Mitt liv som svensk grispiga

Den 5 december 2013 startade Elin Ringborg och Madeleine Granat Facebooksidan ”Mitt liv som svensk gris”, som en motreaktion till Djurrättsalliansens smygfilmningar i svenska grisstallar. Åtta månader senare fick de Sveriges Grisföretagares hederspris.

Madeleine Granat och Elin Ringborg startade Facebooksidan ”Mitt liv som svensk gris” i december förra året som en motpol till Djurrättsalliansens skräckpropaganda från svenska grisstallar. Vid Sveriges Grisföretagares stämma belönade de med Sveriges Grisföretagares hederspris för sitt arbete. I höst ska de också vara med i ett än så länge hemligt tv-projekt.  – Vi trodde inte att det skulle bli så stort att övriga branschen skulle veta om det, säger Elin. Foto: Carolina Wahlberg
– Det är jätteroligt att branschen också uppskattar det vi har gjort. Vi har sett att de som vi ville nå ut till, konsumenterna, uppskattar oss men det är också kul att se att man har sin egen bransch bakom sig, säger Elin Ringborg.

– Vi startade inte sidan med en tanke att få branschen med oss. Vi var bara så arga så vi gjorde en Facebooksida och sedan blev det så bra, säger Madeleine Granat, som också är jätteglad över priset.

Framgången kom över en natt och på tio timmar hade sidan fått 1 500 likes. Tjejerna hade bara vågat hoppats på högst 200 likes, så första kvällen var minst sagt omtumlande.

– Jag kommer ihåg att jag skickade ett sms Elin när vi hade fått sju likes, sedan öste det bara på, skrattar Madeleine.

– Telefonen fick spel av alla som gillade sidan. Det var lite svårt att gå och sova den kvällen, fyller Elin i.

Visa verkligheten

Anledningen till att Elin och Madeleine startade sidan var att de var förbannade på djurrättsalliansens smygfilmningar och felvinklingar av den svenska grisuppfödningen.

– Vi ville motbevisa dem genom att visa både positiva och negativa saker, hur illa det än såg ut, för att ingen skulle kunna hävda att vi dolde något, säger Elin.

– Allt är inte som i Bregottreklamen utan det finns saker som kanske inte alltid är jättebra och det ser hemskt ut med döda och sjuka grisar. Men det är verkligheten och det är det vi ville visa, säger Madeleine.

Att just deras sida fick så stor genomslagskraft så fort tror tjejerna har att göra med att fler än de var trötta på aktivisterna.

– Många ville att det skulle hända. Men ingen vågade ta första steget. Så när då någon annan gjorde det var de väldigt villiga på att hänga på och hjälpa till, säger Elin.

Gården där Elin och Madeleine jobbar är satellit till en suggring, där 44 suggor grisar varannan vecka. På gården föds 13 000 smågrisar per år och av dem behålls 7 000 som slaktgrisar, resten säljs.

Ökad förståelse

På Facebooksidan visar de upp en grisuppfödares verklighet tillsammans med noggranna förklaringar. Något som verkar uppskattas av läsarna på Facebook.

– Folk är tacksamma att vi visar och förklarar och att vi är så pedagogiska när vi skriver. Meningen är att även folk som inte har någon aning ska förstå, säger Madeleine.

– Förståelsen ökar otroligt när folk får förklaringar. Men skulle samma bild läggas ut av djurrättsalliansen skulle tongångarna bli en annan, tror Elin.

Det finns inget i produktionen som de inte skriver om. Men det finns en sak som läsarna gärna skulle vilja veta mer om och det är slakten.

– Men vi får inte för Scan. De brukar alltid säga att allt går så lugnt och fint till. Varför kan de då inte visa upp det, frågar sig Madeleine. 

Allt jobb med sidan sköts på fritiden efter att det vardagliga jobbet är slut. I dag lägger de upp omkring två inlägg i veckan för att folk inte ska tröttna. Dessutom känner de att de inte riktigt hinner med mer. Inläggen de lägger upp är ofta ganska långa och utförliga för att till exempel förklara en sjukdom. Inget ska kunna misstolkas, för att de ska slippa elaka kommentarer. I början fick de ganska mycket elaka kommentarer, men det bemöttes med pedagogiska svar och i dag är tongångarna inte lika hätska.

I början trodde många att det var en organisation eller företag som stod bakom Facebooksidan. Att det var någon som lobbade för att fler skulle köpa griskött.

– Men vi är bara två grispigor. Vi äger inte ens gården. Det är inte därför som vi startat sidan, säger Elin.

