Orolig tillvaro i fårhagen

Att leva med rovdjuren runt knuten är stressande för djur, människor och företag som föder upp lamm. Att det är svårt att få igenom skyddsjakt på problemdjur, ser många lammuppfödare som ett stort problem.

De ersättningar som betalas ut för att bygga rovdjursavvisande stängsel är alldeles för få tycker många fårbönder. Dessutom tar sig vargen in ändå och det är svårt att få till skyddsjakt, trots att den nya rovdjurspropositionen säger att rovdjuren inte ska försvåra för de som håller tamdjur.
Leif och Eva Bergman på Hjärsta gård, utanför ­Örebro, har provat på många olika produktionsformer. Just nu har de förutom 260 tackor även grisar. Men grisarna är på väg att fasas ut för att de helt ska kunna satsa på lammproduktion och öka besättningen till 450 stycken. När de diskuterade med banken om att utöka, såg banken rovdjuren som en risk i företagandet och undrade hur Leif och Eva såg på situationen. De gillar lamminriktningen, men är oroliga för vargarna som finns i området. De har varit i krokarna och skrämt upp fåren, men ännu har man inte drabbats av något fullskaligt angrepp på gården. Däremot har man haft angrepp av lo.

Om alla fårägare i Sverige skulle ansöka om ersättning skulle pengarna räcka till 28 meter stängsel per besättning. Om dessutom alla nötproducenter skulle räknas in, skulle antal meter stängsel bli minimal. Detta är beräknat på förra Landsbygdsprogrammet. Hur det blir med pengapotten framöver vet man inte.
TOLKAR LAGEN

Enligt den rovdjursproposition som antogs i höstas ska tamdjurshållningen inte påtagligt försvåras av rovdjur och en socioekonomisk hänsyn ska tas. Men det är få tjänstemän som vågar ta beslut om skyddsjakt i och med att det är en känslig fråga, menar Gudrun Haglund Eriksson, fårbonde, vice ordförande och rovdjursansvarig på Svenska Fåravelsförbundet.

– Det är fem procent som är för alla vargar och fem procent som vill skjuta bort dem. Det är dessa som hörs mest. Men regeringen har tagit beslut om hur rovdjurspolitiken ska se ut. Varför kan vi inte enas om att följa det då? säger Leif Bergman.

– Hela tiden vältrar både länsstyrelsen och naturvårdsverket över ansvaret på djurägaren. Men ska vi ha de här djuren måste vi hjälpas åt att ta ansvar för dem. Jag tror fortfarande att vi kan leva med lite varg om vi får reducera stammarna och skjuta problemindivider, säger Gudrun Haglund Eriksson.

INTE TILL SALU

Hon misstänker att Sverige alltid kommer att få leva med en del angrepp på fåren. Men menar att attackerna måste minskas till det minimala och ersättas fullt ut.

– Mina djur är inte till salu för vargen, vi producerar livsmedel och svensk mat. Det är inte med glädje man släpper ut djuren på våren längre, säger Gudrun.

– Nej det ger en ”ont i magen-känsla”, säger Leif.

– Det är nästan att man vill ta in dem lite före på hösten också, för då vet man var man har dem, säger Gudrun.

För att hålla rovdjuren borta rekommenderas djurägare att sätta upp rovdjursavisande stängsel. Men det är inte billigt och det senaste året har det skett ett trendbrott i att allt fler attacker även skett innanför denna typ av stängsel.

– Det är tätt med varg, reviren är små och då räcker inte viltet till. Är man tillräckligt hungrig gör det inget med en stöt, säger Per Willén, ordförande för LRF i Örebro län.

DYRA STÄNGSEL

Det finns stödbidrag man kan söka för att sätta upp stängsel, men de täcker inte alla kostnader.

Leif och Eva var några av de första i Örebro län som stängslade in sina djur 2004. De fick då 238 000 kronor i stöd. Samtidigt som de fick lägga till 258 000 kronor själva.

– I balansräkningen är stängslen mer värda än djuren, säger Gudrun.

– Anledningen till att vi bara har 26 procent självförsörjningsgrad är för att importen är billigare. Ju mer kostnader vi drar på oss med till exempel stängsel, ju större blir prisskillnaderna, säger Per Willén.

– Ett snittpris på lammkött är ungefär 41-42 ­kronor kilot. Om man räknar ut det i stängselkostnad så motsvarar det, beroende på vilka marker man stänger, ungefär 65-70 kronor per kilo kött, berättar Gudrun.   

SAMHÄLLETS ANSVAR

Om alla lammproducenter skulle söka stöd för uppsättning av rovdjursavvisande stängsel skulle pengarna som var avsatta i förra Landsbygdsprogrammet räcka till 28 meter stängsel åt var och en. Den beteshagen räcker inte så länge.

– Hur mycket har Sverige råd att betala? De här pengarna måste skjutas till om vi ska fortsätta att ha levande landsbygd och en svensk lammproduktion, säger Gudrun.

Hon tycker att pengarna ska finnas i en egen pott i stadskassan och inte i Landsbygdsprogrammet, eftersom det är ett samhällsansvar.

Rovdjursavvisande stängsel ska även röjas två-tre gånger per säsong. Leif har räknat ut att det kostar 17 kronor metern i röjning och underhåll. Och det får man inga pengar för.

Många fårägare lever med en ständig oro att något ska hända med djuren på betet. En orimlig situation som i värsta fall leder till att man slutar med produktionen. Djuren som finns flyttas från skogsbygd ner till mellanbygd och slättbygd. Något som också leder till att markerna inte betas och hålls öppna.

– Vad ska vi bevara? Bara varg eller ska vi ha en biologisk mångfald. Annars blir det bara en biologisk enfald till slut, säger Gudrun.

Carolina Wahlberg
Carolina Wahlberg
Tel: 019-16 61 35
E-post: carolina@ja.se

  Martin Skoog är granne med Leif Bergman i Ervalla och 2012 möttes han och hans fru Annette av resterna av en stor vargattack.

 


 

  I början av september anordnades en manifestation där fårägare satte sig på vakt ute i hagarna, det enda sättet som återstår, menar Per Willén ordförande LRF Örebro län.

 

 

  Leif Bergman tycker att lammuppfödning är en trevlig form av företag, som är bra accepterat av konsumenterna. Men rovdjurens närvaro gör honom orolig.

 

 

  – Plocka bort problemdjuren och glesa ut stammarna så att vi får större revir där det finns mer mat naturligt. Då minskar vi trycket på våra tamdjur, säger Gudrun Haglund Eriksson.

 


 

Artikeln publicerades torsdag den 25 september 2014

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste