Inga betande kor 2027

Ledare. Socialdemokraterna beskrivs ofta som det mest jordbruksfientliga partiet. Konkurrensen är hård men klart är att S inte är populärt i lantbrukarled. Sveriges största parti borde visa ett större intresse för landets mat- och drivmedelsförsörjning. Det vore vuxet. Speciellt i den säkerhetspolitiskt allvarliga tid vi lever i.

Att i det här läget krydda valrörelsen med ett rejält påhopp på mjölkproducenterna är lika väntat som omdömeslöst.

Kom ihåg att det här riskerar att bli den sista sommaren med kosläpp, skriver Socialdemokraterna i partiets sociala medier och passar såklart på att fulvända på begreppen. Istället för slopat beteskrav, som debatten handlat om. Så skriver partiet slopad betesrätt.

Klokt vore att förespråka ett enklare svenskt betesstöd. Eller helt enkelt en mer flexibel lagstiftning, i linje med regelverken för mjölkproducenterna i de länder som Socialdemokraterna vill att vi ska importera maten från.

Det är möjligt, till och med tillåtet och rekommenderat att i sitt kampanjande berätta vad man vill. S borde tala om hur partiet vill stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft, så att vi kan påbörja återtåget från självförsörjningsgradens jumboplats, till en position där vi i alla fall producerar den mat vi konsumerar och minskar vårt beroende av importerade drivmedel.

Men nej, man väljer istället att så misstro mot Sveriges djurhållare genom att insinuera att ingen skulle släppa korna på bete om regelverket var mer flexibelt. Det är extremt långt från verkligheten. Man väljer att odla konflikt mellan stad och land, misstro mellan konsument och producent.

Vi har det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Vi har dessutom de senaste decennierna kraftigt försvagat vår civila och militära beredskap. Den militära beredskapen prioriteras nu högt, men den civila visar politiken fortsatt ganska liten förmåga att förbättra.

Det brukar sägas att vid en kris för importen av mat skulle vi få äta morotskaka. Med dagens utveckling för växtodlingen med skenande bränslepriser, skenande växtnäringskostnader och allt annat än skenande spannmålspriser, ska vi inte ta den där svenska morotskakan för given.

S, kan ni inte bättre?

Stefan Ljungdahl