Hallå där Malin Sundin...

...som skrivit boken ”Spilld mjölk”

Malin Sundin är mjölkbonde och författare till boken Spilld mjölk som bygger på en kollegas turbulenta sista tid som mjölkbonde. Foto: Robert Wessman
Hur fick du idén till boken?

–I vintras blev jag kontaktad av en mjölkbonde som hade gått in i väggen. För att få ut alla känslor och frustration hade han skrivit ner allt. Sedan kontaktade han mig efter att ha läst min blogg. Jag tänkte att jag egentligen inte hade tid. Men han skickade över några kapitel och när jag läste det så kände jag att det här måste komma ut. Det måste skrivas av en som vet hur det är att vara bonde.

Vad handlar den om?

– På omslaget står det ”ett turbulent bondeår från en tid som snart inte finns mer”. Man säger ibland att klockan är fem i tolv. Men för mjölkbranschen är klockan fem över tolv. Snart går det inte att vrida tillbaka klockan längre. Vi kommer att få se en jätteförändring inom branschen. Men om konsumenter och politiker inte vill se den förändringen, då finns det möjlighet att vrida tillbaka till fem i tolv och ge oss en chans.  När man läser den här romanen så kommer man att förstå mer om hur vi fungerar som bönder. Varför vi har så mycket känslor för marken och vad som händer. Det blir mycket igenkänning och många historier från verkligheten.

Varför ville du skriva den?

– Människor i dag är så långt ifrån landsbygden och livsmedelsproducenterna, så man förstår inte hur det är. Vi bönder måste få vara den som man hämtar första-­hands-informationen ifrån. Det finns så mycket desinformation, framförallt på sociala medier.

Vad har du fått för bemötande angående boken?

– Många har hört av sig och flera har redan förhandsbokat boken. En tjej som har bokat boken lovade att detta skulle bli den andra boken någonsin som hon läser ut. Många bönder lyssnar på ljudbok i traktorn och några har hört av sig och vill ha boken som ljudbok. Men det är inget som det blir nu. Fast kanske i framtiden?

När kommer den ut?

– Målet är att den ska vara klar till Elmia. Jag tänkte vara med där och sälja böcker.

Vad gör du när du inte skriver?

– Jag är egentligen mjölkbonde i Orsa i Dalarna. Jag driver gården med min sambo. Han har ställt upp enormt mycket, annars hade jag inte haft tid att skriva. Jag har nog aldrig kört så lite traktor som i somras. Vi har 40 kor, så det är ganska litet. Men vi är i en process av att bygga ut.

Ni vågar satsa trots dåliga tider?

– Jag har inget annat val. Jag vill bo kvar och då måste vi satsa. Det kan inte vara såhär jämt, det måste vända någon gång. Jag tillhör den generationen som borde satsa och vara kvar men problemet är att det är fel generation som lägger ner. De som blir kvar är de äldsta som inte har något annat för sig och som har betalat av ladugården. Det tragiska är att de som ska leverera mjölken om 15-20 år, de ladugårdarna blir inte byggda. Nu är det ett problem.  Men om tio år är det ett jätteproblem. Då saknar vi ett par hundra ladugårdar som skulle ha varit byggda på 2010-talet.

Carolina Wahlberg
Carolina Wahlberg
Tel: 019-16 61 35
E-post: carolina@ja.se

Artikeln publicerades onsdag den 07 oktober 2015

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

Vem bestämmer vem det är som har rätt att vara bonde? 

Krönika: På 60-talet premierade lantbruks­nämnden ett urval av gårdar som kunde få bidrag för investeringar samt låga räntor på sina lån. Dessa gårdar rustades upp i koncentrerad rationalisering (KR) medan granngårdarna många gånger fick stänga ladugårdsdörrarna och arrendera ut marken. Efter inträdet i EU, blev betesputsen ett verktyg för att den bortvalda bonden fortsatt kunna ha kvar marken och ta igen jordbruksstödet. Vilket har lett till ytterligare svårigheter i norrländska bygder att utvidga produktionsgårdarnas arealer. 

 

Kommentera