"Miljöskurkarna älg och rådjur"

Den svenska miljö- och klimatdebatten är ofta starkt påverkad från internationell debatt. Det har antagligen blivit allt värre i takt med att Internet blivit allerstädes närvarande, vilket leder till ren fördumning när man tror att utländska förhållanden är de samma som i Sverige. Det räcker att titta på debatten kring idisslande djurs klimatpåverkan för att inse hur korkat det hela är.

Till en början är ju idisslares utsläpp kretsloppsutsläpp och påverkar därmed inte CO2-balansen i atmosfären - varken direkt eller indirekt omvägen via de fåtal år som metan bryts ner till CO2 på. Men det struntar man i. Internationellt kan nämligen idisslare vara ett annat miljöproblem när man till exempel skövlar skogar. Det problemet har vi inte i Sverige. En skogsskövlande miljöskurkkossa utomlands är en miljöskapande landskapsvårdare i Sverige. Snarare har vi problemet att de mest biologiskt mångfaldiga betesmarker minskar.

Det är inte så att antalet kor har ökat i Sverige sedan 1900-talets början. Tvärt om har antalet kor minskat och fortsätter minska. Vad som däremot ökat är antalet bilar.

Låt oss istället ställa våra vilda djur mot tamdjuren.

I Sverige finns det ca 340 000 mjölkkor. Det finns också mellan 300 000 och 400 000 älgar. Bägge arterna är idisslare. Bägge släpper ut både CO2 och metan. Samma typ av CO2 och metan, nämligen det naturliga kretsloppets utsläpp. Men om en älg betar på en äng så är det tydligen okej. Om en ko betar på samma äng är den en miljöskurk.

Det finns också cirka 290 000 vuxna får i Sverige. Dessa är tydligen miljöskurkar när de vårdar det svenska kulturlandskapet. Mycket möjligt att detta beror på internationell debatt, okunnig om svenska förhållanden. I kontrast med dessa bedöms det finnas mellan 375 000 och 700 000 rådjur. Om de betar samma mark som fåren gör, så är det helt plötsligt okej med både rapar och fisar.

Eller ska vi utrota även rådjur och älg i Sverige? 

Vad som helst, så länge vi inte rör bilismen!

Lars Wilderäng