”Jag är både smickrad och stolt”

I början på mars tilldelades Lars-Erik Lundkvist, näringspolitisk expert på LRF, utmärkelsen Årets Agronom. Ett fint avslut på en lång karriär i de gröna näringarnas tjänst.

Hur känns det att bli Årets Agronom?

– Det var en överraskning. Jag är både smickrad och stolt över att få den benämningen, säger Lars-Erik.

Han är ekonomagronom, och läste på Ultuna mellan 1979–1984. I dag jobbar Lars-Erik som näringspolitisk expert på LRF, där han började redan i slutet på 80-talet. Först på LRF:s dotterbolag som hette Lantbrukets utredningsinstitut, och därefter på det som då hette LRF:s förhandlingsavdelning.

– LRF höll på med prisförhandlingar i slutet på 80- och början på 90-talet. Men sedan blev det en avreglering och därefter kom frågan om EU-medlemskap snabbt in i bilden. Då blev det stort fokus på att ta fram underlag för medlemskapsförhandlingarna och jag var lite ansvarig för det där. Efter medlemskapet, från 1995 fram till 2005, kom det fram många saker, som att vi hade kvar massa nationella regler och skatter. Det jobbade vi mycket med för att försöka lägga oss på samma nivå som konkurrentländerna.

Att titta på kostnader och intäkter för svenskt jordbruk har varit en stor del av Lars-Eriks arbetsuppgifter.

– Det har varit mycket fokus på att skapa förutsättningar för lönsam produktion i Sverige utifrån de ramar som ett EU-medlemskap ger. De återkommande förhandlingarna om EU:s jordbrukspolitik och CAP-reformerna har varit en viktig del av mitt arbete.

Livsmedelsstrategin

När beslutet om en nationell livsmedelsstrategi antogs 2017 kom arbetsuppgifterna i stället att handla mycket om det.

– Jag har haft fokus på hur vi ska ta tillbaka svenska marknadsandelar, som vi tappade efter EU-inträdet, och hur vi ska få svenskt jordbruk att växa.

Vad är det roligaste med ditt jobb?

– Jag är uppvuxen på en mjölkgård i Sörmland. Men eftersom det var ett gårdsarrende så blev det inte att något av oss barn tog över, utan när mina föräldrar blev pensionärer så släppte vi det. Då hade jag redan pluggat på Ultuna ett gäng år, så jag valde väl lite medvetet att jobba åt Sveriges bönder den vägen i stället för att bli lantbrukare själv. Därför har det hela tiden känts meningsfullt att jobba på LRF med olika frågor som handlar om att få till stånd så bra villkor som möjligt för svenska lantbrukare. Så inte ramvillkoren begränsar lönsamhetsmöjligheterna, svarar Lars-Erik och tillägger:

– Även att ha den här närkontakten med lantbrukare. Vi har en stor förtroendemannakår inom LRF vilket gör att vi kan jobba ihop och ha en bra grund för våra förslag. Då kan vi peka på hur det fungerar på ett lantbruk samt göra beräkningar för hur olika förslag påverkar.

Är det något du är speciellt stolt över i din karriär?

– När svenska politiker gick med på att ta bort de nationella särskatterna vi har haft på handelsgödsel och diesel till exempel, så kände man att vårt budskap hade gått hem. Att som medlemmar i EU kan vi inte ha regelverk som skiljer sig markant från andra medlemsländer. Men det finns fortfarande sådana frågor kvar, beteskravet för mjölkkor är ett exempel. Men jag tycker successivt att det går åt rätt håll. Det finns en bättre och bättre förståelse för att vi måste se över vårt eget hus, för att kunna hävda oss och öka produktionen.

Vad tyckte du var det bästa med agronomutbildningen?

– Jag tyckte proppen var jättebra, då läste man grundkurs i växtodling, ekonomi, husdjur och teknik och så fick man jobba på en annan gård än hemma. Det är speciell miljö ute på Ultuna, och bra samanhållning på kåren. Det är en styrka att vi har ett lantbruksuniversitet.

Dags för pension

Lars-Erik berättar att det i slutet på mars är dags att gå i pension, men att han kommer ha en del yrkesmässiga uppdrag kvar.

– Jag sitter bland annat med i regeringens förenklingsråd på personligt mandat. Nuvarande regering införde det för något år sedan, och nu har vi kommit i gång och jobba. Framtiden för förenklingsrådet beror på hur det ser ut efter valet, om en eventuell ny regering tycker att de ska förlänga uppdraget. Men många tycker att det finns ett behov av ett särskilt organ som tittar specifikt på det här med regelförenkling.