”Uppenbar risk att veterinärerna tappar i kompetens”

När lantbruket centraliseras följer veterinärerna samma trend. Distriktsveterinärerna har tappat tio procent av sin omsättning när det gäller lantbruksdjur de senaste två åren. Nu är både veterinärer och lantbrukare oroliga över utvecklingen.

Mikael Bäckström berättar att antalet dikor per besättning i Jönköpings län i genomsnitt är 13. Med 500 besättningar i länet blir det 500 veterinärbesök årligen. Han frågar sig vem som ska åka på de besöken när det inte längre lönar sig.     Foto: Pär Andersson

Mikael Bäckström är mjölkbonde, ordförande i LRF i Jönköpings län samt ledamot i LRF:s riksförbundsstyrelse. Han blev inte överraskad när han tog del av statistiken, som presenterades i början av året, men tycker att det är viktigt att uppmärksamma frågan.

– De veterinärer som arbetar här just nu är oerhört erfarna och kan området, de vet vilka sjukdomar som går här och vet precis vad de ska göra. Ibland på somrarna kommer det en praktikant i stället för ordinarie veterinär och om det är så helheten blir året om i framtiden, är det bättre att panga kon direkt och köra till kadaveranläggningen. Det är enklare. Snart blir det ingen ekonomi i sådana jobb för veterinärerna, säger Mikael.

Thomas Svensson, distriktsveterinärernas biträdande chef, menar att nischade jourlinjer kan vara en del i lösningen på problemen med veterinärkårens omställning. Foto: Jordbruksverket

Distriktsveterinärernas biträdande chef, Thomas Svensson, är inne på samma spår.

– Det enskilda djurets värde har minskat och lantbrukarna tar ut veterinärer mer sällan nu än tidigare. Det har blivit ett generellt beteendemönster. Det har varit så på gris väldigt länge, men nu ser vi det även på nöt och ute på de mindre jordbruken.

ViLA påverkar

Den förebyggande hälsovården har fått allt större betydelse, speciellt när det gäller mjölkkor. Detta har den villkorade läkemedelsanvändningen, ViLA, bidragit till. Systemet går ut på att lantbrukare under vissa förutsättningar får ha läkemedel hemma på gården och själva kan inleda behandling om vissa symptom går att identifiera. Thomas Svensson berättar att många jordbruk i dag ställer om sin verksamhet i den här riktningen.

Dagen efter Jordbruks­aktuellts besök i Aneby gick Mikael Bäckströms lantbruk in i karenstiden inför en KRAV-certifiering.  – Med den ekologiska driften kan vi inte ha fler än de 120 kor som vi har nu. För oss är det bättre att nischa oss än att bli större, säger han. Foto: Per Andersson

– Vi har en beredskapsplikt som i teorin går ut på att även om bara en ko om året behöver akut sjukvård, så ska vi åka ut på det. Det kan vi inte välja bort och det vill vi inte heller. Men eftersom den delen minskar behöver vi inkomst från annat håll också och då blir det till stor del från smådjur och häst. Det finns en uppenbar risk att vi tappar i kompetens när det gäller lantbruksdjur och det är under jourtimmarna som det kommer att märkas. Det är lätt att möta utvecklingen dagtid, exempelvis nischar vi ett antal veterinärer till att bara jobba med mjölkkor. I övrigt försöker vi hitta olika lösningar, bland annat delade jourlinjer där en grupp jobbar med lantbrukets djur och en annan grupp jobbar med smådjur, förklarar Thomas.

Färre veterinärer

LRF Jönköpings Mikael Bäckström, som tillsammans med två söner driver ett lantbruk med 400 nötdjur i

Varje vår ska upp emot 200 kalvningar genomföras i Mikael Bäckströms besättningar. Han uppskattar att veterinärhjälp behövs vid ungefär var tionde kalvning. Foto: Per Andersson

Aneby kommun, tror att den täta relationen med de lokala veterinärerna som han har idag kommer att bli lidande om några år. Han menar att nya lösningar måste fram.

– Större besättningar innebär färre veterinärer. Det kanske i stället blir att tio större gårdar i ett område går ihop och anställer en veterinär på 25 procent, säger han, och fortsätter:

– Jag är medveten om att även om vi lantbrukare omorganiserar, vilket vi måste göra, så blir vi färre heltidsbönder. Och när veterinärerna inte får tillräckligt mycket affärer för att klara sig, söker de sig till andra marknader. Veterinärstationen här i området är nog mer expert på hästar än på kor i dag. Jag tror till och med att de har specialiserat sig på hästars tänder. De är duktiga, men när de slutar – vem kommer sedan? Hur kompetensutvecklar vi veterinärerna i framtiden och hur generationsväxlar vi veterinärkåren? Får vi en specialist i Stockholm, Alnarp eller Skara eller var kommer den att sitta? Om mul- och klövsjukan bryter ut igen, var finns den staben då? 

Thomas Svensson, biträdande chef för distriktsveterinärerna, ser dagens Danmark som en spegelbild av det framtida Sverige.

– Där får lantbrukets djur väldigt lite akutsjukvård av veterinärer. Senast inom en tioårsperiod kommer det att se likadant ut här. Den villkorade läkemedelsanvändningen kräver tillsyn, men det är ju inte meningen att veterinärernas enda uppgift ska vara att ibland åka ut till lantbrukarna och titta i kylskåpet för att se om alla mediciner finns där.

Per Andersson

Frilansjournalist

 

Artikeln publicerades söndag den 03 juli 2016

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Relaterat

Senaste