Hylla det bruna guldet

Ledare: Som ålderman, i alla fall i mina barns ögon, tillåter jag mig att påstå att marknaden blir allt galnare.

Covid, Ukrainakriget och nu Mellanöstern i brand, är alla störningar av en magnitud som världen sett förut. Men nu kommer de väl tätt. Genom globalisering och implementerande av stordriftsfördelar har vi blivit så mycket mer sårbara.

Vi är ovanligt välmående när allt går bra, men omgående sårbara när det går snett.

Sunt bondförnuft är satt på undantag när allt från energipolitik till jord- och skogsbrukets villkor bestäms av en urban välmående massa, som aldrig känt doften av svinskit eller vaknat med tio grader i köket när vintervindar drar genom de otäta tvåglasfönstren och köksspisen svalnat.

Hur ska en lantbrukare navigera i vår turbulenta samtid? Hur ska vi få de oinsatta medborgarna att förstå?

Det finns inte incitament att vrida klockan tillbaka. Det är kanske inte önskvärt. Men för enskilda företagare kan det skänka sinnesfrid att göra sig mindre beroende av en nyckfull omvärld. Att titta lite bakåt och plocka russinen ur kakan.

För länge sedan var de flesta gårdar integrerade med djur och växtodling. Äng var åkers moder och beroendet av utomstående insatsmedel var lågt. Låg var även produktionen och det förutsatte att en stor del av befolkningen arbetade med jordbruk.

Få, knappt någon vill tillbaka till det. Men många vill ha Bullerbyn-känsla utan att betala för det.

Före handelsgödselns tid började allt med växtnäringsflöden inom gården. Kanske tänkte de inte så vetenskapligt på det. Det var nog så naturligt. Att det är så det fungerar.

Idag fungerar det sällan så. Vi kan separera djurhållning från växtodling och rent av odla utan djurhållning alls.

Och efter att vi separerat djurhållning och växt­odling har vi gått ännu längre. Vi har separerat oss från växtnäringsförsörjning nationellt och gått till importberoende av både råvaran för växt­näringen och själva tillverkningen.

Det går väldigt bra när allt är bra, men det går omgående väldigt snett när det går snett i världen. Nu är vi kanske där, där som det går snett?

Var dag minskar världslagren av fossila bränslen och kvävegödselmedel. Priserna är redan höga. I bästa fall blir det bara ännu en väckarklocka, som vi snart glömt bort att den ringt. Så som vi gjort med de föregående ringningarna.

Men den som är klok, den kikar tillbaka och minns kraften i det bruna guldet. Det är gödseln från djuren som är växtodlingens motor. Det är djuren som driver gårdens ekonomi och växt­odling. I alla fall när det krisar.

Stefan Ljungdahl