Sveriges dyraste ost fyller 20 år

För 20 år sedan köpte Lars-Göran Staffare och Lena Hall ett konkursbo i Bredsjö två mil öster om Hällefors med drömmen om att producera en blåmögelost gjord av fårmjölk. Idag är osten Bredsjö Blå välkänd bland duktiga kockar och ostälskare i hela Sverige.

På gården i Bredsjö hade ett kooperativ försökt sig på ostproduktion tidigare, men de lyckades aldrig få igång någon produktion och företaget gick i konkurs.
Nu var det Lars-Göran Staffare och Lena Halls tur. Ingen av dem var lantbrukare sedan tidigare. Lars-Göran var veterinär och Lena målare, men när möjligheten öppnade sig att köpa gården i Bredsjö kände de att de var tvungna att testa.

Småskaligt

De började skära ner besättningen på 260 tackor till en mer hanterlig nivå som gick att klara på två man. De gallrade bort tackor med dålig mjölkproduktion och sparade de bästa. Idag finns ungefär 70 tackor på gården.
− Vi har byggt upp företaget långsamt med små steg, säger Lena Hall.
Inspirationen till en blåmögelost gjord av fårmjölk kom från den franska Roquefortosten. Det tog två år innan de kunde framställa en blåmögelost av önskvärd kvalitet.
I starten fanns inget eget gårdsmejeri som idag, utan produktionen tog plats i Lenas kök. De började med att göra små satser ost åt gången och genom att sakta och metodiskt prova sig fram fick de till slut fram den ost som de önskade.

Fokus på en ost

Carl-Jan Granqvist har varit med från starten som en inspiratör och påhejare. Han och den dåvarande köksmästaren i Grythyttan provsmakade osten under utvecklingen och kom med synpunkter, men även beröm.
− Det är lätt att man är extra kritisk till sin egen produkt och tycker att den är sämre än vad den egentligen är, säger Lena Hall.
Paret var också mycket ute på marknader för att sälja osten.
− Då får man direktkontakt med kunderna och kan se vad som är populärt och inte. Vi har försökt koncentrera oss på en ost och sedan göra det ordentligt.

Ostkaféet

De första åren fanns ingen gårdsbutik eller caféverksamhet utan osten såldes från köket.
Men efter några år blev det allt för komplicerat att ha affärsverksamhet hemma i köket och 1992 öppnade de Ostkaféet som gårdsbutik. Sedan dess har caféverksamheten vuxit och i dag kommer ostälskare dit för att äta hemlagad ostpaj gjord på Bredsjö Blå.

Gästerna bjöds på mat, rökt lamm grillat över kolbädd med många goda tillbehör.

Superentreprenörer

– Lars-Göran Staffare och Lena Hall är länets superentreprenörer som trots motgångar har sagt; vi tror på det här vi kör vidare, sa Gerd Engman före detta landshövding för Örebro län när Bredsjö Blå firade 20 år i början av sommaren.
Det har inte alltid varit en dans på rosor för Bredsjö Mjölkfår. Det har funnits flera motgångar genom åren.
Får är väldigt känsliga för kopparförgiftning. Redan vid låga halter kan fårens lever ta skada. För några år sedan drabbades Bredsjö Blå av kopparförgiftning när foderleverantören levererade fel kraftfoder med för höga kopparhalter. Det hela slutade med att 50 procent av besättningen gick förlorad – ett otroligt bakslag.
Men det var inte det enda. År 1998 drabbades de av en ofarlig salmonellabakterie med tvångssanering som följd. Då fick de ta bort nästan alla får. Många skulle ha gett upp för mindre, men Bredsjö Blå har fortsatt – och det har gett resultat.

Bredsjö på kartan

Idag kommer busslast efter busslast med turister till Bredsjö för att köpa ost och fika i Ostkaféet. I Stockholms saluhallar köar folk för att köpa Bredsjö Blå när den kommer. När Lars-Göran Staffare och Lena Hall köpte gården i Bredsjö för 20 år sedan var det bland annat för att testa om det var möjligt att ha en ostproduktion av fårmjölk. Med facit i hand står det klart att de har lyckats.

Artikeln publicerades söndag den 22 juli 2007

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Vem bestämmer vem det är som har rätt att vara bonde? 

Krönika: På 60-talet premierade lantbruks­nämnden ett urval av gårdar som kunde få bidrag för investeringar samt låga räntor på sina lån. Dessa gårdar rustades upp i koncentrerad rationalisering (KR) medan granngårdarna många gånger fick stänga ladugårdsdörrarna och arrendera ut marken. Efter inträdet i EU, blev betesputsen ett verktyg för att den bortvalda bonden fortsatt kunna ha kvar marken och ta igen jordbruksstödet. Vilket har lett till ytterligare svårigheter i norrländska bygder att utvidga produktionsgårdarnas arealer. 

 

Kommentera