundläggande infrastrukturen i samhället fungerar.

Att produktionen är långsam blir tydligt just gällande nötköttet. Återväxten är alltså trög; produktionen kan inte skalas upp över en natt när efterfrågan ökar. Beslut som fattas i dag såsom investeringar, nedläggningar eller regelverk, får konsekvenser först flera år senare, när det redan är för sent att snabbt korrigera.

Lantbruk är företagande, med samma ekonomiska realiteter som alla andra sektorer. Investeringar, risker, konkurrens och långsiktig planering är allt en del av livsmedelsproduktionen. En lantbrukare kan producera mat, men om intäkterna inte täcker kostnaderna är det ingen lönsam affär. Den aspekten syns sällan i priset på hyllan, men påverkar allt från antalet djur på gården till vilken mat som finns tillgänglig i butiken. När vi väl märker bristen är det ofta bara slutresultatet vi ser och inte de år av beslut från konsumenter som lett dit.

Som snart färdig ekonomagronom har jag själv insett hur lite jag tidigare visste om vår mat. Jag har alltid ätit svensk mat, men hade ingen tanke på var den kom ifrån eller vilket arbete som ligger bakom. I dag, när jag böjer mig ner över disken för att plocka upp nötfärsen till tacofredag, är det en självklarhet för mig hur komplex produktionen är. Den insikten gör det tydligt varför klyftan mellan producent och konsument är så stor och varför vi måste minska den. Uppmärksamheten kring köttbristen kan därför bli en väckarklocka. Om grundskolan ger eleverna kunskap om lantbrukets verklighet kan nästa generation förstå värdet av svensk mat, göra mer medvetna val och stötta produktionen på ett sätt som minskar klyftan mellan fält och fat. Att värdera maten vi äter och de människor som producerar den är inte nostalgi eller romantik. Det är en nödvändig förutsättning för att ett modernt samhälle ska fungera. Även när kyldisken är full.

Cecilia Berg 

Agronomstudent - ekonomi