Agrotekniker, check! Vad händer nu?
Krönika. Klockan är 22.37 den 15 april 2024. Det är sista dagen för att söka till agroteknikerutbildningen och jag har precis skickat in min ansökan. Som vanligt var jag ute i sista sekund. Den 26 augusti 2024, ungefär ett halvår efter jag blivit antagen, klev jag och för mig då 20 främlingar in i aulan på Uddetorps naturbruksgymnasium. Från den dagen blev vi AT24 och den 29 maj kliver vi ut från Skara Domkyrka som nyexaminerade agrotekniker, redo för nästa kapitel.
I skrivande stund är det den 25 april 2026, på dagen exakt två år sedan jag fick besked om en plats på utbildningen. Ordspråket ”Tiden går fort när en har roligt”, stämmer verkligen för nu är resan snart slut och nästa ska ta vid. Vad blir det av oss då? Vad blir man som agrotekniker? En bra fråga som både jag själv och mina klasskamrater fått besvara många gånger. Det är ändå en befogad fråga, då namnet är ganska diffust och möjligtvis målar upp en bild att vi kliver ut som ett gäng tekniker på examensdagen. Vilket varken stämmer eller hade varit särskilt lyckat, för personligen har jag en bit kvar tills jag uppnår mina tusen timmar inom teknik.
Trots att utbildningen firade 30-årsjubileum under föregående år är min uppfattning att många inte känt till den. Glädjande nog upplever jag att vetskapen om den blivit allt vanligare. Numera går det att utläsa i jobbannonser att utbildningen efterfrågas, i intervjupresentationer är den utskriven och på sociala medier går det att följa uttalade agrotekniker.
På utbildningens hemsida är det angivet att utbildningen kan resultera i arbeten som rådgivare, försökstekniker, egenföretagare, förman, driftschef, produktionsledare, säljare och yrkeslärare inom naturbruk. Med andra ord efter utbildningen finns det goda möjligheter att arbeta med det mesta inom den gröna näringen.
Vad blir det då av AT24? Det är inte helt klart än var alla hamnar, men det ser ut som att ni kommer kunna möta oss lite överallt. Några av oss blir säljare inom foder och växtodling samt förhoppningsvis inom maskin. Ett flertal blir antingen helt eller delvis egenföretagare inom både växtodling och animalieproduktion. Två väljer att inledningsvis gå tillbaka till tidigare djurskötartjänster, men med större ansvar än tidigare. En annan blir yrkeslärare och en blir miljöinspektör med lantbruksinriktning. En blir djurskötare på en mjölkgård, en kommer under sommaren arbeta på labbet på en spannmålsmottagning och en sköter transportlogistiken på ett slakteri.
För mig personligen är allt inte helt klart än, men jag hoppas kunna kombinera en anställning inom den gröna näringen och samtidigt fortsätta vara delaktig inom mjölkproduktionen där hemma på gården i Vallentuna. Målsättningen på sikt blir nog att ta över driften, men när och i vilken konstellation får framtiden utvisa.
Jag tycker våra olika framtida anställningar tydligt påvisar jordbrukets och utbildningens mångsidighet. Det finns något för allas intressen och utbildningen tillmötesgår den spridningen. Jag hoppas att alla nuvarande och kommande agrotekniker fortsätter att stolt berätta om utbildningen vi gått, och jag hoppas att jag och min klass kommer leva upp till era förväntningar och blir väl mottagna nu när vi kliver in i våra nästa kapitel.
Avslutningsvis vill jag tacka för förtroende och för ordet som studentkrönikör, det har varit ärofyllt att få utrymmet och möjligheten att dela mina tankar. Tack och på återseende i den stora vida jordbruksvärlden!
Vera Anderson
Snart examinerad agrotekniker
