LEDARE - Nollränta bör inte göra någon glad

Den oväntade sänkningen av riksbankens styrränta till 0,00 procent får många att jubla, men sänkningen bör inte göra någon glad. Likviditetsmässigt känns det kortsiktigt såklart lättare att betala färre kronor i ränta på sina lån, men bakgrunden till den låga räntan är att vi i Sverige nu har deflation. Det betyder att priserna i genomsnitt sjunker, alltså negativ inflation. Det innebär också att lånen relativt din köpkraft blir större för var månad.

Stefan Ljungdahl

Riksbanken skapar samma dopningseffekt som de devalveringar många svenska regeringar, genomfört under de perioder då vi har haft fast växelkurs mot annan valuta eller korg av valutor.

Med en svagare valuta blir vår produktion mer konkurrenskraftig. Samtidigt blir import dyrare, vilket ökar inflationen. Att konkurrera genom att sänka sin valuta är ett enkelt grepp, om man inte kan/vill eller har mod nog att på annat sätt göra sitt lands produktion konkurrenskraftig. Det är som att bara springa 90 meter av ett 100-meterslopp men ändå jämföra sin tid med dem som sprungit hela distansen.

Vi har nu lägre ränta än euro-området, trots att vår ekonomi ser betydligt starkare ut. Å andra sidan dopas ekonomin i euroområdet genom att Europeiska Centralbanken, ECB inte bara håller en låg styrränta, utan även skapar nya pengar (ökar penningmängden). Det är ett verktyg som Riksbanken än så länge inte använder så friskt.

De positiva effekterna av en svag valuta avtar ju längre globaliseringen fortskrider. Det är många produkter som idag inte alls eller knappt alls tillverkas i Sverige. För dessa produkter får vi med en svagare valuta bara nackdelen av svagare köpkraft.

För jordbruket innebär lägre ränta så klart att antalet kronor som ska betalas i ränta blir färre. Deflationen, som är en viktig orsak bakom räntesänkningen, gör dock att det blir svårare att amortera av lånen.

Eftersom många av jordbrukets produkter idag prissätts utifrån internationella priser så medför en svagare valuta att priserna räknat i svenska kronor ser ut att stå sig bättre. Återigen blir vi dock mest lurade att tro att vår produktion är mer konkurrenskraftig än vad den egentligen är. Vi är bara dopade.

Kampen för stärkt konkurrenskraft, på mer reellt vis än genom en svagare valuta, måste fortgå med oförminskad kraft. Annars sitter vi i en sjunkande båt, den dag andra länder bestämmer sig för att dopa sina ekonomier lika hårt som Riksbanken gör.