Gasa, men bromsa!
Ledare. Summan av nationell politik och EU:s politik på jordbruksområdet blir kaos. Ett dyrt och ineffektivt kaos.
Regeringen presenterade ett nytt stödpaket för svensk växtodling. Avsikten är att dämpa effekterna av kriget i Mellanöstern: ökade energikostnader och dyrare handelsgödsel.
Timingen är bra. Kanske blir stämningen på Spannmålsodlarnas riksmöte nu lika bra som den var på Grisföretagarnas årsstämma. När du läser detta vet vi som var där svaret. Ja, vår synnerligen närvarande landsbygdsminister är föredömligt med på båda eventen.
När detta skrivs råder förnyad optimism om ett avtal mellan USA och Iran, med sjunkande oljepris och räntor. Men det vet vi, att det kan vara precis tvärtom om fem minuter.
Så mycket EU-politik styr mot svenskt jordbruk. En hel del svenskt myndighetsutövande därtill. Men nu kommer ett hjälppaket om 1,6 miljarder för att stödja växtodlingsföretagen. Det är bra.
Men, om vi antar att konflikten i Mellanöstern blir långvarig, och i ärlighetens namn ser just nu även ett ”fredsavtal” ut att lämna de flesta frågor olösta, så krävs mer konkreta åtgärder från politiskt håll.
Om vi långsiktigt inte kan lita på försörjning av växtnäring och råvara till densamma från Persiska viken, så har vi ett enormt globalt problem. Då skulle världen samtidigt råda brist på bränslen.
I det pessimistiska scenariot krävs konkreta, snabba investeringar i produktion av växtnäring och/eller ökad djuruppfödning (integrerade gårdar). Dessutom krävs omfattande, snabba investeringar i egen produktion av flytande bränslen, utökad elproduktion och elektrifiering.
Det tar emot för en borglig regering att göra kommersiella satsningar som man menar att marknaden ska lösa, men mat och energiförsörjning är för viktiga för att gå som katten kring het gröt. Här krävs mer än monetärt stöd till växtodlare. Här krävs konkret, storskalig handling för ett mer oberoende svenskt jordbruk.
Stefan Ljungdahl
