Stor utvintring av höstvete i Mellansverige
Vintern bjöd växtodlare i Mellansverige på sträng kyla, starka vindar och tunt eller obefintligt snötäcke. Det har de höstsådda grödorna inte tyckt om. I höstvetet är det framför allt tidigt sådda fält som har drabbats hårdast.
Henrik Lillje driver Lillje Lantbruk med växtodling och kycklinguppfödning i Arboga, mitt emellan Örebro och Västerås. Han kommer att behöva så om 40 procent av höstvetet och all höstraps.
Det rör sig om mer än 200 hektar, säger Henrik utan att vilja gå in på exakta arealen.
– Jag har ingen egen analys av anledningen egentligen, men det var någon som skrev att det kan bero på att det blev en ganska brutal övergång från den långa varma hösten till att det blev kallt fort där vid jul eller om det var nyår. Det blev ingen långsam invintring och de mer frodiga bestånden hade en förhoppningsfull utveckling kan man säga. De tänkte att nu är det snart vår – nu kör vi liksom.
– Någon lanserade den tanken och jag tycker att den känns rimlig. Det handlar om otur med väder och vind. I skuggsidor där det har legat kvar lite snö finns det gröna områden kvar, på annars helt utvintrade fält, säger han.
Inte lika tåliga sorter
De nya höstvetesorterna SU Horizon och Chevignon pekas ut som exempel på sorter som har haft mycket svårt att klara den tuffa vintern.
Henrik Berndtsson, säljare på spannmålshandelsföretaget BM Agri, menar att den stora utvintringen visar att de nya höstvetesorterna inte står pall för en rejäl svensk vinter.
– Vi har fått för oss att vi börjar få sydeuropeiskt klimat här uppe. Jag menar, det är inget onormalt att vi har kallt i januari, februari, men oftast händer det inte så mycket för grödan ligger i dvala då. Sedan är ju vissa sorter mer framtagna för vårt nordiska klimat och klarar det bättre än de här högavkastande sorterna som kommer nerifrån Sydeuropa. De är inte lika tåliga och klarar inte det här klimatet alls på samma sätt, säger han.
”Chevignon är ingen dålig sort”
SU Horizon och Chevignon beskrivs som högavkastande höstvetesorter och Henrik Berndtsson förstår att den egenskapen lockar växtodlare.
– Men sedan kan det bli ett sådant här år och då är de kass helt enkelt, säger han.
Henrik Berndtsson menar inte att de nya höstvetesorterna ska hängas ut som ensam orsak till den omfattande utvintringen.
– Inte heller de gamla solida sorterna mådde bra av varma dagar och sedan minusgrader på natten i kombination med blåst. Finns det då inget snötäcke heller så tar vetet väldigt mycket stryk. Men samtidigt är vädret vi har haft i vinter absolut inte onormalt historiskt sett. Chevignon till exempel är ingen dålig sort, utan det handlar om att behandla den efter dess egenskaper, säger han.
Såtidpunkten avgörande
Växtodlare Henrik Lillje i Arboga sådde Chevignon på omkring 100 hektar i höstas. Han sådde även höstvetesorter som exempelvis Ahoi, Etana och Kask.
– Procentuellt sett har vi nog bäst överlevnad på Chevignon. Här är det ganska tydligt att det vi sådde tidigt har större skador. Den Chevignon som är satt i månadsskiftet september-oktober ser ut att må alldeles utmärkt och den som vi sådde tidigare mår sämre. Det gäller även de andra sorterna, säger han.
När vi pratar med Henrik Lillje i mitten av april har han precis bestämt sig för att de värst drabbade områdena behöver sås om.
– Det blir vårraps och vårvete som ersätter. Nu håller vi på med en plan och fixar med utsäde, gödning och annat som behöver ordnas innan vi kan så om, säger han.
Kommer du att tänka annorlunda om sortval eller annat framöver?
– Nej, det är väl möjligen att man är lite konservativare med att ta in nya sorter kanske. Samtidigt är det spännande med nya sorter och de tillför något, så man vill gärna ha in dem så tidigt som möjligt. Vi har inte haft några vintrar där vinterhärdigheten har prövats riktigt förrän nu, så först nu märker vi om det finns skillnader mellan sorterna som man bör ta ställning till. Jag säger inte att Chevignon är en utmärkt sort som man ska fortsätta med, men kan jag kan inte heller säga att den är kass eftersom den faktiskt lever här hos oss. Det var helt enkelt så att det man sådde tidigt i höstas blev det stark belastning på, säger Henrik Lillje.
Pär Andersson
redaktion@ja.se
