Byter får mot mjölk

James Murphy och hans familj driver ett typiskt irländskt familjejordbruk med en fårbesättning på drygt 400 djur. Sonen Tom vill ta över gården, men han vill bygga nytt för mjölkkor. 

Efter att ha kört på slingriga kuperade vägar kommer vi fram till James Murphys familjegård, i den irländska byn Fiddawn Inistioge  i området Kilkenny. En gård på 110 hektar mark, där det mesta är bete till får och dikor, men även en mindre odling av majs. 

På gården har det alltid funnits får och även om man enligt James inte blir rik på lammuppfödning. har gården gjort i alla fall gjort en liten vinst de tre senaste åren. Något som varit möjligt tack vare de låga kostnaderna. Enligt James är gödning och foder, samt försäkringar och veterinärkostnader de största utgiftsposterna i dagsläget. 

– Men denna typen av lantbruk har fungerat för oss och vi är stolta över det vi kunnat ge våra sex barn universitetsstudier tack vare verksamheten, säger James och berättar att sonen, Tom är intresserad av att ta över gården, men inte med får. 

Framtidstro för mjölk

Tom är 23 år och nyss hemkommen från en tids arbete på en gård i Storbritannien. Det var där han fick upp intresset för mjölkproduktionen och har bestämt sig för att mjölken är hans framtid om han ska bli bonde. 

James berättar att vindarna blåser i mjölkens riktning just nu, både lönsamhetsmässigt och om man ser till politiken. Lamm och får må utgöra det största djurantalet på Irland, men samtidigt är sektorn inte lika betydelsefull för landets ekonomi som mjölken är. Staten uppmuntrar investeringar i mjölkproduktion medan det politiska intresset för får är desto svalare. Utan EU-bidrag skulle fårnäringen helt kollapsa menar han.

– Det är ett stort beslut, särskilt för mig och min fru. Vi har alltid skött gården på det här sättet, men Tom ser ingen framtid för den typ av lantbruk vi håller på med i dag, säger James. 

Om alla bidragsansökningar går igenom och om banken säger ja, är därmed planen att bygga för en ny verksamhet om ett par år.  

Får så länge

Innan allt är spikat med mjölken, kör man i alla fall på som vanligt med fårproduktionen. 

På gården finns det en grupp får som lammar tidigt inomhus och en grupp som lammar i april utomhus. Förra året fick en del lamm slutgödas på en annan gård innan det var dags för slakt, i och med att James hade lite ont om foder och bete. 

– Marginalerna är så tajta. Så det är möjligt att vi kommer att fortsätta göra på det sättet medan Tom bygger upp gården för mjölken, säger James.  

Av Irlands 4,5 miljoner invånare, är det enligt James inte många som är nationalistiska när det gäller maten och de bryr sig inte så mycket om mervärde. Enligt James går de helt och hållet efter pris och detsamma gäller industrin.

– De vill ha en billig råvara, som de sedan kan addera mervärden på som bonden inte får betalt för, säger han. 

Sa ifrån

85 procent av allt lammkött exporteras till Storbritannien och Frankrike. En del importeras också från Nya Zeeland som är Irlands största konkurrent. 

När de irländska fårbönderna för runt åtta år sedan, såg att handlarna på Irland tog in färskt lamm från Nya Zeeland, sa de ifrån.

– Om ni inte tar bort köttet från hyllorna, kommer vi att komma tillbaka varje dag och protestera. En livsmedelskedja sa, att om ni kan övertyga de andra, så struntar vi också i att sälja det. Inom en månad var det importerade färska lammköttet borta, säger James stolt och tillägger: 

– Det här visar att det lönar sig att protestera mot sådant som är fel!

Lika villkor 

James är väldigt engagerad i allt som rör lantbruket på Irland. Han är med i Irish farmers association (IFA), Irlands motsvarighet till LRF, där han är ordförande i Leinster-området.  

Han har tidigare också varit ansvarig för gruppen som behandlade alla fårfrågor i landet. I och med att konsumtionen av lamm minskar, särskilt bland de yngre, har man inom IFA bildat en grupp som ska identifiera och försöka lösa problemet. Enligt James är detta ett problem även i andra EU-länder.  

En annan fråga som likt i Sverige, ständigt är aktuell, är vikten av lika konkurrensvillkor. 

På Irland ska man märka fåren med elektroniskt märkning. Men det behöver man till exempel inte göra på Nya Zeeland. 

– Jag tycket att det ska vara lika konkurrensvillkor. Vi har så hög standard här i Europa, så kommissionen och politikerna måste se till att det som importeras produceras på samma sätt, betonar James.