På bara tio timmar fick ”Mitt liv som svensk gris” 1 500 likes. I dag har de över 13 000 likes.  – Jag tror att många var trötta på djurrättsaktivisterna. Men samtidigt var det ingen som vågar ta första steget och göra det som vi gjorde. Men när någon annan väl börjar är det lätt att hänga på. Av mina vänner var det kanske 120 som gillade sidan varav säkert hälften delade den vidare så då går det rätt fort, säger Elin Ringborg som svar på varför de uppnått så många likes.

Grisar till polen

Vår-vinterns griskris har gjort att innehållet på sidan utvecklats mer mot att visa fördelarna med att köpa svenskt kött. Gården där tjejerna jobbar var även den första i Sverige som tvingades att skicka sina grisar för uppfödning i Polen på grund av överbelagda slakterier. Det inlägget är hittills det mest delade och kommenterade och gav dem ännu mer uppmärksamhet i rikspressen.

– Folk skrev ”Hur kan ni vara så oansvariga att skicka grisar till Polen. När ni vet att det är värre där än i Sverige”. Vi var ganska påverkade av att behöva skicka våra grisar så det var inte så kul att få sådana kommentarer. Det är enda gången som vi har tagit åt oss av elaka kommentarer och tyckt att det varit riktigt jobbigt, säger Madeleine.

Vad tror ni att er sida har bidragit med?

– Jag tror att vi har haft en betydande del i att det har blivit så stort för butiker att börjat bojkotta danskt kött och att partierna har det som stora valfrågor, säger Madeleine.

– Det är klart inte säkert att alla Ica-handlarna har sett vår sida, men vi tror i grund och botten det kommer ur vår sida. Nästan alla medier har rapporterat om oss på grund av Polengrisarna. Det är där det har startat, säger Elin.

Tjejerna menar att det har blivit ringar på vattnet och fler har hakat på.

– Vi hoppas och tror att det är vår förtjänst och det är flera som sagt det till oss. Om inte vår sida hade funnits tror jag inte att det hade blivit så stort i media, fortsätter Elin.

– Vem hade vetat att grisarna skulle skickats till Polen om vi inte lagt ur det? Det hade högst nått branschen men sedan hade det inte hänt något mer. Men tack vare att vi la ut det på sidan så blev det stort, tror Madeleine.

Tjejerna har ingen direkt framtidsstrategi för Facebooksidan. De kommer fortsätta som innan och hoppas att intresset ska hålla i sig och att fler ska gilla den. Till hösten kommer tjejerna också att vara med i ett än så länge hemligt tv-projekt, så då hoppas de att ännu fler ska få upp ögonen för svensk grisproduktion.

Elin Ringberg

Ålder: 26 år

Utbildning: Naturbruksgymnasium Ösby i Sala.

Arbetat med grisar: 7 år totalt, varav 4 år på nuvarande gården.

Varför grisar: ”De är roligare än kor och det är mer tempo i grisbranschen”.

Framtid: Tycker om att jobba och vill inte plugga. Jobbet sliter dock mycket på kroppen. Men hon har inga planer på att sluta.

Madeleine Granat

Ålder: 24 år

utbildning: Naturbruksgymnasiet Ösby i Sala.

Arbetat med grisar: Började jobba under studietiden och har sedan blivit kvar. Arbetat två år på den nuvarande gården.

Varför grisar: ”För att man kan utvecklas och bli bättre hela tiden. Rutinerna är de samma men grisningarna ser olika ut och det är mycket som kan hända.”

Framtid: Ska jobba med grisarna till dess att hon kommer in på polishögskolan.

Carolina Wahlberg
Carolina Wahlberg
Tel: 019-16 61 35
E-post: carolina@ja.se

Artikeln publicerades lördag den 16 augusti 2014

Kommenterarer till artikeln

co.pa skrev 2014-08-19 00:20:26:

Bra gjort flickor,jag beundrar Er. Hälsningar Conny


NO skrev 2014-08-16 11:01:01:

Riktigt duktiga tjejer, Sådana behöver vi många.

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Funderat på vad som är standard – nu och i framtiden?

Krönika: ”Det här är standard” säger säljaren och du känner en trygghet i att du åtminstone får samma erbjudande som alla andra som köper produkten, varken mer eller mindre. Du vet vad du får men vad betyder en viss standard? Ställer du frågan till SIS, Svenska Institutet för Standarder, så upplyser de dig om att en standard är en gemensam lösning på ett återkommande problem. Visste du ens att du hade ett problem när du skulle köpa produkten? Eller betyder det något annat.

 

Kommentera