Läraren som blev fårbonde

Malin Lundqvist Gunnarsson jobbade tidigare som lärare men för tre år sedan la hon pekpinnen på hyllan och valde att satsa helhjärtat på lammen. Det pedagogiska tänket tar hon dock med sig i sin jordbrukaroll.

Malin Lundqvist Gunnarsson trivs som lammuppfödare på gården i Långasjö och sköter all försäljning av djuren själv via köttlådor. Hon ser att varje lamm som föds har en uppgift. Först att beta och hålla hagarna öppna och sedan att säljas som bra kött. Foto: Carolina Wahlberg
– Kunskapen kring var maten kommer ifrån och vad som krävs för att få fram bra mat sjunker, och det går ganska fort, säger Malin som driver Långasjölamm, en ekologisk lammproduktion på Östregård i Långasjö i Småland.

Vid olika studiebesök på gården insåg Malin att många av besökarna kunde väldigt lite om får och lamm, därför bestämde hon sig för att skriva en bok.

”Tekla och fåren” gavs ut av Isabergs förlag i april förra året och i boken får man följa Malins dotter under ett år på gården.

Att få konsumenter att förstå sambandet mellan mat, öppna landskap och en rik natur är viktigt menar Malin. Mat är något som förväntas finnas på hyllan, men få tänker på de konsekvenser som ökad import får för den svenska landsbygden.

Malins får är av rasen Gotlandsfår. De blir inte jättetunga, men har istället väldigt fina skinn och fin ull som Malin tar till vara på och säljer vidare. Tanken är att hela djuret används, vilket minskar slöseri och matsvinn och bidrar till en bättre miljövinst.

Mer betande djur

Konsumtionen av lammkött går upp i Sverige, men antalet fårbönder är ungefär detsamma och cirka 70 procent av allt lammkött importeras fortfarande, berättar Malin.

– Våra hagar hålls inte öppna för att det betas i Nya Zeeland. Det behövs mer betande djur här, säger Malin som hoppas att hon kanske kan inspirera fler att börja med lammproduktion när hon är ute och pratar om boken och om uppfödningen.

För 17 år sedan köpte Malin och Karl-Johan, hans föräldrahem. Då fanns ingen tanke på att ta över verksamheten, utan Malins svärfar drev lammuppfödningen själv fram till sin pension 2007. Men intresset växte och den 1 januari det året köpte Malin fåren.

– Jag kände till djurets beteende, men jag visste egentligen ingenting om verksamheten, säger Malin.

När lammen är 110 dagar gamla kommer det en mönstrare till gården och kollar igenom lammens päls och sätter poäng efter locken, täthet, glansen och färg. De tacklamm som har bäst poäng behålls för vidare avel. De skinn som bereds lämnas till Tranås skinnberederi.
Men plötsligt stod hon där med 120 tackor och kände direkt att hon skulle göra det på riktigt och inte bara på hobbynivå.

Till en början arbetade hon parallellt som lärare, men för tre år sedan slutade hon med det och fokuserar nu helt på gården, som har utvecklats från konventionell till att bli KRAV-certifierad, med egen försäljning.

– Jag vill inte föda upp lamm åt ett slakteri, utan jag föder upp lamm för kunder som vill veta vad de äter, vilket har blivit en väldigt lyckosam nisch, säger Malin.

Djuren slaktas efter beställningen på hösten och återtas sedan i köttlådor, färskt grovstyckat. För att det ska vara så enkelt som möjligt för alla inblandade, är kundernas enda valmöjlighet helt eller halvt lamm.

– I och med att jag aldrig hanterar köttet kan jag komma runt väldigt många livsmedelsregler. Jag hämtar köttet i en obruten låda som jag räcker över till kunden. Om jag istället hade öppnat lådan och börjat jonglera med köttbitar hade det blivit helt annat vad gäller lokaler och regler, säger Malin.

Om någon månad när tackorna börjar lamma kommer Malin mer eller mindre att bo ute i fårhusen. För några veckor sedan scannades alla tackorna för att se antal lamm. På drygt 100 tackor kommer det att blir 191 lamm.

Malin har skrivit boken ”Tekla och fåren” och håller föredrag för att förmedla ut till konsumenterna hur svensk lammproduktion fungerar. Varje vår bjuds allmänheten in till gården för att klappa lamm och beställa köttlådor. Malin är också väldigt aktiv på sociala medier.
Scanning är till stor hjälp. Tackorna delas upp i olika grupper beroende på hur många lamm de ska få, i och med det kan utfodringen anpassas. Det är bra att veta hur många lamm som ska komma ut om man står med ett felläge och Malin har heller nästan aldrig napplamm.

– Är det en trillingtacka som har lammat, så låter jag först alla få råmjölk. Men sedan avskiljer jag det tredje lammet och lägger sedan dit det till tackan som bara fått ett.

Men att adoptera bort lamm är inte lätt och tackorna är inte lättlurade. Man måste vara på plats när det händer, vara snabb och lite slug för att lura tackan.

När tackan med ett lamm föder tar man dit det andra lammet från trillingmamman för att den ska få fostervatten på sig. Har den lärt sig stå får man sätta en rem runt benen för att den ska ligga och se nyfödd ut ett tag. Samtidigt tar man bort hennes eget lamm, för att tackan ska knyta an till den adopterade.  Efter en stund smusslar Malin tillbaka hennes första lamm och förhoppningsvis låter hon i fortsättning båda äta.

Tjäna storkovan

Det är inte lätt ekonomiskt att driva denna typ av verksamhet, men genom att skippa mellanhänder ser det bättre ut

– Jag säljer allt kött och skinn själv. Om jag inte gjorde det vore det väldigt röda siffror längst ner. Nu täcker inkomsterna utgifterna och så småningom blir det mer över, säger Malin och fortsätter:

– Kurvorna pekar åt rätt håll. Jag tänker inte gå här om det inte ger någon vinst i slutändan. Siktet är så klart att tjäna storkovan på det här, säger Malin med ett skratt.

Hur ser du på framtiden?

– Stallarna tillåter 200 tackor. Så målet är att utöka. Jag ser absolut potential. Hundåren är avklarade och nu har jag mitt koncept. Nu är det bara full fräs framåt!

Carolina Wahlberg
Carolina Wahlberg
Tel: 019-16 61 35
E-post: carolina@ja.se

Artikeln publicerades lördag den 28 mars 2015

Kommentera

Läser in facebook-kommentarer...

Senaste