Förebygga olyckor viktigt för riskdrabbade mjölkbönder

Jordbruket är en olycksdrabbad bransch och särskilt riskfyllt är det att vara mjölkbonde. En avhandling visar att tidspress och ekonomi gör att lantbrukarna tar medvetna risker.
 – Ett sätt att minska riskerna är lära sig att läsa av djuren bättre, så att man uppfattar varningssignalerna när en ko är stressad, säger Cecilia Lindahl, på SLU.

I studien framkom att lantbrukarna är medvetna om vilka risker som finns, men det är lätt att tumma på säkerheten för att spara tid eller pengar.  – Bra design på anläggningen minskar riskerna även om lantbrukaren är stressad. Exempelvis är väl utformade drivgångar, reträttvägar, halkfria golv samt tydliga och bra rutiner viktigt, säger Cecilia Lindahl, här bland kor. Foto: Sofia Bureborn/JTI

Djurrelaterade olyckor är en av de vanligaste skadehändelserna på mjölkgårdar. Diagrammet visar antalet anmälda arbetsolyckor med nötkreatur i lantbruket under åren 2004-2012. Mörkblå färg visar mjölkgårdar, ljusblå visar övriga gårdar. Källa: ISA-Informationssystemet för arbetsskador, Arbetsmiljöverket. Illustration: Malin Strandli

Olyckorna är främst framme i samband med mjölkning och förflyttning och vanliga olyckshändelser är att djurskötaren blir sparkad, klämd, trampad, knuffad eller stångad. Enligt Cecilia Lindahl kan ett olycksfall även slå hårt ekonomiskt mot ett jordbruksföretag.

– I värsta fall kan en olycka innebära dödsfall eller någon grad av invaliditet, som gör att man inte kan sköta sysslorna på gården längre. Förutom personligt lidande för den som drabbas, får en olycka också ekonomiska följder i form av exempelvis produktionsförluster och kostnader i samband med sjukfrånvaro, säger hon.

I djupintervjuer med mjölkproducenter framkom det att många är medvetna om farorna, men samtidigt menade de att det är lätt hänt att säkerhetsfrågor glöms bort eller prioriteras ned. Tidspress och ekonomi gör helt enkelt att det tas medvetna risker.

Drivningen till mjölkning och till klövverkning studerades på ett antal mjölkgårdar i syfte att få en fördjupad förståelse för de bakomliggande orsakerna till varför olyckor sker vid hantering av nötkreatur.

Drivningen till mjölkning fungerade i stort sett bra på alla gårdar, med lugn hantering och endast ett fåtal stopp i djurflödet. Det som ökade skaderisken var bland annat halt golv och drivningsgångar där skötaren inte hade möjlighet att förflytta sig längs med gången, utan att vara inne bland djuren.

– Drivningen av kor till klövverkning kan upplevas som obehaglig och stressande för korna och under sådana arbeten såg jag flera incidenter som skulle kunna ha lett till skador, genom till exempel sparkar eller stångningar, berättar Cecilia.

Vid drivning till verkning var det också vanligare med beteenden som kan kopplas till rädsla hos korna och de hade högre puls än vid mjölkning. Skötaren kunde också vara tvungen att vara mer hårdhänt i dessa situationer.

Lyckad stationär drivgång

En mycket viktig del i säkerheten är hur systemet för drivning är utformat. Vid drivning till klövverkning, bygger de flesta upp ett mobilt drivsystem med grindar. Problemet var att de många gånger inte blev optimalt utformade samt att det inte gick att driva korna utan att vara inne hos dem. Det finns dock goda möjligheter att förbättra utformningen av tillfälliga samlingsfållor och drivgångar som används vid klövverkning.

– Det bästa vore om man planerade var och hur klövverkningen ska utföras, redan när man planerar stallens design. Det verkar som detta ofta glöms bort och jag har hört att det till och med har byggts nya stallar där portarna har varit för låga så att det inte har varit möjligt att ens få in en verkstol i stallet, berättar Cecilia.

Behövs en drivgång ska den vara rak eller lätt rundad utan flaskhalsar eller tvära svängar samt vara bra upplyst. Den ska också ha halkfria golv, helst gummi, och vara fri från sådant som kan få korna att stanna upp. För att vara funktionella måste sådana system utformas med hänsyn både till djurens beteende och till djurskötarens arbetsmiljö.

– Det bästa system vi såg, var på en gård som hade en stationär drivgång som kunde användas för drivning till klövverkning eller annan typ av behandling. Det var en lång rak drivgång där upp till tolv kor kunde stå på led och vänta på sin tur. Det gick att driva korna utifrån vilket gjorde systemet väldigt säkert, säger Cecilia.

Cecilia Lindahls doktorsarbete har gjorts inom ett samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet och Institutet för jordbruks- och miljöteknik, JTI. Arbetet har främst finansierats av SLO-fonden.

Cecilias tips för ökad säkerhet

► En viktig aspekt är utbildning av anställda, så att de har tillräckliga kunskaper i djurens beteende och kan läsa kornas signaler.

► Se till att alltid ha en reträttväg.

► Hantera djuren lugnt och låt dem gå i sitt eget tempo.

► Designa drivgångar och samlingsfållor utifrån djurens beteende. Undvik exempelvis tvära svängar, utnyttja om möjligt kornas egen vilja att gå tillbaka dit de kom ifrån.

► Låt stressade/uppjagade kor lugna ner sig innan du försöker driva dem.

► Vid situationer som kan stressa djuren, som exempelvis klövverkning, är det bra att ha ett hanteringssystem där det går att driva djuren utan att behöva vara inne hos dem. Viktigt att alltid ha en barriär mellan sig själv och djuren.