”Det är inte ett regionalt särintresse”

Infrastruktur, transport och fungerande leveranskedjor är avgörande för beredskapen i norra Sverige, men också en fråga som glömts bort i beredskapsdiskussionen, menar Norrmejerier

I en debattartikel på Västerbotten-Kurirens debattsida riktar sig Göran Olsson och Stefan Stolt, ordförande respektive vice ordförande för Norrmejerier till statsminister Ulf Kristersson. De ifrågasätter om utredningen om Livsmedelsförsörjningen i norra Sverige som väntas bli klar till sommaren 2027 kommer innehålla några förslag på hur transportinfrastrukturen för livsmedel i norra Sverige ska finansieras. De påpekar att uppdraget enbart omfattar primärproduktionen och inte har hänsyn till hämtning, förädling och distribution och menar att en utredning som inte ser till hela kedjan riskerar att bara lösa halva problemet.

De menar att frågan om infrastrukturen glömts bort i beredskapsdiskussionen.

”Om beredskapsdiskussionen inte omfattar hur vi säkrar livsmedelsförsörjningens infrastruktur i hela landet blir den ofullständig. När infrastrukturen försvagas, försvagas också Sveriges och Natos samlade operativa förmåga.”, skriver dem.

Halva Sverige

Vidare skriver de att Norrmejerier i dag ansvarar för insamlingen av mjölk och distribution av mejeriprodukter över en yta som nästan motsvarar halva Sverige. Det innebär både långa avstånd, komplex logistik och höga kostnader, både för att hämta mjölken hos bönderna och för att nå ut till butikerna i samma geografiska område.

”Våra transporter till inlandet står för 31 procent av volymerna men för 45 procent av kostnaderna. I genomsnitt är det nästan 90 procent dyrare att transportera ut mejeriprodukter till inlandet än till kustorterna. Sammanlagt innebär det en merkostnad för Norrmejerier på minst 20 miljoner kronor per år.”

Inte hållbart

De konstaterar att det är kostsamt att upprätthålla de flöden som krävs för både hämtning, förädling och distribution och menar att det inte är hållbart i längden utan politisk medverkan.

” Detta är inte ett regionalt särintresse, utan en fråga om hur Sverige säkrar fungerande försörjningskedjor i hela landet i vardag, kris och ytterst krig.”

Stor kapacitet

De anser att här blir politiken avgörande och att det inte räcker att tala om ökad livsmedelsproduktion för att stärka beredskapen. Även hämtning, förädling och distribution måste omfattas av ett modernare och mer träffsäkert stöd för långa livsmedelstransporter i norra Sverige. Samtidigt ser man en stor potential i och med att det som produceras i norra Sverige även har kapacitet att försörja en större del av landet.

”Men då krävs en infrastruktur som gör att produkter från norr faktiskt kan nå marknaden i vardag såväl som i kris.”