Forskning om flerårig spannmål

Flerårigt spannmål som inte behövde sås om varje år, skulle kunna innebära många fördelar för miljön. Men om det ska fungera måste den fleråriga växten avkasta ordentligt.

På SLU samt andra delar av världen forskar man för att ta fram fleråriga grödor, om de kommer att stå sig mot de ettåriga i framtiden, får tiden utvisa. Foto: Katarina Johnsson

Huruvida det är möjligt med en högavkastande flerårig gröda är inte forskarna överens om. Problemet ligger i grunden i att en ettårig gröda kan satsa allt på att producera frö och så är inte fallet med en flerårig, som måste lagra resurser för att överleva till nästa säsong.

Ett försök som visar avvägningen mellan överlevnad och fröavkastning av både ett- och fleråriga arter redogörs för i en artikel av Giulia Vico, Martin Weih och Libère Nkurunziza från SLU:s institution för växtproduktionsekologi och kollegor vid Stockholms universitet och Washington State University.

Minskad miljöbelastning

De har främst undersökt hur de olika arterna fördelar tillväxten över och under jord. En omfattande genomgång av forskningslitteratur har gjort det möjligt för forskarna att göra 3000 parvisa jämförelser mellan ettåriga och fleråriga arter, fördelade på 28 växtsläkten. Efter det har de skapat en modell som beräknar långsiktig produktivitet hos fleråriga växter.

Som väntat, visar studien att fleråriga grödor kan minska miljöbelastningen genom minskat läckage och erosion. Fröavkastningen blir dock lägre, i alla fall det första året då grödan fokuserar på rotuveckling. De kommande åren, vilka är det intressanta, har grödan ett försprång jämfört med den ettåriga och kan på så sätt producera mer biomassa, vilket kan kompensera för att en mindre del läggs på frösättning.

Kraftig tillväxt krävs

För att vara konkurrenskraftigt behöver ett flerårigt ris eller vete som tröskas tre gånger innan det plöjs ner, kunna producera dubbelt så mycket biomassa varje år. Detta skulle kompensera för den lägre kärnskörden under första året och att en mindre andel av resurserna läggs på fröproduktion.

– Det krävs alltså en kraftig tillväxtökning, men det finns fleråriga grödor där produktionen av biomassa ökar på motsvarande sätt, till exempel lusern och rödhirs. Det verkar alltså finnas en genetisk potential för en fröskörd hos fleråriga grödor som är jämförbar med den hos ettåriga grödor, säger Giulia Vico, i ett pressmeddelande.

I forskningen har man inte tagit hänsyn till faktorer som skulle kunna hämma odlingen, exempelvis jordbruna sjukdomar, skadeinsekter och ogräs.

– Sammantaget tycker vi ändå att våra resultat ger stöd för idén att det kan bli möjligt att förlita sig på fleråriga växter för spannmålsproduktion. Vår analys kan användas som underlag i den fortsatta forskningen om fleråriga grödor, avslutar Giulia Vico.

Forskningen är publicerad i följande artikel:

Giulia Vico, Stefano Manzoni, Libere Nkurunziza, Kevin Murphy & Martin Weih. Tradeoffs between seed output and life span – A quantitative comparison of traits between annual and perennial congeneric species. New Phytologist (2015), doi: 10.1111/nph.13574

Katarina Johnsson
Tel: 070-003 98 07
E-post: katarina@ja.se