Välfungerande diken viktigt för livsmedelsförsörjningen

Vattenkommissionen har presenterat sin slutrapport, med förslag på hur diken bättre kan tas om hand i Sverige.

Vattenkommissionen är en oberoende utredning finansierad av LRF, vars syfte varit att genomlysa nuläget och lägga fram förslag för en bättre fungerande vatteninfrastruktur i odlingslandskapet. under onsdagen presenterades utredningens betänkande, med en tydlig slutsats: utan välfungerande diken och markavvattning hotas den svenska livsmedelsförsörjningen.

– Vi måste ha välfungerande diken om vi ska kunna hantera klimatförändringarna och fortsätta producera mat, trots för mycket vatten. Vår utredning visar att diken och anläggningar som bidrar till att reglera mängden vatten i landskapet är helt avgörande för livsmedelsförsörjningen, men samtidigt ofta förbisedda i både kunskap, ansvarsfördelning och regelverk, säger Carl Fredrik Graf, ordförande för Vattenkommissionen, i ett pressmeddelande.

Grundläggande men underskattade

Enligt Vattenkommissionen är för mycket vatten den största risken för jordbruket på flera håll i landet. När diken inte fungerar eller inte kan skötas på rätt sätt blir åkermarken för blöt, grödors rötter utvecklas sämre och skördar riskerar att gå förlorade. Något som direkt påverkar lantbruket, men även landets livsmedelsförsörjning.

Enligt Vattenkommissionens betänkande är diken en grundläggande men underskattad del av Sveriges vatteninfrastruktur, och det saknas tillräcklig kunskap, tydliga regler och lättillgänglig information om var gemensamma diken finns och vem som ansvarar för dem.

Att rusta vatteninfrastrukturen i Sverige menar kommissionen är ett kostnadseffektivt sätt att klimatanpassa Sverige, vilket också kan genomföras omedelbart. Vattenkommissionen lyfter tre punkter som man menar behövs för att lyckas med att förbättra vatteninfrastrukturen och få fler välfungerande diken:

• Ökad kunskap om vad gemensamma diken är, hur de ska förvaltas och anpassas samt vilket ansvar som gäller.
• Bättre möjligheter att hitta fakta och administrativa uppgifter om diken, genom tydligare kartunderlag och samlad information.
• Ett mer ändamålsenligt och förenklat regelverk som gör det möjligt att sköta diken i takt med klimatförändringarna – utan onödig juridisk osäkerhet. 

– Om ingenting görs så händer inget, det är en rätt enkel förutsägelse. Men det allvarliga är att det försämrar förutsättningarna för svensk livsmedelsproduktion. Möjligheterna att underhålla dikningsföretagen minskar, och om inte kompetenshöjningen genomförs så kommer den kompetensen succesivt gå förlorad. Medvetenheten hos samhällsplanerare och andra aktörer kanske aldrig kommer bli på den nivån att samrådan kommer fungera på ett bra sätt. Vi behöver göra modernisering på lagstiftning för att det här ska bli bra, avslutar Carl Fredrik presentationen av Vattenkommissionens betänkande.