Svensk gödsel kan bli akut beredskap
I Sverige har vissa gårdar överskott av fosfor medan andra tvingas importera. Men nu har forskare tittat närmare på hur man kan säkra tillgången på gödning och livsmedelsförsörjningen.
Helena Aronsson, har nyligen avslutat en studie där hon och hennes team på SLU, i samarbete med RISE och Baltic Waters, undersökt hur fosfor i stallgödsel bättre kan tillvaratas. Och de har hittat en metod som löser paradoxen med gödningen.
– Djurens gödsel är en resurs som vi inte utnyttjar fullt ut. Om vi kan använda fosforn i djurgödseln bättre skulle vi kunna minska överskottet på åkrarna, minska behovet av att tillföra mineralgödsel och minska miljöpåverkan. Vi skulle få en tryggare livsmedelsförsörjning och bli mindre beroende av omvärlden, säger Helena Aronsson, i en intervju med tidningen Lantmannen.
I projektet samarbetade forskarna med en biogasanläggning i Kalmar som gör biogas av stallgödsel från 16 gårdar, för att sedan skicka tillbaka rötresterna till bönderna. Eftersom den ursprungliga rötresten består till 95 procent av vatten är den tung och svår att transportera längre sträckor. För att lösa transporten testade forskarna att separera de flytande rötresterna från stallgödseln med hjälp av en dekantercentrifug. På så vis lyckades man dela upp restprodukten i två mer lätthanterliga delar: en tunn, kväverik vätska och en torrare, fosforrik blandning som liknar kompost.
– Jordbrukarna ligger på gränsen till för mycket fosfor, men de vill gärna ha kvävet. Nu fick de tillbaka ett gödselmedel som har bättre sammansättning av kväve i förhållande till fosforn och som tränger ner i jorden ännu bättre.
Kan ersätta importerad mineralgödsel
I projektet visade forskarna i scenarier med gödslingsplaner för gårdar att 65 procent av den torra fraktionen skulle kunna göra nytta som fosforgödselmedel. Genom ytterligare torkning och pelletering skulle den kunna ersätta importerad mineralgödsel i växtodlingsregioner som Mälardalen eller Skåne. Genom att göra biokol av den torra fraktionen skulle man kunna få ett värde både som gödselmedel och för kolinlagring.
En enkät bland ett hundratal bönder visar en stor efterfrågan på nya, recirkulerade gödselmedel. Bönderna vill ha produkter som ger en säker näringseffekt och som kan spridas som pellets för att undvika markpackning. Ändå står utvecklingen och stampar. Enligt Helena beror det på att det saknas marknadsmässiga incitament.
– Ingen kommer att tjäna pengar på det här i dagsläget eftersom tekniken är så dyr i jämförelse med priserna på mineralgödsel, säger hon.
Det krävs politisk kraft
Det handlar inte bara om kostnad för framställning utan om att få till hela kedjan med volymer, vidareförsäljning och kunder.
– Det är samhället som har att tjäna på detta. Vi får en friskare miljö och en tryggare samhällsförsörjning. Men då kan vi inte förvänta oss att lantbrukare, biogasproducenter och små företag ska ta kostnaden och lösa problemen. Om politikerna menar allvar med resurshushållning, beredskap och miljö krävs det politisk kraft och ekonomiska styrmedel. Det kommer inte att hända av sig själv, säger Helena.










