DEBATT – "En stor förlust för demokratin och en öppen levande landsbygd."

Återigen har vargvänner lyckats i sitt uppsåt att kullkasta demokratiskt fattade beslut och stoppa en nödvändig förvaltning av rovdjursstammen. Detta är inget annat än ett lågvattenmärke med ökad polarisering som följd. Ytterst är det vargen som är den största förloraren, frågan är om den insikten finns bland de organisationer som kallar sig vargvänner.

Förra veckan stoppade förvaltningsrätten den kommande licensjakten på varg. Det var länsstyrelserna i Örebro och Värmlands län som fattat beslutet om att totalt 36 vargar, 12 i Örebro och 24 i Värmlands län, skulle få jagas under perioden 9 januari-15 februari. Den stoppade jakten har upprört många, i artikeln skriver Svenska fåravelsförbundet om sin syn på saken. Foto: Thinkstock

 

Få frågor är så utredda och beslutade som rovdjurspolitiken. Rovdjursstammen inklusive varg har en gynnsam bevarandestatus och dess existens är inte längre hotad. Miniminivåer av rovdjur som lo, järv, björn, varg och kungsörn är beslutade och förankrade via Naturvårdsverk, länsstyrelser, viltförvaltningsdelegationer med mera.  Man har tagit hänsyn till rovdjurens säkrade fortlevnad, men också möjligheten att fortsatt ha ett öppet och levande landskap på landsbygden. En plats där människor och småföretagare med betande tamboskap är en nödvändighet för att förhindra igenväxning och nedläggning av arbetstillfällen.

Vargstammen är nu så stor att den i delar av vårt land växt oss ur händerna, främst i Dalarna, Värmland och Örebro län. Dess inverkan på landsbygden och framförallt fårnäringen är massiv. En minskning måste ske för att rovdjur och tamdjur ska kunna leva någorlunda sida vid sida. Det positiva med en väl reglerad licensjakt är att det tänds ett hopp om att kunna fortsätta bedriva företagande på landsbygden. En jakt innebär inte ett urskiljningslöst dödande, det är istället ett medel för en hållbar förvaltning; en möjlighet att skapa lättnader där rovdjurstrycket är på tok för stort.

När man upplever att man inte längre kan påverka sin situation, då prövas tålamodet. Den nödvändiga jakt som nu förvaltningsrätten stoppat på grund av ett överklagande från så kallade vargvänner, kring huruvida beslutet var överklagningsbart eller ej, väcker stor ilska bland de som lever och verkar i rovdjursområden. Mycket tid och energi har lagts i den demokratiska processen för att hantera dessa frågor och finna lösningar. Likväl väljer vargvänner att agera gerillasoldater fem i tolv. En stor förlust för demokratin och en öppen levande landsbygd.

Magnus Jönsson
Ordförande Svenska Fåravelsförbundet

Gudrun Haglund Eriksson
Rovdjursansvarig Svenska Fåravelsförbundet
Artikeln publicerades måndag den 12 januari 2015

Kommenterarer till artikeln

vargvän skrev 2015-01-14 21:23:07:

Vargen är en naturlig del i våra skogsmarker och skall så vara. Det klarlagt att det finns utmärkta metoder att hålla vargen utanför fårhagarna så det är inget problem för seriösa fårfarmare. Man kan däremot fundera över om det finns fårfarmare som klagar för att man vill ha mer pengar i egna plånboken på vargens bekostnad genom att snåla på stängsling. Gärna mer varg i mina skogar.


Samuel af Ugglas skrev 2015-01-13 06:08:20:

Det är inget fel på rovdjuren de uppträder fullt normalt. Däremot är det märkligt att politikerna tillåter tjänstemän konfiskera egendomsrätten till medborgarnas egendom med hjälp av rovdjuren. Det är stöld kort och gott!

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Relaterat

Senaste

Öppna dörren för framtiden

Krönika: Medelåldern på svenska bönder är hög. Nästan 40 procent av jordbruksföretagarna är över 65 år enligt siffror från SCB. Andelen äldre företagare ökar medan det totala antalet företagare minskar. Just här i norra Sverige blir det så tydligt när en bonde försvinner från en by för helt plötsligt kan det börja bli många mil mellan gårdarna. Antalet betande mular sjunker och vi står mer ensamma än någonsin, på flera sätt. Husen på gårdarna är lågt värderade, man väljer att bara stänga ladugårdsdörren när skulderna är betalda, bo kvar (eller ha kvar som ett sommarställe) och marken läggs i träda och putsas varje år. Den jordbrukspolitik som drivit den utveckling vi sett sista halvseklet, är en stor del av vad som står i vägen för framtidens möjligheter till en svensk livsmedelsproduktion.

 

Kommentera