Bättre flexibilitet med foderlabb på gården

Ett eget foderlabb på gården för att kontinuerligt kunna analysera, anpassa foderstaten och spara pengar – det är målet för ett nytt projekt med företaget Njordfeed i spetsen.

Bakom företaget Njordfeed står Martin Stockhaus och Alexander Back. De lärde känna varandra på Chalmers där de studerade bioteknik. Därefter skiljdes deras vägar, men på en kräftskiva för snart tre år sedan tog en gemensam satsning fart.

– Jag och min fru har en hästgård, och Alex frågade om det här med foder­analyser. Det är egentligen rätt simpla saker man gör på labbet, rent labbtekniskt. Så då började vi fundera på om man inte kan ta det här närmare gården, så man får sitt resultat på direkten. Därifrån började vi spinna på olika idéer, berättar Martin.

De började experimentera lite med handhållna NIR-enheter, men upplevde inte riktigt att de levde upp till vad de letade efter.

– Vi satte oss och började funderade på vilka mättekniker och sensorer kan vi kombinera i ett litet automatiskt labb på gården. Vi samlade våra favoriter och började testa. Det gjorde vi på Chalmers under 2024.

Olika mättekniker

I deras labb använder de NIR-teknik, som kan mäta exempelvis vattenhalt, protein, stärkelse, socker och urea, men kombinerat med andra mätmetoder. Exakt vilka vill Martin inte berätta då de är inne i en patenteringsprocess.

– Det som våra komplementära mättekniker kan, som inte NIR kan, är att mäta exempelvis mineralhalt, säger han.

Martin berättar att teknikerna inte bara mäter var för sig, utan även kan informera varandra.

– Om mätteknik 1, som är NIR, säger att det finns så här mycket protein. Då har jag förväntningar att mätteknik 2 ser så här mycket mineraler. Gör mätteknik två det, så är det konsensus mellan teknikerna. Men skulle någon av mätteknikerna ha en annan bild, måste man fundera på vilken som är rätt. Där jobbar vi med maskininlärningstekniker för att ta reda på komplexa samband.

Trendlinjer för bättre insikt

Målet är att lantbrukaren ska kunna ta dagliga analyser av sitt grovfoder eller fodermix, för att följa hur näringsinnehållet förändras. Resultatet visas som trendlinjer.

– I stället för att du skickar i väg ett par stickprov om året till labb, så kan du ta ett prov varje gång du exempelvis gör en fodermix. Vårt system visar alla analys­resultat du gjort under året, och även trendlinjer. Vi tror att trendlinjerna är väldigt målande och sanna om vad fodret innehåller, jämfört med stickproverna, säger Martin och tillägger:

– Det här är inget vi tänkt ut på egen kammare, utan vi lutar oss också på att Växa har gjort egna studier i silos och sett att det är stor variation på innehållet beroende på var i silon man borrar och tar prover.

Nytt PROJEKT

I januari togs utvecklingen av produkten in i ett EIP-Argi projekt, som kommer pågå under två år och drivs tillsammans med bland annat Agro Väst, Växa och Hushållningssällskapet.

– I projektet ska vi bygga ihop labbet, och testa ute på tre mjölkgårdar och en köttgård. Vi vill se om det funderar i verklig miljö, och om vi kan göra det användarvänligt. Samt försöka sätta lite mer konkret vad värdet för lantbrukaren blir. Vi håller på och bygger prototypen nu. Förhoppningsvis kan vi göra lite preliminära tester innan sommaren, men hösten är dedikerad till att köra tester.

Martin lyfter att analys­instrumenten på labb kostar upp mot miljonen, men säger att deras produkt kommer vara billigare men kanske inte kan utföra 100 procent av analyserna som sker på labb.

– Det ska inte ska vara kostnaden på den som nödvändigtvis gör att man säger nej till att vilja ha en.

Ta reda på värdet

Förhoppningen är också att de lantbrukare som i framtiden investerar i ett eget labb ska kunna spara pengar på det.
– I ett program kopplat till Cornell University i USA deltog 43 mjölkgårdar i ett strukturerat precisionsfodringsprogram med återkommande foderanalyser och löpande foderstatsoptimering. Där såg man att en gård med 200 mjölkande kor i snitt kan förbättra sitt täckningsbidrag med ungefär 250 000 kronor per år, genom att man är flexibel i hur man använder sitt foder och framför allt försöker optimera det foder man redan har på gården. Nyckeln enligt studien var att ju tätare analyser, helst vid varje fodring, desto större potential, säger Martin och fortsätter:

– Då kände jag att ”oj, det finns så mycket besparings­potential, bara på att man gör foderanalyser varje dag och kan vara mer flexibla med sitt foderrecept”. Så det har blivit lite av vår ledstjärna, om vi kan nå upp till något liknande här. Sen ska man inte dra likhetstecken mellan Sverige och USA, men jag hoppas vi efter de här två åren kan se vad nyttan blev både i besparing och ökad mjölkavkastning.