Styrkan ligger i kvalitet, tillit och ansvar

Det är lätt att fastna i allt som känns tungt kring svenskt lantbruk just nu: Kostnaderna, reglerna, importen, lönsamheten och osäkerheten kring vem som egentligen ska producera maten i framtiden. Ibland låter det nästan som att svensk matproduktion är en näring som långsamt håller på att försvinna. Och visst finns problemen där. Många är dessutom högst verkliga.

Men samtidigt tror jag att man missar något viktigt om man bara beskriver svensk produktion som en bransch i kris. För världen omkring oss håller på att förändras på ett sätt som gör att värdet av stabil och fungerande matproduktion sannolikt kommer bli större, inte mindre.

• Under lång tid tog vi mat för givet.
• Hyllorna var fulla.
• Importen fungerade.
• Transporterna rullade.

Allt blev billigare, snabbare och mer effektivt.

Det skapade också en idé om att själva produktionen nästan var utbytbar. Att maten lika gärna kunde komma någon annanstans ifrån så länge priset var lågt och flödena fungerade.

Men de senaste åren har visat hur skör den där självklarheten faktiskt är.

• Pandemier.
• Krig.
• Stängda gränser.
• Störningar i handel, energi och transporter.

Plötsligt blev det ganska tydligt att mat inte bara är ännu en handelsvara i ett globalt system.

• Det handlar också om beredskap.
• Trygghet.
• Stabilitet.

Och om förmågan att faktiskt kunna försörja människor när världen inte fungerar som den brukar.

Där tror jag att många fortfarande underskattar svensk matproduktion. För Sverige sitter faktiskt på sådant som blivit ovanligare än många verkar förstå.

• Hög djurvälfärd.
• Friska djur.
• Låg antibiotikaanvändning.
• Relativt god tillgång till mark.
• Hög tillit mellan konsumenter och producenter.
• Vi verkar vi ett land som klimatförändringar till trots kan producera mer.

Och kanske viktigast av allt: ett samhälle där många fortfarande bryr sig om hur maten produceras.

Det betyder inte att alla alltid väljer svenskt i butikshyllan. Priset spelar fortfarande stor roll och kommer fortsätta göra det. Men fler människor ställer i dag frågor som knappt diskuterades på samma sätt för tio eller femton år sedan.

• Var kommer maten ifrån?
• Hur produceras den?
• Hur behandlas djuren?
• Hur sårbart är systemet bakom det vi äter varje dag?

Det är frågor som i grunden gynnar svensk produktion. För svensk matproduktion har aldrig varit bäst i världen på att vara billigast. Styrkan ligger någon annanstans.

• I kvalitet.
• I tillit.
• I ansvar.

I stabil produktion i ett land som fortfarande har goda förutsättningar för jordbruk och animalieproduktion.

Och i en värld där fler länder får problem med vattenbrist, extremväder, sjukdomsutbrott och politisk oro är det inte svårt att tänka sig att den typen av stabilitet kommer bli mer värdefull framöver. Det betyder inte att framtiden ordnar sig av sig själv.

Svenskt lantbruk kommer fortfarande behöva lönsamhet, investeringar, teknikutveckling och människor som orkar fortsätta producera mat trots pressen. Men jag tror ändå att det finns ett misstag i att bara tala om svensk matproduktion som en näring på väg utför.

För det är samtidigt en sektor som sitter på resurser och värden som många samhällen sannolikt kommer efterfråga mer av i framtiden. Kanske är det också där framtidstron borde finnas. Inte i att Sverige ska bli störst eller billigast. Utan i att världen återigen börjar förstå värdet av länder som faktiskt kan producera mat nära de människor som ska äta den.

Jocke Andersson,
dikoproducent