Brister i regeringens satsningar på bättre kollektivtrafik mellan regioner

Staten lägger 1 miljard kronor varje år på att öka kollektivtrafiken mellan olika regioner. Men en granskning från Riksrevisionen visar att statens och Trafikverkets arbete inte är tillräckligt.  

För att förbättra möjligheterna att åka kollektivt mellan olika regioner där tillgängligheten är dålig, kan Trafikverket stödja eller upphandla trafik. Det årliga anslaget för dessa så kallade trafikavtal kostar i dagsläget ungefär 1 miljard kronor om året.

Riksrevisionen visar att trafikavtalen varit positiva för att öka tillgängligheten, men att effekten har minskat de senaste åren. Det innebär rent konkret att färre kommuner har fått förbättrad interregional kollektivtrafik, samtidigt som statens genomsnittliga kostnad per resenär ökat för merparten av avtalen.

Flera orsaker till försämringen

Riksrevisionen bedömer att försämringen beror både på förändringar i det generella utbudet av kollektivtrafiken, som staten inte ansvarar för, och på brister i Trafikverkets arbete. Valet av trafikslag och avtalstyp motiveras dessutom inte alltid, och ofta saknas jämförelser med andra alternativ som skulle kunnat vara mer effektiva.

– Trafikverket tar endast liten hänsyn till hur många fler personer som faktiskt skulle kunna resa tack vare trafikavtalen, eller hur stor kostnaden blir per resenär. Underlagen är därmed otillräckliga, säger Sherzod Yarmukhamedov, projektledare för granskningen i ett pressmeddelande.

Utvärderar inte effekterna

Granskningen visar också att Trafikverket sällan genomför några utvärderingar av avtalen. De följer heller inte upp och utvärderar verksamheten tillräckligt för att kunna bedöma hur väl de kontrakterade leverantörerna faktiskt utför sina uppdrag, och om tillgängligheten ökat som förväntat.

– Trafikavtalen behöver bygga på en helhetsbedömning av vilka trafiklösningar som ökar tillgängligheten och ger störst samhällsnytta. Men Trafikverket gör varken tillräckligt detaljerade analyser eller systematiska uppföljningar för att effektivt kunna prioritera mellan olika sträckor, säger riksrevisor Christina Gellerbrant Hagberg.

Vet inte om resurserna räcker

Regeringen har i sin tur inte heller gjort någon analys av om resurserna räcker, används effektivt eller om styrningen leder till en effektiv hantering.

– Den svaga styrningen gör det svårt för regeringen att bedöma om statens medel ger största möjliga nytta. Det ökar risken för ineffektiv resursanvändning och att trafikavtal tecknas utan tillräcklig grund i faktiska behov och resultat, säger Christina Gellerbrant Hagberg.