Matpolitikens rötter finns i skogen

DEBATT. Sverige behöver producera mer mat. Det säger regeringen, riksdagen och i princip alla politiska partier när beredskap, självförsörjning och totalförsvar diskuteras. Men samtidigt förs en politik som riskerar att försvåra just de investeringar som krävs för att öka livsmedelsproduktionen.

Det beror på att skogen och jordbruket hänger ihop betydligt mer än vad många beslutsfattare verkar förstå.

För många människor framstår skogsbruk och livsmedelsproduktion som två skilda näringar. På svenska familjejordbruk är verkligheten en annan. Två av tre lantbrukare äger också skog. För många gårdar är det intäkterna från skogen som möjliggör investeringar i nya stallar, modern teknik, bevattning, energieffektivisering och ökad produktion av mat.

Skogen är ofta gårdens investeringskapital, säkerhet vid lån och ekonomiska buffert när tiderna blir tuffa. När skogen växer och brukas hållbart skapas förutsättningar för satsningar också i jordbruket.

Just därför är utvecklingen bland Sveriges skogsägare oroande.

Enligt statistik från Skogsstyrelsen, sammanställd av Mellanskog, har antalet skogsägare under 40 år minskat från 55 521 år 2000 till 25 484 år 2025. På en generation har antalet unga skogsägare mer än halverats.

Samtidigt står tusentals familjeföretag inför generationsskiften. Frågan är varför allt färre unga väljer att ta över och investera i skogsfastigheter.

En viktig förklaring är den växande osäkerheten kring äganderätten.

När staten begränsar hur mark får användas måste den som drabbas kunna lita på att reglerna är tydliga och att ersättning utgår på ett rättssäkert sätt. Därför är det djupt beklagligt att grundlagskommittén ännu en gång misslyckats med att skapa större tydlighet kring markägares rätt till ersättning när samhället inskränker användningen av privat mark.

Resultatet blir att osäkerheten består.

För den som ska investera miljoner i en fastighet, ta över ett familjeföretag eller planera för nästa generation spelar sådana signaler stor roll. Långsiktiga investeringar kräver långsiktiga spelregler. När politiken skapar osäkerhet minskar investeringsviljan.

Konsekvenserna stannar inte i skogen.

Om det blir mindre attraktivt att äga och investera i skog påverkas också möjligheterna att utveckla jordbruket. Varje nytt kostall, grisstall eller växthus börjar inte sällan med värden som skapats i skogen. När skogsfastigheten tappar i värde eller framtidsutsikterna blir otydliga påverkas också förutsättningarna att investera i svensk matproduktion.

Det sker vid en tidpunkt då Sverige behöver gå i motsatt riktning.

Krig i Europa, extrema väderhändelser och ökande geopolitiska spänningar har visat hur viktigt det är att stärka den svenska livsmedelsberedskapen. Vi behöver producera mer mat, inte mindre. Vi behöver fler investeringar på landsbygden, inte färre. Vi behöver fler unga företagare som vill ta över och utveckla familjeföretagen, inte färre.

För att det ska bli verklighet måste politiken sluta behandla äganderätten som en bisak. Rättssäkra regler och full respekt för äganderätten är inte bara en fråga för skogsbruket. Det är en förutsättning för investeringar, företagande och framtidstro i hela de gröna näringarna.

Därför är budskapet lika enkelt som viktigt:

Skogspolitik är matpolitik. Vill Sverige stärka sin livsmedelsberedskap måste vi också stärka förutsättningarna för ett lönsamt och långsiktigt skogsbruk.

Mikaela Johnsson

Ordförande, LRF Skogsägarna