Svavelbrist kan bli dyrt

Förutom att minska skörden påverkar svavelbristen även proteinhalten. Därför kan det vara bra att vara uppmärksam om man använder mineralgödsel utan svavel.

Normalt kan man se svavelbrist på de
yngsta bladen som blir blekgröna eller
gulaktiga. Foto: Martin Ugilt Thomsen,
LandboSyd.

Tills för 25 till 30 år sedan kände man i stort sätt inte till svavelbrist. Det förklarades med att gödningen som användes på den tiden inte var särskilt ren och därmed innehöll relativt mycket svavel. Utöver det föll det cirka 40 kilo svavel per hektar ner från atmosfären. En mängd som sedan 1970-talet har reducerats kraftigt, bland annat genom en bättre rening av avgaserna.

Gödningens bättre kvalitet och det minskade nedfallet av svavel från atmosfären har därmed medfört att det blivit nödvändigt att gödsla med svavelhaltig gödning.

Svavel i stallgödsel
Idag innehåller mycket av det mineralgödsel som används i Sverige svavel och därför är problem med svavelbrist inte särskilt utbrett. Däremot ska man inte glömma bort svavel om man gödslar med urea, enkla kvävegödselmedel eller
kortsiktig användning av stallgödsel.
Stallgödsel innehåller som regel 0,2 till 0,5 kilo svavel per ton och effekten av att tillföra tillräckligt med svavel genom stallgödsel kan vara begränsat – i alla fall kortsiktigt. Den största delen av svavlet i stallgödsel är organiskt bundet och ska brytas ner till sulfat innan växterna kan tillgodogöra sig den. Bara tio procent av svavlet i stallgödseln blir tillgängligt för växterna under det första året. Men om man har lagt på stallgödsel på samma areal under en lång tid så frigörs svavel allt eftersom det organiska materialet i gödseln bryts ner.

Svavelbrist kan ses som ljusa områden på fältet och kan på avstånd förväxlas med mangan- eller kvävebrist. Foto: Martin Ugilt Thomsen, LandboSyd.
Påverkar proteinhalten
Förutom att svavel har stor betydelse för skörden så påverkas även kvaliteten vid brist. Svavel ökar nämligen proteinhalten och ger en bättre proteinkvalitet. Därför är det viktigt att tillgodose plantornas behov av svavel.
Risken för svavelbrist är störst i höstsådda grödor och gräs som har fått mycket kvävegödsel. Riklig tillförsel av kväve har visat sig öka risken för svavelbrist. Därför finns det en tumregel som säger att det bara bör tillföras tio gånger så mycket kväve som svavel i spannmålsgrödor och fem gånger så mycket kväve som svavel i korsblommiga växter.

Undvik svavelbrist
Det går inte att fastställa om det råder svavelbrist genom att göra jordanalyser. Om man misstänker svavelbrist, är det därför bättre att göra en växtanalys. Om analysen visar att det finns svavelbrist så skiljer sig grödorna åt när det gäller tidpunkt för en extra giva. I raps kan man tillföra svavel fram till begynnande blomning. I spannmål bör däremot svavelbehovet tillgodoses i bestockningsstadiet. Om det råder svavelbrist senare i växtperioden har det redan påverkat skörden och proteinhalten. Men det kan vara dyrt att behöva ge en extra svavelgiva i växande gröda därför är det bäst att redan innan säsongen se till att svavelbehovet är tillgodosett.

Svavelbrist
  • Svavelbrist ses oftast på lättare jordar med lågt innehåll av organiskt material och i höstsådda grödor.
  • Tidigt i växtsäsongen kan svavelbrist ge tillväxthämmande effekt och en försämrad bestockning.
  • Svavelbrist kan lätt förväxlas mangan- eller kvävebrist. Skillnaden är att vid kvävebrist syns symptomen först på äldre blad.
  • I raps  blir särskilt de yngre bladen gulaktiga mellan baldnerverna med början på bladspetsen. Rödfärgning kan också förekomma och bladen blir skedformade.
  • Om raps har brist på svavel under blomningen blir kronbladen bleka och blomningen fortlöper under en mycket lång period. Skidutvecklingen är dålig och ofta ses bara ett till två frön per skida.


Lars Kelstrup
Maskinbladet DK

Översättning och bearbetning

Sofie Logardt
Tel: 019-16 61 30
E-post: redaktionen@ja.se

Artikeln publicerades onsdag den 24 februari 2010

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste