Lantbrukaren bör få betalt för kadmiumreducering

Genom att odla salix kan kadmiumhalten i jorden minskas. Detta bidrar till minskad halt i grödor, som i sin tur minskar förekomsten av sjukdomar orsakade av kadmium. Denna kadmiumrening borde salixodlarna få ersättning för, tycker Stig Larsson på European Willow Breeding AB, som tillsammans med Kent Hasselgren, Hasselgren Konsult AB, utformat ett förslag.

Att odla energigrödor som salix kan minska kadmiumhalten i jorden, öka den biologiska mångfalden, bidra till en ökad pollinering och öka mullhalten i jorden menar salixodlaren Stig Larsson. Foto: Helena Höberg Åkerhielm
Naturvårdsverket har överlämnat en utredning kring hur man ska undvika att få upp höga halter med kadmium i livsmedel. Den ligger nu hos regeringen efter att remissinstanserna har läst och gett olika förslag på åtgärder. Det är till den utredningen Stig och Kenth har lämnat sina förslag, utifrån sina erfarenheter från mångårig salixodling.

– Kadmium i åkermark är ett allvarligt hälsoproblem. Vi har ungefär 100 000 benbrott om året och ungefär tio till elva procent av dessa beror på ökad ansamling av kadmium i kroppen. Det orsakar även problem med njurar och lever. Höga halter av kadmium finns i höstvete, men även i potatis och morötter, menar Stig Larsson och fortsätter:

– En del i utredningen bygger på att ta bort kadmium från åkermarken, med någon form av riktad odling. Genom att odla salix på bra åkermark med höga halter av kadmium kan man få bort omkring 20 gram kadmium per hektar och år.

Renar marken

Förslaget är att lantbrukare som lämnar sin salix till förbränning som bioenergi även ska få betalt för det kadmium som levereras med bränslet. I samband med att flisens fuktighet och vikt mäts vid inleverans till förbränningsanläggningen, skulle man även kunna analysera kadmium, menar de.

– Vid en betalning på 75 kronor per gram kadmium skulle det innebära en extra betalning på 1 500 kronor per hektar och år till lantbrukaren, säger Stig.

– Man gör det inte bara för att tjäna pengar för produktion av biobränsle, utan även för att göra sin mark odlingsbar för livsmedelsgrödor i en nära framtid. Det är det som bör vara drivkraften, säger Stig Larsson som tycker att salixodlare ska få betalt för den mängd kadmium de reducerar från odlingsmarken. Foto: Carolina Wahlberg

Gödselskatt

Han tycker att betalningen ska komma från staten och att de pengarna i sin tur skall tas från en gödselskatt, speciellt då med fokus på kadmiumhalten i fosforgödseln.

– Från 1925 och framåt har det skett en 30 procentig ökning av det växttillgängliga kadmiumet i åkermarken. Det beror mycket på gödselmedlen, även om det inte är enda orsaken till ökningen. Vi har haft för höga kadmiumhalter i fosforn under många år. När det fanns en gödselskatt fram till 2010 så fick man ner nivån, men nu när skatten är borta är det risk att det börjar gå uppåt igen, säger han och fortsätter:

– I dagsläget kan man säga att kadmiumnivån står ganska still, man tar upp en del med jordbruksgrödorna, men man för också till kadmium från gödselmedel och från atmosfären. Halterna är dock konstanta höga i åkermarken. Det kommer man inte ifrån.

Enligt honom har salix andra fördelar också för miljö och jordbruksmarken, så som ökad biologisk mångfald, ökad mullhalt och en ökad pollinering för intilliggande grödor.

– Många av nyttorna har vi inget betalt för eftersom de bara finns där på köpet. Om vi ska kunna fortsätta med salixodling i det långa loppet så måste det finnas en förtjänst och en ekonomi i detta, säger Stig. Rening av marker från kadmium skulle kunna vara en sådan del i en förbättrad ekonomi av salixodlingen.

Maria Greger är forskare på Stockholms universitet. Enligt hennes forskningsförsök minskar odling av salix kadmiumhalten i jorden och därmed i vete och veteprodukter. Om detta odlas efteråt på samma fält. Reduceringen var enligt försöken åtta procent per år. Foto: Carolina Wahlberg

Succesiv minskning

En som har utfört mångåriga studier kring hur man kan rena mark från kadmium och andra föroreningar med hjälp av salix är Maria Greger, forskare på Stockholms universitet.

Att använda växter för att rena bort, fastlägga eller bryta ner föroreningar i luft, jord och vatten kallas fytoremediering. Sedan 2004 har Stockholms universitet haft en masterkurs i ämnet och i dag drivs även företaget Phyto Envitech Ab.

Enligt Maria finns det 80 000 gravt förorenade platser i Sverige och många andra mindre förorenade marker. Platser som till exempel gamla industrimarker.

– Alla de här borde gå att ta i bruk och odla på, säger hon.

Grunden sattes 1992 när forskarna bestämde sig för att testa om det gick att minska kadmium i vete genom att först odla salix i några år för att senare odla vete på samma mark. Odlingar sattes upp i ­Västerås och på Öland.

– I både jord och vetekärna kunde vi se en ungefärlig minskning med åtta procent per år, säger Maria.

Efter fyra års salixodling var kadmiumminskingen i jord upp till 25 procent och i vetekärnan upp till 33 procent. Åren efter detta var kadmiumhalten i vete stabil. 

Carolina Wahlberg
Carolina Wahlberg
Tel: 019-16 61 35
E-post: carolina@ja.se

Artikeln publicerades måndag den 02 mars 2015

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste